Svensk sjukvård

Låg häromdagen på ett operationsbord på USÖ - det stora sjukhuset i Örebro. Det var en liten operation med lokalbedövning, och även om jag inte direkt skuttade ut därifrån, så var jag hemma för egen maskin efter ett par timmar. Ganska odramatiskt egentligen, även om det för mig kändes dramatiskt så det räckte...
Det som slår mig som inte är så van sjukhusbesökare är vilken hög klass det är på bemötande, service mm. Den ena sjuksköterskan efter den andra gör allt enklare för mig som patient, och när jag väl ligger på operationsbordet - en inte alldeles naturlig och avslappnad situation - så är det två läkare och två sköterskor som ger mig sin odelade uppmärsamhet i nästan en timme.
Efteråt tar ytterligare en sköterska hand om mig och serverar smörgås och kaffe! Tanken är att man fikar och lugnar ner sig lite så allt är OK innan man får gå hem.
Upplevelsen på USÖ lämnar mig med en känsla av förvåning och tacksamhet. Det går inte att bli mer omhändertagen än så. Detta är det absolut värt att betala skatt för!
Jag är djupt imponerad och ödmjukt tacksam att jag bor i ett land där detta är möjligt och tillgängligt för alla invånare.

Fredrik

Bekräftelsefällan

Ser ibland olika TV-program som får mig att fundera. Fenomen som Lyxfällan, Dr Phil mm ställer en rad intressanta frågor: Hur kvalar man in? Vem tycker att man är tillräckligt skuldsatt/neurotisk/dålig förälder eller, nu senast, att man har tillräckligt skitigt hemma för att få vara med i TV? Egentligen är den underliggande frågan dock den mest intressanta: Vad är det som driver folk att till varje pris synas i TV? Har vi skapat en så offentlighetsfixerad kultur att målet är att vara "känd från TV", oavsett om det är i positiva eller negativa avseenden?

Man undrar stilla hur ansvariga utgivare m.fl. tänker. Hur går snacket på en redaktion där man ska utsätta en familj för maximal exponering? Vem tänker på följderna?

Jag misstänker att fenomenet är ett uttryck för vår tid. Den som inte syns finns inte. Jakten på bekräftelse verkar vara den djupaste drivkraften för nutidsmänniskan. Det ställer onekligen höga krav på de som bedömer vad som är "TV-mässigt" och inte. Man kan ju ana vad som händer med barn som kommer till skolan, och alla har sett hur pappa slarvar med ekonomin, med städningen eller är otrogen.

Jakten på bekräftelse kan ställa till det för oss. Vi tenderar att sälja ut övertygelser, flytta tidigare uppsatta gränser och göra det vi inte tänkte göra för att få den. Sanningen är väl att den som till varje pris önskar bli bekäftad förr eller senare kommer att göra våld på sig själv och sina egna övertygelser. Det blir som en drog; någon måste se mig och veta att jag finns!

"Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes..." Orden är kung Davids, och hämtade från psalm 139 i Gamla Testamentet. Den som lever sitt liv i tro på att Gud ser mig och har en plan med mit liv har erfarit den djupaste av alla bekräftelser. Gud håller inte bara hela världsalltet i balans, utan han har en tanke och ett syfte med varje människas liv. Det kallar jag att bli bekräftad!

Fredrik

Internt och hemvant!

Besöker en del kristna bloggar, och slås av hur internt det lätt blir. Man diskuterar saker som bara den mest invigde intresserar sig för, om ens de. Det är djupa hårklyverier om bibelöversättningar, olika -ismer och annat. Skulle önska att samtalen blev betydligt "bredare", där man kan föra dialog oavsett om man tror eller inte. Vi är väl sådana lite till mans: Det är lättare att köra på invanda spår, det kräver ju inte lika mycket.

Läste en artikel häromsistens om en kristen frisör som satte ut en skylt: "Kom in och berätta vad du tror på, så klipper jag dig gratis." Vet inte precis vad du skulle kunna få gratis av mig, men du kan väl berätta vad du tror på ändå?
Det vore nämligen kul med en blogg där inte alla plaskar i samma lilla pöl...

Fredrik

Hopp!

Idag har vi firat påskdagsgudstjänst i vår kyrka. Jag har alltid tyckt påsken är den bästa helgen på hela året. Julen är ju fantastisk på många sätt, men skyms av så mycket annat. Påsk är lättare, för då är det inte en massa presenter och annat som skymmer sikten.
I morse när ängeln dansade och kvinnorna fick höra: "Han är inte här, han är uppstånden" gick det rysningar genom kroppen.
Detta är grunden för den kristna tron. Den tomma graven sänder en skälvning av hopp till hela mänskligheten. Hoppet om att döden inte får sista ordet, hoppet om att sorgen och förlusten inte är oåterkallelig och att den som vänder sig till Jesus söker en som varit i dödens käftar och återkommit. För vår skull!

Webtips

Har just sett ett kort klipp på ca 10 min från måndagens Gomorron Sverige. Måste säga att det berörde mig starkt, kanske för att det var utan krusiduller och kändes "på riktigt" när så mycket, inte minst på TV, designas och stylas för att nå fram i rutan.
Klippet finns på SVT:s hemsida, och är en kort intervju med TV-personligheten Ingela Agardh. Hon berättar om sin dödliga sjukdom, men också om hur livet tagit en oanad vändning sedan "Jesus flyttat in", som hon säger.
Kolla in en äkta och ärlig berättelse om hur det kan vara att finna tron på Jesus mitt i livet.
Adressen är http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=37720&lid=lista_675072&lpos=2. Klicka på rubriken måndag och välj intervjun med Ingela.
Kommentera gärna hennes story här - det vore kul med en dialog. Hur ser du på det hon säger? Har du svårt att tro på det, eller har du kanske gjort liknande upplevelser själv?

Fredrik

Ordens värde

Funderar en del på ord och dess värde. En del ord kan man använda hur många gånger som helst, och de har ändå bevarat sin innebörd. Med andra ord är det annorlunda. Om media får fatt på orden blir de gärna devalverade - de minskar i värde. I dessa tider är ord som "chock" och "skräll" ganska uttjatade. Nordmans superskräll och Let´s dance-Tinas troschock är två rubriker i helgens Aftonbladet. Risken finns ju att när det verkligen är dags för de starka uttrycken, så har de förlorat sin lyster. Om det är katastrof när Sverige förlorar en landskamp i fotboll, hur beskriver man då ett bombat flyktingläger eller en översvämning i Bangladesh?
Ord kan också förskjutas i betydelse. Ord som "älska" kan handla om allt från glass till kattungar eller frun man varit gift med i decennier.
Men så finns det ord som verkar svåra att vattna ur. Ord som nåd. Från engelskans grace har vi fått ordet gratis - alltså något man får utan ansträngning. Fritt och utan motprestation. Oavsett om man vet om det eller inte verkar människan söka efter nåd. Kyrkan har inte alltid varit så vass på att gestalta nåden, men det är bibelns mest centrala begrepp. Gud söker människan genom att sända Jesus, och erbjuder nåd. Gratis, fritt och för intet.

"Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början." (2 Timoteusbrevet, kap. 1)

Fina grejer!

Hans Johansson avliden

Vi har i helgen nåtts av budet att Hans Johansson hastigt dött i en hjärtinfarkt. Hans var på många sätt ett föredöme och exempel för många människor. Vi sörjer honom främst som vän och kollega, men också för att hans bidrag till oss andra var så tydligt och unikt.
Hans ägde förmågan att vara kärv på ett sätt som lockade och utmanade till att följa Jesus djupare, och hans undervisning har betytt massor för mig personligen, och sporrat på mycket konkreta sätt. Parat med hans osvikliga känsla för humor och dråplighet gick undervisningen rakt in i hjärtat.
Döden har dubbla bottnar. Dels sörjer vi en vän och kollega, och dels vet vi att döden inte är slutet. Vi behöver inte sörja "som de som inte har något hopp", skriver Paulus.
Hans hastiga bortgång är både chock, sorg och hopp på samma gång...
Vi ber för familj och närstående som sörjer Hans.

Fredrik

Jesus? Ja! Kyrka? Nej, tack!

Ofta hör man samma resonemang: "Ja, jag fascineras av personen Jesus, läser om honom då och då och skulle gärna vilja veta mer om honom. Hans undervisning om alla människors värde, budskapet om förlåtelse och försoning och hans enastående liv är spännande."
Men i nästa andetag hörs samma människor lika ofta säga: "Nej, kyrkan och den etablerade kristenheten har jag inget som helst intresse av. Den verkar inte gå i takt med tiden, och det känns inte alls lika fräscht, djärvt eller spännande som Jesus gör."
Känner du igen det? Om jag ska vara riktigt ärlig håller jag med. Kan ibland tycka att vi som finns i kyrkan påminner alldeles för lite om det som Jesus levde ut och stod för.
Vi funderar mycket på detta i den kyrka där jag finns. Är det sant? Tänker man så? Tänker du så? Vad är attraktivt eller störande med Jesus? Vad är/är inte attraktivt med kyrkan?
Kommentera och diskutera!

Fredrik

Ny kyrka

Vi bygger ut vår kyrka i Åbytorp. Kanske du varit där på fritidsgård, glasscafé eller annat? Vad tycker du man ska kunna göra i nya kyrkan? Finns det något du saknar som man borde finna i en kyrka? Spåna fritt - är det ungdomsaktiviteter, matkurser, konstutställningar... Eller något vi aldrig tänkt på!?

Fredrik

Startblocken!

Japp, då var det dags. Undertecknad är härmed bloggare, och tänkte föra dialog med den som är hågad.
Mötte en dag en granne ute på gården. När vi pratat en stund om ditt och datt frågade han vad jag jobbar med. När jag berättade att jag är pastor i en kyrka ryggade han bokstavligen tillbaks. Inser då att det är lite uppförsbacke att bli förknippad med Fossmo och Åke Green... Kanske du vill ställa en pastor mot väggen? Kör på, så får vi se vart vi landar.

Fredrik