Vi har i helgen nåtts av budet att Hans Johansson hastigt dött i en hjärtinfarkt. Hans var på många sätt ett föredöme och exempel för många människor. Vi sörjer honom främst som vän och kollega, men också för att hans bidrag till oss andra var så tydligt och unikt.
Hans ägde förmågan att vara kärv på ett sätt som lockade och utmanade till att följa Jesus djupare, och hans undervisning har betytt massor för mig personligen, och sporrat på mycket konkreta sätt. Parat med hans osvikliga känsla för humor och dråplighet gick undervisningen rakt in i hjärtat.
Döden har dubbla bottnar. Dels sörjer vi en vän och kollega, och dels vet vi att döden inte är slutet. Vi behöver inte sörja "som de som inte har något hopp", skriver Paulus.
Hans hastiga bortgång är både chock, sorg och hopp på samma gång...
Vi ber för familj och närstående som sörjer Hans.
Fredrik
måndag 3 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar