Avslut på Torp

Nu är årets Torpkonferens till ända. Jag är ju lite partisk, eftersom jag sitter med i programgruppen för veckan, men eftersmaken är väldigt god, tycker jag.
Det är grymt mycket som ska klaffa på ett område som ligger i fullständig träda 50 veckor om året, och sedan plötsligt ska vara en mindre stad för tusentals människor under några intensiva dagar. En sak som blir tydligt en sådan här vecka är att hela vårt frikyrkosammanhang bygger på lidelse, engagemang och gott om frivillighet. Det är fantastiskt att se alla som satsar frivilligtid för att en sådan här vecka ska funka! Man blir stolt!

Jag ledde mötet i stora ladan ikväll, och sa även där att jag känner mig så stolt över att få vara en del av EFK, som är det samfund vår församling tillhör. En missionsinformation från veckan tog tag i mig särskilt: Pernilla Ardeby, missionär i Nepal, berättade om arbetet på ett missionssjukhus. Barnen i området är så undernärda att man får in tioåringar som inte kan gå. De väger tio kilo, vilket motsvarar en frisk ettåring, och är i akut behov av vård. Efter bara några veckor kan de gå igen, och kroppen börjar så smått fungera. Att vara en del av åtskilliga sådana projekt och initiativ gör mig glad och stolt över det sammanhang som kommit att bli mitt. Fina grejer!

Dagens citat kommer annars från en mig närstående 16-åring: "Det är synd att tonårsmötena är redan klockan 14, så man måste sätta väckarklockan."

Gissa varför inte jag och frun ville sova i den husvagnen?

Kul om bibeln

Jag får ofta anledning att fundera över bibelns plats i människors liv. Självfallet är detta en ickefråga för många svenskar, men för oss i frikyrkligheten, som förut kallats för läsare, är det en besynnerlig utveckling att kristna ofta är så dåligt bevandrade i den bok man säger sig tro på. Emanuel Karlsten tipsade häromdagen på sin blogg om en videofilm i ämnet.
Kul film om bibeln!

Vigselrättens vara eller icke vara...

Debatten har den senaste veckan eskalerat i Sverige när det gäller äktenskapsbegreppet. Den utlösande faktorn är naturligtvis regeringens besked att man inte lyckats lösa frågan om könsneutrala äktenskap. Kyrkornas vigselrätt har ju därför återigen aktualiserats. Jag är inte politiker och ger mig inte in i partipolitik, utan skulle vilja fundera över frågan utifrån den kristna friförsamlingens horisont. Jag har själv brottats en del med frågan om vår vigselrätt, och för mig handlar den om två perspektiv:

- Först och främst finns det rötter i frikyrkan som har med frihet från staten att göra. Vigselrätt för frikyrkor är en relativt ny företeelse med ca 50 år på nacken, och innan dess var det förbehållet prästen i Svenska kyrkan att viga. Vigselrätten kan därför inte på något sätt vara en fråga som har med vår självförståelse eller identitet att göra. (Jag tror dock att det för många i våra sammanhang varit en viktig symbolfråga att staten "erkänner" frikyrkosamfunden genom att ge vigslarna juridisk giltighet.) För en rörelse med ett baptistiskt arv finns det goda skäl att avsäga sig vigselrätten och i så liten utsträckning som möjligt sitta i knät på staten. Det är, alldeles oavsett frågan om könsneutrala äktenskap, en fråga om trohet mot våra rötter. När det sedan gäller Svenska kyrkan kan man ju fundera över om det är rimligt att man har kvar myndighetsutövning i enskilda frågor sedan skilsmässan från staten...?

- För det andra har frågan med själva äktenskapsbegreppet att göra. Det är alltid knivigt att uttrycka detta, då man omedelbart uppfattas som homofob och mörkerman. För mig är det dock så att äktenskapet är förbehållet en relation mellan en man och en kvinna. Det har inget med politik att göra, och inte heller med människosyn. Det handlar snarare om bibelsyn, och en grundläggande idé om att Gud faktiskt har en avsikt med äktenskapet. Det innebär inte att exempelvis vi i vår kyrka stänger ute människor eller ser ner på dem. Nej, det handlar om äktenskapsbegreppet. Jag tror dessutom att det i längden blir helt omöjligt att parera alla motstridiga intressen och påtryckningar i frågan. Självfallet är inte äktenskapsfrågan utredd med mindre än att en präst/pastor på sikt kommer att tvingas viga också homosexuella.

Med dessa två perspektiv i ryggen sällar jag mig till de som menar att både kyrka och frikyrka bör avsäga sig vigselrätten. Utifrån min horisont är det det enda rimliga.

Vad är huvudnyheten?

Jag råkade slinka in på en gemensam webportal för tre frikyrkor i ett litet samhälle i Småland. Idén med en gemensam sida för tre församlingar är ju inte så dum, men problemet är att de inte håller igång sajten något vidare.
Det första som möter besökaren är en ruta där det står: "För tillfället finns ingen huvudnyhet att visa." Det är ju också ett budskap från en kyrka...

Visst, vi förstår vad de menar, men tanken skenade iväg: Vilken är kyrkans huvudnyhet? Har vi någon? Finns det inte en risk att modern kyrka och frikyrka någonstans under resans gång tappar kontakten med sin huvudnyhet? Kanske i ivern att vara lite lagom, lite strömlinjeformad, eller bara för att vi själva tappar fokus? Till och med för en del aktiva medlemmar är kyrkan synomym med ord som kultur, aktiviteter, handarbetsträffar, körövningar, årsmöten, fikagrupper, städscheman...
Faktum är att också en pastor kan behöva rikta upp livet emellanåt. Vilken är i så fall huvudnyheten?

Huvudnyheten är att Gud söker kontakt!
- Han har blivit människa genom Jesus.
- Jesus sändes till jorden för alla människors skull, som Guds gåva till en mänsklighet utan förmåga att rädda sig själv.
- Jesus dog på ett kors som ett offer för människans synd. Syndens innersta väsen är att man vänt Gud ryggen och gått sin egen väg.
- Han besegrade döden genom att uppstå på tredje dagen och lever idag.
- Denne Jesus söker kontakt och försoning med varje människa, och detta upprättas genom att man omvänder sig från sitt liv utan Gud och i tro börjar följa Jesus.

"Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare - och bland dem är jag den störste." (Paulus i 1 Tim. 1:15)

Och så säger de att det inte finns någon nyhet att rapportera...!

FRA och naiviteten

Återigen har FRA-lagen varit på tapeten, denna gång i söndagens Agenda i SVT.
Det mesta har ju sagts när det gäller integritetsfrågan och FRA-lagen, men jag kan inte låta bli att kommentera den igen:
Det råder ju helt klart en enorm naivitet i frågan. Statsminister Reinfeldt, till exempel, hävdar att man kan känna sig alldeles trygg med lagen sådan den blev: "Med de kompletteringar som görs i tilläggspropositionen i höst kommer integritetsfrågorna att vara skyddade." Jo tack!
Historien visar ju alldeles otvetydigt att myndigheternas kontroll över den enskilda människan förr eller senare alltid kommer att missbrukas. Idag är den vardagliga övervakningen mer långtgående än någonsin. Tänker ibland på det när jag drar mitt ICA-kort på Maxi i Kumla. De har koll på när jag handlar, vad jag köper, hur ofta jag går dit, vilka märken jag föredrar, hur kostnadsmedveten jag är, hur påverkbar av reklam jag är... Detsamma gäller min mobiltelefon, där varje steg jag tar kan övervakas om man vill.

De som vill bagatellisera detta hävdar alltid att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Det vore ju sant i ett samhälle där myndigheter och makthavare alltid ville varje medborgare väl (efter vilka kriterier det nu skulle bedömas). Historien visar ju dock alltför väl att inte minst den som vill ta sin kristna tro på allvar förr eller senare hamnar i onåd hos makten. Ett samhälle som åsidosätter den personliga integriteten kommer förr eller senare att bli klåfingrig och offra sina medborgare för den "gemensamma goda sakens" skull.
Svensk frikyrka växte fram delvis som en protest mot enhetskulturen. Människan var myndig att fatta sina egna beslut och leva efter sin övertygelse. Risken finns att det som nu händer vrider klockan tillbaka om man inte ivrigt värnar integriteten.

Minns ett mellansnack vid en TV-sänd konsert med Peter Carlsson och de blå grodorna. Peter C drog följande jämförelse: Det nya sättet att bevaka brottslingar är att förse dem med en elektronisk fotboja. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata fångenskapen. Parallellt med detta har varje svensk försetts med en mobiltelefon. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata friheten. Slutsats: Skillnaden mellan frihet och fångenskap är ibland hårfin...