Vigselrättens vara eller icke vara...

Debatten har den senaste veckan eskalerat i Sverige när det gäller äktenskapsbegreppet. Den utlösande faktorn är naturligtvis regeringens besked att man inte lyckats lösa frågan om könsneutrala äktenskap. Kyrkornas vigselrätt har ju därför återigen aktualiserats. Jag är inte politiker och ger mig inte in i partipolitik, utan skulle vilja fundera över frågan utifrån den kristna friförsamlingens horisont. Jag har själv brottats en del med frågan om vår vigselrätt, och för mig handlar den om två perspektiv:

- Först och främst finns det rötter i frikyrkan som har med frihet från staten att göra. Vigselrätt för frikyrkor är en relativt ny företeelse med ca 50 år på nacken, och innan dess var det förbehållet prästen i Svenska kyrkan att viga. Vigselrätten kan därför inte på något sätt vara en fråga som har med vår självförståelse eller identitet att göra. (Jag tror dock att det för många i våra sammanhang varit en viktig symbolfråga att staten "erkänner" frikyrkosamfunden genom att ge vigslarna juridisk giltighet.) För en rörelse med ett baptistiskt arv finns det goda skäl att avsäga sig vigselrätten och i så liten utsträckning som möjligt sitta i knät på staten. Det är, alldeles oavsett frågan om könsneutrala äktenskap, en fråga om trohet mot våra rötter. När det sedan gäller Svenska kyrkan kan man ju fundera över om det är rimligt att man har kvar myndighetsutövning i enskilda frågor sedan skilsmässan från staten...?

- För det andra har frågan med själva äktenskapsbegreppet att göra. Det är alltid knivigt att uttrycka detta, då man omedelbart uppfattas som homofob och mörkerman. För mig är det dock så att äktenskapet är förbehållet en relation mellan en man och en kvinna. Det har inget med politik att göra, och inte heller med människosyn. Det handlar snarare om bibelsyn, och en grundläggande idé om att Gud faktiskt har en avsikt med äktenskapet. Det innebär inte att exempelvis vi i vår kyrka stänger ute människor eller ser ner på dem. Nej, det handlar om äktenskapsbegreppet. Jag tror dessutom att det i längden blir helt omöjligt att parera alla motstridiga intressen och påtryckningar i frågan. Självfallet är inte äktenskapsfrågan utredd med mindre än att en präst/pastor på sikt kommer att tvingas viga också homosexuella.

Med dessa två perspektiv i ryggen sällar jag mig till de som menar att både kyrka och frikyrka bör avsäga sig vigselrätten. Utifrån min horisont är det det enda rimliga.