FRA och naiviteten

Återigen har FRA-lagen varit på tapeten, denna gång i söndagens Agenda i SVT.
Det mesta har ju sagts när det gäller integritetsfrågan och FRA-lagen, men jag kan inte låta bli att kommentera den igen:
Det råder ju helt klart en enorm naivitet i frågan. Statsminister Reinfeldt, till exempel, hävdar att man kan känna sig alldeles trygg med lagen sådan den blev: "Med de kompletteringar som görs i tilläggspropositionen i höst kommer integritetsfrågorna att vara skyddade." Jo tack!
Historien visar ju alldeles otvetydigt att myndigheternas kontroll över den enskilda människan förr eller senare alltid kommer att missbrukas. Idag är den vardagliga övervakningen mer långtgående än någonsin. Tänker ibland på det när jag drar mitt ICA-kort på Maxi i Kumla. De har koll på när jag handlar, vad jag köper, hur ofta jag går dit, vilka märken jag föredrar, hur kostnadsmedveten jag är, hur påverkbar av reklam jag är... Detsamma gäller min mobiltelefon, där varje steg jag tar kan övervakas om man vill.

De som vill bagatellisera detta hävdar alltid att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Det vore ju sant i ett samhälle där myndigheter och makthavare alltid ville varje medborgare väl (efter vilka kriterier det nu skulle bedömas). Historien visar ju dock alltför väl att inte minst den som vill ta sin kristna tro på allvar förr eller senare hamnar i onåd hos makten. Ett samhälle som åsidosätter den personliga integriteten kommer förr eller senare att bli klåfingrig och offra sina medborgare för den "gemensamma goda sakens" skull.
Svensk frikyrka växte fram delvis som en protest mot enhetskulturen. Människan var myndig att fatta sina egna beslut och leva efter sin övertygelse. Risken finns att det som nu händer vrider klockan tillbaka om man inte ivrigt värnar integriteten.

Minns ett mellansnack vid en TV-sänd konsert med Peter Carlsson och de blå grodorna. Peter C drog följande jämförelse: Det nya sättet att bevaka brottslingar är att förse dem med en elektronisk fotboja. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata fångenskapen. Parallellt med detta har varje svensk försetts med en mobiltelefon. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata friheten. Slutsats: Skillnaden mellan frihet och fångenskap är ibland hårfin...