Nu är årets Torpkonferens till ända. Jag är ju lite partisk, eftersom jag sitter med i programgruppen för veckan, men eftersmaken är väldigt god, tycker jag.
Det är grymt mycket som ska klaffa på ett område som ligger i fullständig träda 50 veckor om året, och sedan plötsligt ska vara en mindre stad för tusentals människor under några intensiva dagar. En sak som blir tydligt en sådan här vecka är att hela vårt frikyrkosammanhang bygger på lidelse, engagemang och gott om frivillighet. Det är fantastiskt att se alla som satsar frivilligtid för att en sådan här vecka ska funka! Man blir stolt!
Jag ledde mötet i stora ladan ikväll, och sa även där att jag känner mig så stolt över att få vara en del av EFK, som är det samfund vår församling tillhör. En missionsinformation från veckan tog tag i mig särskilt: Pernilla Ardeby, missionär i Nepal, berättade om arbetet på ett missionssjukhus. Barnen i området är så undernärda att man får in tioåringar som inte kan gå. De väger tio kilo, vilket motsvarar en frisk ettåring, och är i akut behov av vård. Efter bara några veckor kan de gå igen, och kroppen börjar så smått fungera. Att vara en del av åtskilliga sådana projekt och initiativ gör mig glad och stolt över det sammanhang som kommit att bli mitt. Fina grejer!
Dagens citat kommer annars från en mig närstående 16-åring: "Det är synd att tonårsmötena är redan klockan 14, så man måste sätta väckarklockan."
Gissa varför inte jag och frun ville sova i den husvagnen?
söndag 21 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Fredrik!
Roligt att läsa dina Torp-tankar så här i efterhand. De dagar jag var där kändes som mycket goda. Tycker att kvinnorna lyste starkast i år. Hanna Wärlegård och Jenny Petersson var briljanta! Bra fingertoppskänsla av er i programgruppen! Vila nu!
Anton!
Tack för uppmuntran. Håller med dig om att kvinnorna var grymma. Några av gubbarna gick inte heller av för hackor.
Ska vila så småningom, men jobbar på några veckor till först. Helt OK när det är så när schysst väder och kyrkans glasscafé öppnar i morgon:)
Tack för dina glimtar från Torpkonferensen. Från en som aldrig har besökt en sådan, men dock tillbringat en dag på Frizon för ett par år sedan. Jag gjorde några besök på Nyhem och det var inte så dumt det heller. Samma talare till och med. Men jag tycker nog att ni som gör programmen skulle kunna variera er lite mer, så att inte samma talare behöver besöka flera konferenser. Så ont om duktiga svenska förkunnare och bibellärare är det väl inte. Eller måste man ha de mest kända namnen för att folket ska komma? Var det någon som nämnde något om det anabaptistiska nätverket på Torp?
Jonas!
Du borde ta en tur till Torp någon gång. Det är fantastiskt.
När det gäller medverkande är nog din iakttagelse både sann och inte sann: Visst, det finns några talare som i princip talar på alla stora konferenser i Sverige. I år var det Piensoho och Weichbrodt. När en sådan som Meeks från Chicago dyker upp i Sverige brukar vi "dela" på ett sådant besök, men det är först och främst en svensk värd som eftersträvar det, och inte vi.
Förutom dessa hade vi massor med talare, seminarieledare, sångare m fl där både Torp och Nyhem försöker tänka så brett som möjligt.
Man kan säga att namnen tyvärr inte är oviktiga. Vi eftersträvar en god mix mellan etablerade förkunnare/musiker och mer oprövade kort. I årets konferens var merparten av talarna från våra egna EFK-led, och flera talade på Torp för första gången, vilket känns bra.
Tyvärr var nätverket aldrig på tapeten, åtminstone inte i stora ladan.
Allt gott!
/Fredrik
Fredrik. Tack för svaret. Jag förstår att det är många aspekter att ta hänsyn till. Det var nog en bra sammansättning av talare både på Torp och på Nyhem. Jag tycker det är bra att ni släpper fram nya och mindre kända förmågor. Fortsätt med det!
Skicka en kommentar