Kommunikation

Jag är fortfarande helt knockad av konserten med Take 6 i söndags kväll. Kom på mig själv med att ömsom sitta och gapflabba och ömsom ha ett fånigt flin i hela ansiktet för att det var så extremt bra. Sång i världsklass parat med show, humor och allvar. Helt grymt. Folk stod i bänken och stampade, skrek, klappade med... De hade verkligen en förmåga att nå sin publik, och festen uppstod i mötet mellan Take 6 och en lyrisk publik. En totalupplevelse.
Var först lite tveksam till nya skivan "The Standard", men den växer absolut i längden, och att det går att köra de grejerna live visar kapaciteten. Jag är helt knäckt.

Har annars haft en riktigt go vecka på Götabros 10-dagars bibelskola Apollos. Fantastiskt att få möta människor som längtar efter undervisning och som bara suger åt sig. När det inträffar blir man en bättre lärare. Det är märkligt hur mycket i kommunikation som handlar om mottagande. Man kan säga samma sak till två olika grupper och få helt olika lektioner.
Jag är själv ganska beroende av att få gensvar. Det måste inte vara positivt eller berömmande, men någon sorts dialog och tvåvägskommunikation är helt nödvändig i ett klassrum. Intressant med den dynamiken och vad det kommer sig att den ibland infinner sig och ibland fullständigt saknas... Är det någon som har något lästips i ämnet? Skulle vara kul att förstå detta lite bättre.

Bilden har jag lånat här.

Laddad!

Nu har laddningen inför kvällen gått in i någon sorts överljudsfart: Ikväll är det Take 6-konsert i Stockholms konserthus. Jag har extrema förväntningar, men är inte orolig. De kommer att infrias av förmodligen världens bästa vokalgrupp.

Lite körigt...

Har haft en riktigt körig vecka med lite av varje, och därför varit usel på bloggen. Tillbringade bland annat två dagar på s.k. RIO-konferens om folkbildning, och lärde mig en hel del om hur det funkar. Sverige är i det här avseendet smått unikt, med en fantastisk värld av kurser och utbildningar på folkhögskolor. Jag sitter i styrelsen för Örebro folkhögskola, och det är så påtagligt att det som händer där betyder skillnaden för många människor.
I kväll började bibelskola Apollos på Götabro, och jag är tillsammans med Rigmor Holst ansvarig för 10 dagars bibelkurs. Det finns en tjusning i den korta, intensiva bibelskolan. En del har längtat i många år efter att få komma ifrån jobb och annat för att gå en sådan här kurs, och det märks i hela atmosfären. Man är hungrig och önskar hela tiden läsa och förkovra sig. Då är det smörigt att vara ledare och lärare. Mitt ämne för veckan handlar om Guds karaktär och vår efterföljelse. Om vi ska följa Honom och dessutom likna Honom - vem är Han då? Det blir spännande att dels läsa texterna, och dels försöka parera en del av det vår tid och kultur dyvlar på Gud.
Nåväl. Jag återkommer i ämnet under veckan.

Skriv på för Afrikas bönder!

Jag fortsätter idag på samma spår som i förra posten. Organisationen ONE (se posten från den 7 oktober) driver just nu en kampanj.
Ett förslag har lagts i EU att ge 1 miljard Euro till kämpande bönder i Afrika. Pengarna finns över från 2008 års EU-budget, och består mestadels av outnyttjade jordbruksstöd.
Beslutet ska tas under hösten och vintern, och du kan vara med och påverka detta genom att skriva under begäran. Klicka på bilden ovan, så kommer du till ONE-kampanjens sida för just denna aktion.
Världsbanken uppskattar att stöd just till jordbruk är ungefär dubbelt så effektivt som annat stöd för att minska fattigdomen. Detta känns som ett bra sätt att enkelt göra något för den enkle bonden, som ofta är en ensam kvinna, i den mest utsatta delen av världen.

Fredrik

Tiotusen barn!!!

Jag besöker ibland DATA:s hemsida. DATA är en organisation grundad av bland andra U2:s Bono för att bevaka frågor som har med Afrika och fattigdomsproblematiken att göra. DATA är en förkortning för Debt, AIDS, Trade, Africa, och de bevakar bland annat de s.k. millenniemål som FN satt upp när det gäller tredje världen. För den som, likt mig, tenderar att ständigt glömma bort dessa frågor till förmån för klassisk I-landsproblematik av typen "jag vill ha ett större minneskort till min telefon", är det inte så dumt att påminna sig ibland.
Organisationen DATA är också tätt sammanlänkade med en rörelse som kallas ONE. Jag skickar idag med en video de gjort som dels beskriver vad som verkligen uträttats de senaste åren när det gäller fattigdomsbekämpning, men också hur mycket som återstår att göra. Det går lite fort i filmen, men den är riktigt bra. Besök gärna hemsidorna för både DATA och ONE för att kolla vidare.

Personligen glömmer jag aldrig när Emma Thorén stod på stora scenen i den allkristna Torpkonferensen för några år sedan och kollekttalade till en fullsatt lada vid en nattkonsert. Hon sa: "Varje dag dör över tio tusen barn av svält, och det tycker jag är för djävligt. Och just nu sitter en del av er och är mer upprörda över att jag just svor på ett kristet möte än över tiotusen döda barn."

Den visste var den tog...

Vilken höjdare!

Efter många om och men hade vi invigning av nya kyrkan i helgen. En fantastisk upplevelse! I lördags var det öppet hus med mingelkväll. Färgen var på sina ställen knappt torr - några gick och målade ett sista räcke samma förmiddag. I barn- och ungdomskyrkan var det full rulle med lek, program, biljard, pingis mm, och i stora, nya delen var det fullsmockat med folk. Ca 425 personer kom på lördag kväll. Söndag förmiddag var det festgudstjänst med barnkör, vuxenkören, fullt komp och blåssektion, dansare mm. och 275 gudstjänstbesökare. Det var en fantastisk upplevelse att få predika i nya kyrkan, och känna att alla åren av diskussioner, vånda, bön och satsning gick hem.
Gud är god!

Jag kom att tänka på ett längre citat från Bill Hybels, pastor i Chicago i USA.

"No other organization on earth can change the human heart and transform society. But the church can. There's only one power in the world that can change the world; it's the power of the love of Jesus Christ; the love that conquers sin and wipes out shame and heals wounds and reconciles enemies and patches broken dreams and ultimately changes the world one life at time. The radical message of that transforming love has been given to the church. There's nothing like the church when it is working right. It comforts the grieving and heals the brokenhearted; it builds bridges to the seekers and offers truth to the confused. It provides resources for those in need. It breaks the chains of addictions; it frees the oppressed, and offers belonging to the marginalized world. In the church people must feel God's love and that is that they are loved in spite of their waywardness and sin. Whatever the capacity for human suffering, the church has a greater capacity for healing and wholeness." Bill Hybels

En sådan kyrka vill vi vara. Vi är inte framme, och det finns självklart det som inte funkar, men målet är klart. Församlingen är väldens hopp! Välkommen till Betaniakyrkan när du vill.

Fredrik

Heldag

Pustar ut efter en intensiv dag. Började med planeringsmöte i Habo med mötesgruppen för Torpkonferensen. Arbetet med kallelser av talare, sångare etc pågår i princip året runt. Vi har idag upprättat en plan som vi hoppas kommer att hålla. Den lilla haken är att alla medverkande inte är tillfrågade än, så det visar sig i dagarna hur det går med drömuppställningen.
Fortsatte med en ganska körig eftermiddag i telefonen med allt från pastorsrelaterade omsorgsfrågor till betalplaner för sista fasen av bygget. Det är ganska mycket denna vecka, med invigning av ny kyrka till helgen.
Avslutade kvällen med ett arbetspass i kyrkan. Det känns både bra och dåligt - det fina är att visst händer det mycket, och det blir kanonbra, men haken är att det är mycket kvar att göra innan festligheterna på lördag...

Känns som om vi kommer att nypa oss i armen i helgen när invigningen äger rum: Detta har vi väntat på sedan typ 2002!
Om du inte fått någon inbjudan får du det nu. Gå in här och läs mera. Varmt välkommen på lördag, vem du än är!

Fredrik

IKEA

Har återigen utsatt mig för IKEA en helg då alla just fått löning. En otroligt obehaglig upplevelse. Är på jakt efter vettiga, billiga och funktionella möbler till nytt kontor i kyrkan. Vi har fått för oss att vi ska sitta i samma rum alla tre anställda, och därför behövs små, smäckra skrivbord. Billigt blir det, men priset är högt ändå.
Ett besök på IKEA en söndag eftermiddag kräver sin man. Står på gamla vanliga stället, precis där tag-själv-lagret börjar, och väntar på hustrun som alltid fastnar i avdelningen med blommor och doftljus. Själv får jag panik, astma och allergiska reaktioner på IKEA i allmänhet, och vid doftljusen i synnerhet.
Bäst jag står där kommer jag att tänka på en krönika av Marcus Birro. Ingen beskriver detta så mitt i prick som han. Läs själv här.

Hotel Rwanda

Jag är helt tagen, alldeles omskakad.
Igår kväll var jag gräsänkling, och bestämde mig för att titta på DVD:n ”Hotel Rwanda”. Den har legat i hyllan i flera år. Man kan inte se en sådan film med familjen på fredag kväll, men nu var det läge. En otroligt bra film, och väldigt skakande. Har du inte sett den, måste du göra det. Den utspelar sig under det brutala folkmordet i Rwanda 1994. Under ca 100 dagar mördades nästan 1 miljon människor, och omvärlden agerade i princip inte alls. FN övergav Rwanda och lät folkmordet ske. Man lekte med ord och diplomatiska formuleringar för att slippa ifrån ansvaret.

Jag funderar på flera olika saker under tiden jag tittar:

Vad är det som händer i en grupp människor när hatet utan tyglar släpps löst? Människan verkar vara kapabel till extrem ondska. Psykologen John White skriver i boken Förändring från insidan (Libris förlag) om något han kallar ”vilddjuret i källaren”. Han menar att människan genom en rad olika kontrollmekanismer klarar att tygla vilddjuret/mörkret inombords, men att inneboende synd, i vissa extrema situationer, gör henne kapabel till nästan vad som helst.
I ett civiliserat samhälle finns det regler, principer, moral mm som håller vilddjuret i schack.
Men så släpps det lös av olika skäl: Vid 1900-talets början, exempelvis, demonterade nya filosofier, en förändrad människosyn och en ny politik det som tidigare ansetts medmänskligt. På sikt var detta med och bäddade för Hitlers intåg på scenen. Där skapades en grogrund för förintelsen.
Kort sagt: Den moral, etik och människosyn som hållit "vilddjuret" i schack demonterades, mörkret släpptes löst och till synes skötsamma medborgare blev medbrottslingar i ett av världens värsta blodbad.
Något liknande verkar ha hänt i Rwanda. Någonting som inte kan beskrivas som annat än ondska slog ut i full blom. Som om krafter inte tillsattes, utan frigjordes ur människan. Krafter hon redan var i besittning av... Vad tror ni, kan White ha en poäng, eller hur ska man förstå något sådant här?

Det andra jag tänker på har med västvärldens agerande att göra. I DVD:ns extramaterial intervjuas hotellföreståndaren som porträtterats i filmen. Han säger rakt ut ungefär så här: "Det finns inget av värde i Rwanda. Inget guld, ingen olja och inga diamanter. Alltså lämnade västvärlden oss åt vårt öde."

Vilken orättfärdighet!

Bilden har jag lånat här.

Vem är det jag talar med?

Försökte för ett tag sedan påpeka problemet med anonymitet i en kommentar på den kristna bloggen Aletheia. Signaturen Haggaj – en i trion som startat Aletheia – väljer att vara anonym. Eftersom inläggen ibland är ganska raljanta och tillspetsade, försökte jag påpeka att det ibland blir problematiskt med trovärdigheten när man inte vet vem som skriver. Jag gav dock upp ganska snart, då det var svårt att föra ett meningsfullt samtal.

Jag har inga problem med att exempelvis en kommentator på en blogg väljer att vara anonym. Problemet, tycker jag, är när en person som fått en ganska rejäl plattform (Aletheia är en av de mest välbesökta kristna bloggarna just nu) är en person vi inte vet något om.

Så här tänker jag: I andra sammanhang är vi ganska noga med vem som säger saker. Det räcker inte att ett uttalande är sant, vi vill också veta vem som levererar det. När vi bedömer förkunnelse och förkunnare gäller självfallet principen: Är detta en trovärdig person? Lever vederbörande som han/hon lär? Hur ser det ut på de klassiska områdena pengar, sex och makt – är livsstilen överensstämmande med orden och undervisningen? Finns det trovärdiga relationer runt den som talar/skriver/predikar? För de flesta är detta alldeles självklara frågeställningar.

Vi har ju sett en del spektakulära och omtalade historier de senaste åren i den offentliga, kristna världen. Exempelvis händelserna kring predikanten Todd Bentley och mötena i Florida nyligen har granskats just med hjälp av liknande frågeställningar: Vem är denne Bentley? Vad står han för, och hur lever han? När det uppdagades att han levt i en ”otillbörlig relation” som det kallades, blev detta viktiga frågor för att bedöma trovärdigheten. Bentleyhistorien får här tjäna som ett exempel - det finns många andra.
Till och med i sekulära, politiska sammanhang råder denna princip. De moderata ministrar som fick avgå bara dagar efter sin utnämning föll inte på vad de sagt, utan på hur de själva levde upp till de förväntningar man kan ha på en ledande person.

När Paulus ställer upp kriterier för vem som kan leda i församlingen fokuserar han inte i första hand på vad man kan, utan på hur man lever (1 Tim. 3:1ff). Trovärdighet och täckning för det man säger blir viktigt.

När man blir en röst i bloggvärlden (eller i något annat forum för den delen) som många människor lyssnar på, och väljer att vara anonym, uppstår ett problem. Om man likt Aletheias företrädare ifrågasätter enskilda pastorer och till och med vid något tillfälle kräver deras avgång måste vi andra få ställa den självklara frågan: Vem är det som skriver detta? Kan man ifrågasätta andras trovärdighet utan att påvisa någon egen? Blir inte det en logisk kullerbytta?

Ge gärna kommentarer till detta. Jag är inte ute efter att skapa strid, men tror detta är en viktig fråga i dessa bloggtider. Förresten; du får gärna vara anonym när du kommenterar…