Mission possible

Igår avslutade vi vårens upplaga av bibelskola Apollos - en 10-dagars bibelkurs på Götabro kursgård utanför Kumla. Undertecknad har stått för en del av undervisningen, och Rigmor Holst stod för andra delen. (Rigmor är från Norge, och hade av olika anledningar tämligen hög svansföring igår, på 17:e maj och allt...) Dessutom har vi haft några lysande gästföreläsningar under veckan som jag återkommer till en annan dag.

Hemkommen från Götabro tog jag fram en bok som heter "Invid muren" av Barbro Arnberg, som handlar om Nathanael Carleson, Helgelseförbundets första missionär i Kina. Han kom från Vintrosatrakten, sändes ut från Torpkonferensen/Götabro bibelskola via England till Kina år 1890. Nathanael gifte sig så småningom med danska Laurine, som också var kinamissionär. År 1900 blev Nathanael martyr under boxarupproret i Kina, då sammanlagt 232 västerländska missionärer, varav 41 svenska, dog. Laurine var hemma i Sverige med deras två små barn, och det tog flera månader innan dödsbudet nådde hem till Närke.

En viss Anna-Maria Claesson har skrivit en doktorsavhandling om kinamissionen i slutet av 1800-talet. Hon tycker sig se fyra grundtankar som formade dessa missionärer. De fetstilta rubrikerna är hennes, och kommentarerna är mina egna.

1. Missionärerna trodde att den kristna tron var överlägsen hedendomen. Detta innebar inte att man var kulturimperialister. De svenska missionärerna samarbetade med engelsmannen Hudson Taylor, som var noga med att möta kineserna mitt i deras kultur. Man klädde sig i kinesiska kläder, åt kinesisk mat, talade mandarin och lokala dialekter etc... Helgelseförbundets ledning i Sverige uttryckte stark kritik mot kolonialmakterna för hur de behandlat människor runt om i världen, och man menade att boxarupproret djupast sett var kolonisatörernas fel.
Man levde dock med en övertygelse att Jesus är det bästa som kan hända en människa, oavsett om hon bor i Närke, Sydafrika eller Kina.

2. Man menade att det hos alla människor finns ett värde och en kärna av likhet, men att hedendomen döljer den rätta människan. Hela mänskligheten har rätt att få höra sanningen. Sanningen är till för hela skapelsen. Man levde med en stark lidelse att varje kines skulle få höra budskapet om Jesus. Denna övertygelse om allas lika värde tog sig också uttryck i att missionärerna arbetade med alfabetisering, sociala insatser vid svältkatastrofer mm.

3. Man hade en stark tro på att en metamorfos (förvandling) var möjlig i varje människa. Något som drivit varje gudagivet missionsinitiativ i kyrkans historia. Historien visar ju dessutom att Kina är ett gott exempel på hur kristen tro förvandlat miljontals.

4. Tron på att Jesus snart skulle komma tillbaks var stark. Missionsarbetet bedrevs i en anda av att det var bråttom. Målsättningarna var höga, och Hudson Taylors China Inland Mission hade som mål att etablera kristna församlingar i varje provins i Kina inom loppet av några år.

Det finns en hel del att invända mot hur man bedrev missionsarbetet under denna period, framför allt när det gäller omsorgen om missionärerna. Den unga änkan Laurine reste aldrig tillbaks till Kina, utan togs omhand av HF:s ledare Hedin på Torp, men hon levde fattigt och enkelt i Närke med sina två barn.
Trots allt som kunde gjorts annorlunda måste nog vi snusförnuftiga människor fundera över om inte de lidelsefulla, enkla missionärerna från närkeslätten har ett och annat att lära oss...
Eller?

Oops...

Jag undervisade på Götabro bibelskola häromdagen, och vi läste en text av Paulus om att "ge ut sig helt i arbetet för Herren" i betydelsen att göra det bästa av det man har. Att ta sitt liv och sina förutsättningar på allvar och göra något av det.
Någon av eleverna berättade om hur man ofta kan höra folk säga, i ivern att tala om nåden, att "det spelar ingen roll vad man gör", och vi var överens om att det kan bli rejält passiviserande att ständigt påstå något sådant.
Jag sa: "Paulus skulle vända sig i sin grav om han hörde det", och hör sedan mig själv säga följande: "Jag tror Jesus också skulle vända sig i sin grav om han hörde något liknande."
Hoppsan.

"Dagen efter sabbaten gick de i gryningen till graven med kryddorna som de hade gjort i ordning. De fann att stenen var bortrullad från graven, och när de gick in kunde de inte finna herren Jesu kropp. De visste inte vad de skulle tro, men då stod där två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och sänkte blicken mot marken, men männen sade till dem: "Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått." (Lukasevangeliet kap. 24, vers 1-6)

Kommunikation

Jag är fortfarande helt knockad av konserten med Take 6 i söndags kväll. Kom på mig själv med att ömsom sitta och gapflabba och ömsom ha ett fånigt flin i hela ansiktet för att det var så extremt bra. Sång i världsklass parat med show, humor och allvar. Helt grymt. Folk stod i bänken och stampade, skrek, klappade med... De hade verkligen en förmåga att nå sin publik, och festen uppstod i mötet mellan Take 6 och en lyrisk publik. En totalupplevelse.
Var först lite tveksam till nya skivan "The Standard", men den växer absolut i längden, och att det går att köra de grejerna live visar kapaciteten. Jag är helt knäckt.

Har annars haft en riktigt go vecka på Götabros 10-dagars bibelskola Apollos. Fantastiskt att få möta människor som längtar efter undervisning och som bara suger åt sig. När det inträffar blir man en bättre lärare. Det är märkligt hur mycket i kommunikation som handlar om mottagande. Man kan säga samma sak till två olika grupper och få helt olika lektioner.
Jag är själv ganska beroende av att få gensvar. Det måste inte vara positivt eller berömmande, men någon sorts dialog och tvåvägskommunikation är helt nödvändig i ett klassrum. Intressant med den dynamiken och vad det kommer sig att den ibland infinner sig och ibland fullständigt saknas... Är det någon som har något lästips i ämnet? Skulle vara kul att förstå detta lite bättre.

Bilden har jag lånat här.

Lite körigt...

Har haft en riktigt körig vecka med lite av varje, och därför varit usel på bloggen. Tillbringade bland annat två dagar på s.k. RIO-konferens om folkbildning, och lärde mig en hel del om hur det funkar. Sverige är i det här avseendet smått unikt, med en fantastisk värld av kurser och utbildningar på folkhögskolor. Jag sitter i styrelsen för Örebro folkhögskola, och det är så påtagligt att det som händer där betyder skillnaden för många människor.
I kväll började bibelskola Apollos på Götabro, och jag är tillsammans med Rigmor Holst ansvarig för 10 dagars bibelkurs. Det finns en tjusning i den korta, intensiva bibelskolan. En del har längtat i många år efter att få komma ifrån jobb och annat för att gå en sådan här kurs, och det märks i hela atmosfären. Man är hungrig och önskar hela tiden läsa och förkovra sig. Då är det smörigt att vara ledare och lärare. Mitt ämne för veckan handlar om Guds karaktär och vår efterföljelse. Om vi ska följa Honom och dessutom likna Honom - vem är Han då? Det blir spännande att dels läsa texterna, och dels försöka parera en del av det vår tid och kultur dyvlar på Gud.
Nåväl. Jag återkommer i ämnet under veckan.