tisdag 2 september 2008

Det var ju det där med makten...

Efter SVT:s program Existens rapportering kring en urspårad kristen församling i Skåne, kan man fundera en del runt frågor som har med makt och kontroll att göra.
Ordet sekt är lurigt, för det används så slarvigt ibland, men en kristen miljö präglad av osund kontroll och makt, hur ser den ut?
Jag delar med mig av några kännetecken jag själv noterat:

- Påverkan tar sig alltid ”andliga uttryck”. Ledaren ger inte uttryck för sin personliga åsikt, utan styr genom tilltal och upplevelser som blir svåra att ifrågasätta.

- Man fjärmas från sin egen familj. Ofta utvecklas en lära/ideologi som går ut på att det är ädelt och berömvärt att åsidosätta sina närmaste för Guds eller församlingens skull.

- Det är inte tillåtet att ställa kritiska frågor. Kritik framställs som något som alltid är negativt. (Bibeln, å andra sidan, talar om kritik i positiva ordalag: ”Försmädliga miner sårar, rättfram kritik skapar fred.” (Ords 10:10) ”Bättre öppen kritik än dold kärlek” (Ords 27:5)

- Man får inte ha en annan uppfattning än ledarens. Över lite tid börjar undervisningen handla om att "stödja ledarna i visionen" och inte "ha en kritisk ande".

- Alla börjar bete sig som kopior. I en osund, auktoritär miljö kommer kopiorna som på beställning. Där vågar man inte sticka ut för mycket, utan klär sig, talar och för sig som den ledare alla ser upp till. Det blir lite som dansbandsfabriken i Galenskaparna. Det kommer in original i ena änden av maskinen, och i den andra kommer slimmade dansband som alla ser likadana ut.

- Man ställs i någon form av skuld till ledaren/sammanhanget. Den enskilde medlemmen vågar inte bryta med sammanhanget eller kritisera något, för det finns inbyggda lojaliteter som binder och kontrollerar.

- Förtäckta hot. Om det eskalerar och verkligen blir sektliknande, utsätts man för förtäckta hotelser likt de som verkar ha förekommit på Kristet Center Syd i Skåne: "Om du lämnar gemenskapen kan vi inte garantera beskydd över dina barn."

Har du erfarenhet av liknande miljöer? Stämmer beskrivningen? Den kan säkerligen kompletteras med fler karaktärsdrag. Samma grundmekanismer kan säkert driva maktmänniskor i andra miljöer än uttalat kristna. Skriv en kommentar, vetja!

Fredrik

6 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Fredrik!

Du skriver följande:"Ledaren ger inte uttryck för sin personliga åsikt, utan styr genom tilltal och upplevelser som blir svåra att ifrågasätta."

Well, är det inte det som är hela grejen: pastorn/predikanten ger uttryck för vad han/hon är övertygad , är Guds stämma. Det är detta som är tro, detta ger önskvärt resultat. Allt annat blir ju mera personliga reflektioner över Guds storhet, skapelsens outgrundlighet, ondskans mysterium mm.mm

" Det är inte tillåtet att ställa kritiska frågor."

Visst är det tillåtet! Men få vågar göra det. Varför? Många kommer i kontakt med sektliknande strukturer och befinner sej i ett sårbart tillstånd, att då komma med kritik eller frågor, kräver nog en övermänsklig förmåga och vem besitter en sådan?
Vad gäller resten av dina slutsatser är jag benägen att hålla med dej, faktiskt.

Fredrik sa...

Prophetone!
Välkommen till min blogg.
Några kommentarer till kommentaren:
Självfallet tror jag som pastor att jag ibland "talar från Gud" när jag predikar. Det är givet och dessutom önskvärt. Däremot blir det lätt osunt och fel när mina personliga åsikter om både ditt och datt kläs i "andlig dräkt". Även om jag då inte säger "så säger Herren" blir det lätt så det uppfattas. Då har man passerat gränsen för vad som är sunt. Exempelvis i vår byggprocess i församlingen kan jag missbruka förtroendet genom att alltför bergfast säga "jag och Gud tycker...". Jag aktar mig för att odla det.

När det gäller kritik tror jag det i riktigt osunda sammanhang inte alls är tillåtet. Man har skapat en lära och kultur där kritik alltid uppfattas som något negativt. Man talar om "kritisk ande" och att stödja ledaren i hans/hennes vision. Lurigt och som gjort för manipulation. Jag ser snarare att en hel del av den kritik vi församlingsledare då och då fått i vår församling ofta varit berättigad, och gjort att vi blivit bättre ledare.

Allt gott!

Fredrik

Anonym sa...

Jo Fredrik! Du verkar ju vara en man med båda fötterna på jorden . Hur gör du när någon kommer och vill ha förbön för sin sjukdom tex. migrän?
Agerar du utifrån bibelns ord eller tycker du det är läge för omröstning i kyrkan hurvida bibelns ord ska tas bokstavligt eller är det läge för tolkningsprocess där alla medlemmarna i församlingen ska säga sitt . då kanske det inte behövs nån förbön eftersom migränanfallet gått över.

Konstruktiv kritik är alltid något som är välkommen gäst, eftersom den ena människan slipar den andre - "som järn slipar järn..."
Men kritik som inte bottnar i personlig övertygelse utan istället bygger på ideologiska invändningar är väl inget att ta vara på? Ska man lyssna på sånt lär väl inget bli gjort, tex i ert eget kyrkobygge.

Fridens liljor.

Fredrik sa...

Prophetone!
En församlingsgemenskap vilar ju på en gemensam grund. Därför blir det självklart inga MBL-förhandlingar innan vi kan be för någon eller undervisa med bibeln som grund.
Som pastor och ledare vill jag dock nyansera detta lite: Det är inte alltid (ibland, men inte alltid) viktigast att "komma till beslut" i en fråga. Ibland vill jag också bjuda in människor i en process.
Ett exempel: Vi hade en samtalskväll för några år sedan utifrån Warrens bok "Leva med mål och mening" som vi läste gemensamt. Där finns ett kapitel som var en teologiskt "het potatis", och vi två som ledde samtalet bestämde oss för att inte omedelbart ge vår syn på frågan. Om vi gjort det skulle samtalet riskera att dö. I stället vägdes för och emot, hit och dit, och till sist utbrast en av deltagarna som varit med i vår kyrka i massor av år: "Men vad tycker EFK om detta då?" Underförstått: Ge oss facit så vi kan gå hem.

Som ledare och vägledare vill jag inbjuda människor i processer, inte minst för att vägen ibland är lika viktig som målet.

När det gäller kritik bör jag fundera över vad den ger uttryck för. Kanske det finns andra saker som jag behöver lyssna efter än det som verkligen sägs?
Jag tror allt har sin tid. Ibland är det läge för långsamma processer där alla kommer till tals och man vänder och vrider på argumenten, och ibland måste någon se till att det händer.
Utmaningen ligger i att göra distinktionen när man ska göra vad.

Fredrik

Anonym sa...

Du är en klok man.

Fredrik sa...

Det var vänligt sagt, prophetone!
Det är ju samtal som detta som utmanar tanken och i någon mån gör oss bättre rustade.
Tack för tuggmotståndet.

Guds välsignelse!

Fredrik