I den kyrka jag tillhör är det sedan snart ett år full rulle på vårt kyrkbygge. Hela projektet är "ett steg i tro" som vi brukar säga i våra sammanhang. Vi har inte full täckning med alla pengarna på banken, eller garantier för x antal frivilligtimmar. Ändå är det fantastiskt att få vara med om äventyret då många människor ger sig åt samma sak.
Ända sedan i november förra året har vi gjutit, spikat, spacklat mm, och det som slår mig är att så många människor så osjälviskt satsar av sin tid och sitt engagemang. Man talar i Sverige mer och mer om föreningslivet i stort som en döende företeelse, och det kan säkert stämma. På sikt måste mycket förändras, inte minst i frikyrkan.
Men sanningen är att en vanlig svensk frikyrka fortfarande är smått unik när det gäller ett osjälviskt engagemang som involverar tid, kraft och pengar. Det finns sämre saker att ge sig hän åt.
4 oktober är det invigning!
Inlägg
2 kommentarer:
Jag kan bara hålla med, det är stort att inse att människor faktiskt kan göra saker tillsammans, för att "de vill" eller för att en idé håller dem samman. H.
Precis!
Här är det nog både och. Dels vill vi kämpa och satsa på något, men det bottnar i "idén".
Idén om att alla människor är älskade av Gud, men på grund av alla möjliga orsaker inte riktigt sett eller upptäckt det.
Det är åtminstone för mig den djupaste drivkraften till engagemang.
Fredrik
Skicka en kommentar