Gravida 9-åringar och religiösa system

SVT rapporterar på sin hemsida om en 9-årig brasiliansk flicka som blivit våldtagen av sin styvfar och gravid med tvillingar. Redan detta är för mycket för att kunna ta in. Vilken djup tragik!
Den 9-åriga flickans mamma såg till att hon genomförde en abort, varpå katolska kyrkan i Brasilien nu ingripit. Nu är flickans mamma samt de tjänstgörande läkarna bannlysta och exkommunicerade av kyrkan på grund av aborten. I praktiken innebär det, utifrån en katolsk begreppsvärld, att man står utanför frälsningen.
Samtidigt med denna oerhörda information berättas det att samma katolska kyrka beslutat att förlåta styvfadern för våldtäkten. Alltihop är så absurt så man saknar ord.

Nå, hur ska man förstå detta? På ett ytligt plan kan man säga att det handlar om abortfrågan och allas rätt att leva. Det jag tänker är att detta egentligen är ett övertydligt uttryck för kall, institutionaliserad religion. När man blir så principstyrd och driver frågor om regler in absurdum på bekostnad av barmhärtighet och nåd, då har man, i sin iver att "göra rätt", i själva verket blivit rättfärdighetens motståndare.
När Jesus anklagar fariséerna handlar det om många olika saker, men en sak som återkommer är just ivern att hålla religiösa regler samtidigt som man totalt saknar barmhärtighet.
"Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare som ger tionde av mynta, dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet." (Matt. 23:23)

För att uttrycka mig klart: Kyrkans agerande i denna fråga vittnar inte om Jesu hjärta, och det de gör mot en utsatt familj gör mig fly förbannad!

All trösts Gud

Jag har ju tidigare skrivit om Guds egenskaper. Kristen tro är så intimt kopplad till vem Gud är: Om man inte tror gott om Gud, då blir tron en börda att bära. Om Gud är gniden, felsökande och opålitlig är det bättre att inte ha med honom att göra.
Jag samtalar ibland med människor i nöd, och när allt rasar reagerar vi olika. För en del blir tron det man håller fast vid, och som skänker hopp, men för andra kommer frågorna: Har Gud övergett mig nu när allt verkar gå åt skogen? Har jag straffat ut mig?

I Gamla Testamentet beskriver en av profeterna hur de avgudar som Israels folk frestades att tillbe funkade. (Egentligen gäller detta avgudar även i vår tid.) De snickrades ihop av hantverkare, fästes upp för att inte välta, bars omkring när det skulle flyttas... (Jeremia kapitel 10). Profeten jämför dem med bibelns Gud, som är det motsatta. Han är inte skapad till vår avbild, utan har skapat oss till sin avbild. Han har höga tankar och syften med våra liv och är den som bär oss. Kristen tro är inte primärt en fråga om moralfrågor eller beteendekoder. Kristen tro är motsatsen till avgudarna i Jeremias bok. Kristen tro handlar om att Gud bär våra liv, och att han är ivrig att förlåta och upprätta.
En av de tjusigaste beskrivningar bibeln ger av Gud lyder så här: "Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud." (2 Korintierbrevet 1:3)

Det är min djupa erfarenhet, både i mitt eget liv och i samtal med andra: Gud är barmhärtig och tröstande! Vilken är din erfarenhet?

När tron är på riktigt

Jag häpnar övet allt konstigt som rapporteras om kristna. Media fullständigt svämmar över av rapportering om kufiska och konstiga företeelser. Ikväll visas ett reportage i programmet Existens, och jag anar redan att det blir konstigare än lovligt...
För mig blir det lite schizofrent. Jag tror mig ha upplevt något helt annat, något som inte platsar på en freak show eller i samma andetag som Knutby, Åke Green och G.W. Bush.
Tycker dock inte man ska försöka uppfinna det berömda hjulet än en gång, utan lämnar i stället ordet till prästen och diktaren Nils Bolander, som uttryckt det bättre än de flesta:

SKROTHANDLARE

Du store skrothandlare Jesus Krist
kasserade plogjärn köpte Du sist
För en rostig och utbränd människospis
bjöd Du genast ett skyhögt pris.

Du drar med Din kärra jorden kring
och letar upp det som är ingenting.
Skrotsaker här, skrotsaker där
strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna en rikedom i
ett hjärtas trasiga maskineri
Ett liv som värderas till mindre än noll
spelar för Dig en svindlande roll.

Du räddar Per Gynt men krossar Brand
med Din obegripliga skattsökarhand.
Ett kättjefullt skarn och ett viljelöst flarn
gör Du om till ett ljusets barn.

Ett värde som världen ej kan förstå
finner Du i de förskjutna små.
Ibland kan det hända Du rakt inte ser
galoner som blänker och framgång som ler.

Det är som vore Du döv och blind
för många som slörar för förlig vind
----
Du store skrothandlare Jesus Krist
Du har köpt mig dyrt i min svåra brist.

Nils Bolander

Den här erfarenheten känner jag igen mig i: Gud, som i sin barmhärtighet ser till vanligt folk med brustna och stapplande liv.
Han är den store skrothandlaren!

Fredrik

Principryttarna och barmhärtigheten

Två nyheter den senaste veckan får mig att fundera:
Den första läste jag i dagens Nerikes Allehanda. En man har köpt en sprillans ny miljöbil, och har därmed rätt till en miljöbonus på 10.000 kronor. Problemet är att det bara är bilens förste ägare som får bonusen, och bilen är först registrerad några timmar på bilhallen som sålt den.
Det är nu stört omöjligt att få ut premien, trots att kunden inte gjort något fel. Vägverket hänvisar till regelverket, och hävdar det inte spelats helt efter reglerna. Tanken att lösa det smidigt, och framför allt fixa till det så det blir bäst för kunden, verkar inte ens korsa sinnet på vägverkets byråkrat.

Den andra historien handlar om Ingar och Arvid i Gislaved. De har varit gifta i 63 år, och Ingar bor nu på kommunens vårdboende. Ansvariga politiker och tjänstemän nekar Arvid, drygt 90 år gammal, att flytta med, för han anses för frisk för det. I praktiken innebär det att löftet som gavs för 63 år sedan att hålla ihop "tills döden skiljer oss åt", mynnar ut i "tills Gislaveds kommun skiljer oss åt". Då ansvariga ställs mot väggen hänvisar de till regelverket i socialtjänstlagen.

Det är skillnad på miljöbilar och livslånga äktenskap, men en likhet finns mellan dessa historier: Principer och regelverk står över smidighet, medmänsklig empati och barmhärtighet. Principerna följs så slaviskt att alla förlorar på det. Man kan bara ana hur dyr hanteringen av alla överklaganden etc kommer att bli för vägverket.
När det gäller Arvid och Ingar i Gislaved är det ännu mer absurt. Deras sista år i livet solkas av en principryttare på kommunhuset.

Det finns ingen grupp i Jesu närhet som han anklagar så hårt som fariséerna. En av de saker han har allra svårast med är deras brist på barmhärtighet och empati. De drivs av principer och regler, men ser inte enskilda människor.
För fariséerna handlade inte principerna om miljöbilar och äldreboende, utan primärt om religiösa handlingar och regler:
"Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet." (Matt. 23:23)
Jesus tar ställning, och hans anklagelse handlar inte om att det är fel med principer. Varje människa måste dock para sina principer och ädla idéer med massor av barmhärtighet och empati.