fredag 13 mars 2009

Mer om flickan i Brasilien

I mitt inlägg häromdagen om hur Katolska kyrkan i Brasilien behandlat en 9-årig flicka och hennes mamma (se mitt inlägg den 7 mars), skrev jag i affekt. Tidningen Dagen snappade upp mitt inlägg, och skriver en hel del om frågan för tillfället. Du kan läsa om det här och här. Jag står till fullo för det jag då skrev, men skulle vilja utveckla mitt resonemang lite.

Jag tror att varje system som drivs av starka religiösa övertygelser löper ständiga risker. Det verkar finnas en inbyggd svaghet i systemen som gör att man i ivern att upprätthålla vissa principer och regler samtidigt ständigt riskerar att blir kall och obarmhärtig. Fariséerna är exempel på detta, liksom en del uttryck och tidsepoker i den kristna kyrkan.

I texten jag citerade häromdagen talar Jesus om att fariséerna ger tionde till och med av dill (!), men försummar rätten och barmhärtigheten. Han slutar sedan med att säga: "Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra" (Matt. 23:23). Jesus är mästare på att inte köra i diket, utan han låter här två sanningar spänna emot varandra. Kan man ledas av principer och religiösa övertygelser om vad som är rätt och fel? Ja, absolut. Men det räcker inte. Poängen, som jag ser det, är att dessa principer hela tiden måste levas ut i brytpunkten där de möter barmhärtigheten, rättvisan och troheten.

Vad är då problemet med katolska kyrkans agerande i den specifika frågan med den gravida 9-åringen? I min värld är inte problemet att man har en stark övertygelse i abortfrågan, utan att den principen blir så mekanisk att man dels inte begriper den fasa den utsatta människan lever i, och dessutom är beredd att offra livet på en 9-årig våldtagen flicka för att man "värnar livet". (Läkarna menar att en 9-årig flicka inte kan bära tvillingar. Hon överlever inte det.)

Jag känner en viss ödmjukhet i dessa frågor. Oavsett om man är katolsk präst eller pastor i Åbytorp gäller det att ha förmågan att leva i spänningen mellan dels de principer om rättfärdighet man drivs av, och dels barmhärtighet med den enskilda, utsatta människan. I den spänningen verkar Jesus finnas, och varje gång ett religiöst system kör i det ena eller andra diket missar vi något centralt i evangeliet.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jovisst! Och det centrala i hela evangeliet är Kärleken till sin nästa, eller hur? Var det inte detta Jesus menade när Han berättade liknelsen om den bamhärtiga Samariern? Och var det inte detta som drev Jesus till Korset - Kärleken till människor...?!

The Hawk sa...

Jag bugar mig Fredrik. Ibland tänker jag om den katolska kyrkan att den är cementerad i sin dogmatism. Jag vet inte om det är mitt utanförståendeperspektiv bara, men just i sådana här frågor verkar det bevisa sig. Jag tror ju på något sätt att kristendom handlar om barmhärtighet...

Anonym sa...

Jag läste idag att flickan och hennes mor inte hade blivit exkommunicerade.Ändå något. Såna här frågor är aldrig lätta men vad gör man om man är 9 år våldtagen och blir gravid? Är inte Gud större än att han ser på barmhärtighet på detta att hon inte kan göra annat än abort

Fredrik sa...

Prophetone! Exakt. Till sist är det Jesus på ett kors som måste koda vår tillvaro. "Så älskade Gud världen..."

Håkan! Visst kan man uppfatta särskilt Katolska kyrkan som stiff i sin dogmatism, men tyvärr finns det överallt där man tappar just barmhärtigheten och också kontakten med sin egen brist och bräcklighet. Katoliker, baptister eller lutheraner - alla religiösa system som tappar bort ett varmt hjärta tenderar att utvecklas ganska lika, tycker jag mig se.

Anonym: Jo, det är just så jag tänker. En gravid 9-åring går utanpå allt man kan tänka sig, och då måste principer och regelverk få stå tillbaka. Ofta ställs ju vi människor inte inför valet mellan gott och ont, utan det gäller ibland att förorda det minst onda. Så tycker jag man borde resonerat i detta fall.

Fredrik

Anonym sa...

Evangeliet bär en ofantlig kraft inom sig. Och evangeliet är både Nåd OCH Sanning, samtidigt. När det ena framhävs på bekostnad av det andra är det inte längre Evangelium, utan en avart med bitter bismak. Tack för ett inlägg som värmer.

/Angela

Fredrik sa...

Angela!
Välkommen hit. Det är tjusigt, tycker jag, att vi alla får möta BÅDE nåd och sanning. Däri finns frihet och befrielse för varje människa!

Allt gott!

Fredrik