För ett par veckor sedan hade vi besök av Victor John i vår kyrka. Han leder ett arbete där man sett ca 80.000 nya husförsamlingar växa fram i norra Indien. Varje sådan församlingsgrupp består av mellan 40 och 80 personer - människor som tidigare inte haft en kristen tro.
Innan Victor gick hem på lördagkvällen pratade vi en del om hur det är att utgöra församling i Sverige. Han sa då något som ringer i mitt inre: "Här i västerlandet är man så fixerade vid program och häftiga utbud, men folk över hela världen söker meningsfulla relationer."
Enkelt och självklart. Vi har både hört och sagt det många gånger, och ändå är det så avgörande att vi gång på gång erövrar detta!
Min gissning är att många svenskar skulle gilla att hänga med folk där man kan tala om fåniga trivialiteter såväl som om de djupare skikten i livet. En miljö där jag kan släppa lite på garden och någon kanske ber en bön för mig, eller ser mig och på riktigt frågar efter hur jag mår. Där våra knackiga liv möter varandra, men där man också kan skymta Ett Annat Rike, fullt av barmhärtighet och ett och annat mirakel...
Det är mer avgörande än alla konserter, fyrfärgstryck och flashiga program som finns.
fredag 27 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Jag håller verkligen med dig. Det häftiga är också att det verkar sträcka sig över generationsgränserna. Jag lockas ofta av tron på att ungdomar behöver något hypat sätt för att möta Gud på eller överhuvudtaget något utöver det vanliga för att bli intresserade av vem Gud är. Men gång efter gång märker jag att den kärleksfulla relationen till den enskilda individen är något som varken ung eller gammal kan värja sig mot. I rummet för den djupa och innerliga omsorgen för en annan människa tror jag Jesus trivs och där finns det gott om utrymme för heliga möten. Jag tycker det är en mäktig tanke att djupast inom alla människor finns det ett rop efter den Helige, vårt ursprung. Dock verkar det vara mer fördolt i vissa kulturer, i vissa tider och i vissa delar av vår värld, och däri ligger kanske den stora utmaningen.
Filippus!
Välkommen till bloggen. Jag tror du har helt rätt. Varje människa är skapad för kontakt med Den Helige, oavsett om man inser det eller inte, och oavsett hur gammal eller ung man är.
Jag tänker att i den bästa av världar är vi som församling bra på bägge perpektiven: Genomtänkt, relevant programutbud / gudstjänstliv / verksamhet etc, parat med genuina relationer och äkthet.
Det är något att drömma om och jobba för, eller hur?
Skicka en kommentar