Igår var det full rulle med övning inför vår musikal, som sätts upp i Betaniakyrkan på långfredag. Sofia Paulsson, en av våra medlemmar, har skrivit en fantastisk musikal, där både sång, musik, stämningar, kläder mm kommer att sitta mitt i solar plexus.
Undertecknad spelar angivaren Judas Iskariot - en inte helt smickrande roll. Hur som helst känns hela satsningen väldigt fräsch och spännande. Du kan beställa biljett på www.betaniakyrkan.nu. Missa inte!
Idag har jag predikat ur Gamla testamentet om kung Salomo. Han började så bra som den visaste mannen som någonsin funnits, men sedan gick det fullständigt åt skogen för honom. Min poäng handlade om hur de subtila valen i livet kan få stora konsekvenser. Bland annat citerade jag författaren C.S. Lewis.
I sin fantastiska "Från helvetets brevskola" beskriver han hur överdemonen Onkel Tumskruv intruerar sin adept Malört i konsten att föra en själ till förtappelse. Onkel Tumskruv förebrår Malört för hans faiblesse för spektakulära frestelser som mord och dylikt, och menar att det ofta går lika bra - om inte bättre - med de små, subtila förskjutningarna i livet:
Den väg som säkrast leder ner till Helvetet är i själva verket den som gör det sakta - den som sluttar svagt och är mjuk att trampa på, där det inte finns några skarpa krökar, milstolpar eller vägmärken.
Vad tror ni, visst är det ofta så det går till när man överger övertygelser man tidigare tyckte var viktiga? Det sker sällan över en natt, utan subtilt, obemärkt och gradvis. Eller?
Ps. Om du vill läsa storyn om Salomo finner du den i 1 Kungaboken kaptiel 1-11.
söndag 22 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Fredrik!
Kan inte låta bli att tänka på Hebr 2:1. Avstegen är sällan tydliga och medvetna.(glider bort, flyter med strömmen, tappar kursen)
Hur tänker du förresten omkring Wilkersons senaste uttalande, du som haft lite närmare kontakt?
Tjena, Thomas!
Precis, det är just den lilla kursändringen som beskrivs i Hebr 2 som är poängen. Jag blev riktigt skakad av budskapet från Salomos liv.
Jag vet inte vad jag ska säga om Wilkersons utsaga. Jag tänker några saker, som många andra redan noterat:
1. Wilkerson har alltid haft ett lite för snävt USA-perspektiv, tycker jag. Hans läsning av GT sker med väldigt tjocka Amerika-filter. Dessutom blir ju frågan djupare: Kan man läsa domsord över Israels folk och applicera dem på en sekulär nation 2009?
2. Jag blir framför allt väldigt konfunderad över den praktiska tillämpningen med bunkrad mat. Jag saknar den mer konkreta uppmaningen till omvändelse, ett socialt och "andligt" perspektiv på hur man återvänder till Gud och Hans rikes principer.
Hur tänker du själv i detta?
Allt gott!
Fredrik
Fredrik: Det blir ingen vidare debatt här...vi är som ofta rörande överens.
Jag har några lokala exempel på domsuttalanden i församlingskontext som gör att jag har väldigt svårt att ta till mig något sådant här. Risken blir att man tappar tron på det profetiska tilltalet. Och är Gud så där arg hela tiden, tror du?
Sen finns det dom som blir nästan saliga när något sådant här inträffar, som genast stoppar in det i sitt tidsschema (ofta premillenialistiskt) och likt Fylking ropar "äntligen". (jag nämner inga namn...)
Tänker på något jag läste från e-veckan i Jkpg, ett Herrens tilltal som var typ: skärp er - ni kan bättre! Det är möjligt att Herren kan säga så, men motivationen behöver komma inifrån om förändring ska ske...
Jag saknar, som du säger, den sociala aspekten i det profetiska, som präglar många GT:liga profeter och Jesus själv. Där inte fokus hamnar på vår egen oförmåga, utan på vår nästas behov.
Var välsignad!
Skicka en kommentar