söndag 21 september 2008

Vem är det jag talar med?

Försökte för ett tag sedan påpeka problemet med anonymitet i en kommentar på den kristna bloggen Aletheia. Signaturen Haggaj – en i trion som startat Aletheia – väljer att vara anonym. Eftersom inläggen ibland är ganska raljanta och tillspetsade, försökte jag påpeka att det ibland blir problematiskt med trovärdigheten när man inte vet vem som skriver. Jag gav dock upp ganska snart, då det var svårt att föra ett meningsfullt samtal.

Jag har inga problem med att exempelvis en kommentator på en blogg väljer att vara anonym. Problemet, tycker jag, är när en person som fått en ganska rejäl plattform (Aletheia är en av de mest välbesökta kristna bloggarna just nu) är en person vi inte vet något om.

Så här tänker jag: I andra sammanhang är vi ganska noga med vem som säger saker. Det räcker inte att ett uttalande är sant, vi vill också veta vem som levererar det. När vi bedömer förkunnelse och förkunnare gäller självfallet principen: Är detta en trovärdig person? Lever vederbörande som han/hon lär? Hur ser det ut på de klassiska områdena pengar, sex och makt – är livsstilen överensstämmande med orden och undervisningen? Finns det trovärdiga relationer runt den som talar/skriver/predikar? För de flesta är detta alldeles självklara frågeställningar.

Vi har ju sett en del spektakulära och omtalade historier de senaste åren i den offentliga, kristna världen. Exempelvis händelserna kring predikanten Todd Bentley och mötena i Florida nyligen har granskats just med hjälp av liknande frågeställningar: Vem är denne Bentley? Vad står han för, och hur lever han? När det uppdagades att han levt i en ”otillbörlig relation” som det kallades, blev detta viktiga frågor för att bedöma trovärdigheten. Bentleyhistorien får här tjäna som ett exempel - det finns många andra.
Till och med i sekulära, politiska sammanhang råder denna princip. De moderata ministrar som fick avgå bara dagar efter sin utnämning föll inte på vad de sagt, utan på hur de själva levde upp till de förväntningar man kan ha på en ledande person.

När Paulus ställer upp kriterier för vem som kan leda i församlingen fokuserar han inte i första hand på vad man kan, utan på hur man lever (1 Tim. 3:1ff). Trovärdighet och täckning för det man säger blir viktigt.

När man blir en röst i bloggvärlden (eller i något annat forum för den delen) som många människor lyssnar på, och väljer att vara anonym, uppstår ett problem. Om man likt Aletheias företrädare ifrågasätter enskilda pastorer och till och med vid något tillfälle kräver deras avgång måste vi andra få ställa den självklara frågan: Vem är det som skriver detta? Kan man ifrågasätta andras trovärdighet utan att påvisa någon egen? Blir inte det en logisk kullerbytta?

Ge gärna kommentarer till detta. Jag är inte ute efter att skapa strid, men tror detta är en viktig fråga i dessa bloggtider. Förresten; du får gärna vara anonym när du kommenterar… ;)

7 kommentarer:

Joachim Elsander sa...

Jag håller med dig. Speciellt om man skriver så tillspetsat som de ofta gör på Altheia. När det gäller Haggaj så är han faktiskt inte längre anonym. Hans namn fanns i Dagen (kom i dagen kan man säga). Kolla här: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=146040
Han heter enligt artikeln Mikael Östlund. (konstigt att det inte framgår tydligt på deras sida)


Även om jag är skeptisk till anonyma bloggare så läser jag två som jag tycker är väldigt bra med anonyma avsändare:
http://www.subversiveinfluence.com/wordpress/
och
http://kingdomgrace.wordpress.com/

Samtidigt så blir trovärdigheten precis som du skriver onödigt dålig om man är anonym.

En bra fråga du tar upp!

Fredrik sa...

Joachim!
Välkommen till bloggen. OK, då vet vi vem Haggaj är. Inte för att det spelar någon större roll för mig personligen, men jag tycker frågan är intressant rent principiellt.

Har redan upptäckt kingdomgrace, och hittat en del bra där. Den andra var ny för mig, men jag kollar in den.

Allt gott!

Fredrik

Anonym sa...

Kul att se att Kolportören så gärna vill berätta vem jag är. Han skriver till och med "enligt artikeln".

Jag och Kolportören har ju pratat per telefon så han gör sig nog mest till. Det där "enligt artikeln" är nog bara ett sätt att få vara med att informera utan att låtsas vara inblandad.

Han verkar fortfarande vara sur på mig efter att jag tyckte han var en ful fisk som ville baktala sin predikantkollega i Dalarna. Han skickade mig mail om hur illa han tyckte om en viss pingstpastor och att jag inte borde beskriva honom så positivt.

Nu hämnas han efter att jag gjort saken känd.

Lycka till med fortsatt skvaller Kolportören!

Fredrik sa...

Välkommen, Haggaj!
Som sagt, för mig är det inte just ditt namn jag farit efter, utan jag tycker principen är intressant, då frågan om hur man ska förhålla sig till anonymitet och ett visst hemlighetsmakeri dyker upp även i andra sammanhang än på bloggar.
Vad säger du om betänkligheterna jag för fram i texten? Vore intressant att höra dina reflektioner utan att det blir konflikt i frågan.

En vädjan till dig också, Haggaj: Kan vi inte hålla ett lite mjukare tonläge? Alla skulle vinna på det...

Fredrik

Anonym sa...

fredrik,
Jag kan säga att i de allra flesta fall jag skriver om någon - kanske med undantag av påven - så brukar jag skicka ett mail och berätta vem jag är för personen i fråga.

Joachim Elsander sa...

Haggaj: Vem är sur på vem? Hela Fredriks bloggpost handlade om anonyma bloggare med dig som exempel. Är det då skvaller att hänvisa till en artikel i Sveriges största kristna tidning? Jag citerar ordagrant:
"Det är Andréas Glandberger, Mikael Östlund och Daniel Forslund som lägger ner sina bloggar Andy, Haggaj och My Two Cents för att lansera den kombinerade bloggen och tankesmedjan Alethia"

Den här artikeln var ju bra för er, den gjorde att många hittade till er sida. Kom inte och säg att det är skvaller att hänvisa till en tidningsartikel, det gör ju vi bloggare hela tiden. Eller?

Jag har inget otalt med någon pingstpastor vare sig i dalarna eller någon annanstans. Däremot tycker jag du fiskar i grumliga vatten.

Apropå fiske. Kolportörens läsare får bedöma hur ful fisk jag är.

Anonym sa...

Det kan finnas en bra poäng med att vara anonym ibland.

Om jag redovisar obekväm fakta om någon känd person så är det inte lika lätt att avfärda mig och det jag skriver om man inte vet vem jag är. I vissa extrema fall måste en informatör vara anonym för att skydda sig själv.

I det första fallet undviker budbäraren att få på skallen för budskapet.

I det sistnämnda fallet har man att välja mellan att få reda på viktiga saker av en anonym bloggare eller att inte få veta något alls.

Men många gånger vill man ju verkligen veta vem som skriver för att kunna bedöma avsändarens vinklingar på det den skriver.

Jag vill helst vara anonym :-) !