Fokus på Jesus

Vi har i Betaniakyrkan inlett en period kallad "100 dagar med Jesus", då vi följer en bok med samma namn. Boken är skriven av Niklas Piensoho, pastor i Filadelfiakyrkan, Stockholm, och utgår från Johannesevangeliets beskrivning av Jesus. Det känns väldigt spännande att gång på gång närma sig Jesuspersonen - något åtminstone jag aldrig blir färdig med. Kristen tro är först och främst en fråga om Jesus, och Han är dess centrum. Hoppas du vill hänga med på upptäcksfärden oavsett om du är van vid kyrka och tro eller inte. Varje söndag kl 10 i Betania, Åbytorp är du varmt välkommen.
Jag skickar med ett gammalt favoritcitat från en sång, skriven för över 100 år sedan av Emil Gustafson, predikant från Närkebygden:

Det finns ej någon mer än du som frälsning ger
Och ej ens himlen räcker om inte dig vi ser
Ej dina gåvor heller, har värde utan dig
Blott du mig tillfredställer, blott du är nog för mig.

Nåd och sanning

De senaste dagarna har en infekterad debatt rasat på diverse kristna bloggar, framförallt här. Jag tar ibland långa perioder av paus från en del av dessa miljöer av ren självbevarelsedrift, men har läst ikapp en del i dagarna, och jag måste säga att jag sitter både fundersam, bestört och bedrövad.
Blogosfären för mycket gott med sig, det är helt klart. Men det finns också en del som i bästa fall kan beskrivas som mycket märkligt. Folk som sitter i sin ensamhet framför en dator (inte så sällan anonyma, och inte så sällan mitt i nätterna), tenderar att skriva sådant som man aldrig skulle säga till någon ansikte mot ansikte.
De kommentatorer som rör sig på dessa bloggar (man märker snart att det är samma lilla gäng hela tiden) avfärdar enkelt kristna syskon med hjälp av fruktansvärda tillmälen och projiceringar, och detta får mig att lägga fram en tes: Det verkar som om teologiska spörsmål och kyrkrelaterade bloggdebatter tenderar att hela tiden kretsa kring dogmer och sanningsfrågor i meningen att man lockas att jaga villolärare och strida för sina egna åsikter. Det är som om själva forumet lämpar sig för vassa sanningssägare som går över lik, och i den ivern avfärdar man gång efter annan meningsmotståndare på ett fullständigt hänsynslöst sätt.

Jesus beskrivs i Bibeln som full av nåd och sanning (Joh. 1:14). Båda dessa verkligheter måste leva sida vid sida. Endast den som möter den överväldigande nåden kan också bära sanningen om sig själv. Det är då kanske inte en tillfällighet att nåden kommer före sanningen i beskrivningen av Jesus. Man kan ibland läsa hur stora textmassor som helst i den kristna bloggvärlden, fulla av sanningsanspråk, utan att det andas ett uns av nåd, försoning, kärlek, generositet, ödmjukhet eller vilja till förståelse.

Nej, jag kommer osökt att tänka på ett citat av Philip Yancey från förra årets Torpkonferens:

"Det finns ca 34.000 kristna samfund i världen, och alla verkar tävla om sanningen. Tänk dig en kyrka som tävlar om att vara bäst på nåd!"

Konsten att erkänna sina misstag

Veckans så kallade "dopingavslöjanden" i samband med årets friidrotts-VM visade sig vara falska. Aftonbladet avslöjade med braskande rubriker att Usain Bolts träningskompisar var dopade, och det var Aftonbladet först i världen med att veta och skriva. Alla hängde på.
Problemet var att det inte stämde. Idag skriver journalisten Mats Wennerholm att han misstagit sig. Rakt upp och ner utan krusiduller erkänner han att han slarvat med källkontroll och eftertanke. Så befriande med raka besked. Mer sånt!

Dags att knyta ihop semestersäcken

Nedräkningen har börjat, och på måndag är jag åter i selen efter en riktigt skön semester. Vi har hunnit med lite av varje under ledigheten, och väldigt mycket blev väldigt bra.
På höjdarkontot finns mycket att välja på: Veckan på Kreta var fantastisk på många sätt. Vi i familjen reagerar lite olika på värmen, och själv får jag nästan aldrig nog. Kreta lär ha sommar mellan mars och november, och i övrigt är det att jämföra med svensk vår. Skulle jag kunna stå ut med...


En annan höjdare var självfallet U2-konserten på Ullevi. Första kvällen ansågs allmänt vara lite lam, men när vi var där andra kvällen var de grymma. Vi hade tur med låtlistan, som i och för sig aldrig skäms för sig, men vi prickade några riktiga russin. Scenen var totalt grym, ljudet bra, och killen som sjöng gjorde inte heller bort sig :)
Det enda lilla minuset med semestern är att jag gärna sett solen lite mer. Kan personligen inte få nog av baddagar vid ex-vis Hargebaden. En god bok, drygt 20 grader i vattnet, en kopp kaffe och goa mackor - vad mer kan man begära av livet? Borde också ha målat förrådet sista veckan, men det regnade bort. Det är dock en motgång jag kan leva med :)

Nåväl. Efter en så go semester blir det riktigt kul att börja göra lite nytta på måndag.