Trons kyla

Läser just nu P-O Enquists självbiografiska bok "Ett annat liv". Vilken läsupplevelse!
Det är svårt att vara oberörd av Enquist, och jag läser med en blandning av glädje och förskräckelse. Språket är så stilistiskt fulländat att man bara sitter och njuter. Jag kommer på mig själv med att sitta och fånflina för att det är så vackert skrivet. Han har en enastående förmåga att skriva enkelt och avskalat, och samtidigt alldeles genialt.

Förskräckelsen handlar om P-O Enquists erfarenheter av att växa upp i norrländsk väckelserörelse. Hans upplevelser av detta handlar primärt om lagiskhet, en sorts överspänd tro och kyla.

Han kan aldrig känna värmen i trons gemenskap; när han söker sig in i idrottens nästan förbjudna värld är det att komma in från kylan. (sid. 128)

Jag känner stor bedrövelse. Tänk att tron, som skulle vara så varm och inneslutande, för många människor snarare uppfattats som kyla och avstånd. Gud hjälpe oss!