Dags att börja ladda

Jag fortsätter funderingarna om makt och andlighet en annan dag. Hinner inte nu. Men det börjar bli dags att ladda upp inför höstens musikupplevelse. Jag är lycklig ägare till biljetter till Take 6 konsert i Stockholm i oktober. Minns fortfarande första gången jag hörde dem på skiva. Ett av mina verkliga "defining moments" när det gäller musik. Någon hade pratat om en ny grupp grymma, svarta killar som sjöng a capella, men det jag hörde när samma någon satte på mig ett par hörlurar liknade inte något annat. De får andra a capella-grupper (läs Real group) att framstå som försiktiga adepter från kulturskolan. Har i 20 år drömt om att se dem live. Nu är det på gång. Känn till exempel på denna!

Oreflekterade sheriffer

Igår kväll sändes andra avsnittet av höstens Existens. Granskningen av församlingen/affärsrörelsen med pastorn/sheriffen Christer Segerliv fortsatte. Man slås av en rad saker. Jag skulle framöver vilja ta upp några fenomen som har med osund kontroll att göra, men vill idag bara konstatera att denne Segerliv, som han kallar sig, verkar ganska korkad. På frågan varför de tonat ner en tidigare extrem undervisning om demoner svarar han att "vi bytt stil". Ungefär som en klädaffär som börjat med nytt utbud, eller som när Posten byter logga... "Varför då", frågar reportern. "Det vet jag inte", svarar pastorn.
Som kristen ledare måste jag ständigt ägna mig åt reflektion och självkritik. Om något överbetonats eller blivit fel måste förändringen teologiskt kunna motiveras. Man betonar inte bara vissa saker, eller "byter stil" för att liksom hitta ett koncept. Som kristen måste jag stämma av dels mot bibelns sanningsanspråk, och dels mot människors mående. Blir det här bra? Har jag på fötterna när jag säger eller gör såhär? Vad blir "frukten", för att använda bibelns språk. Den som utsätts för osunt maktutövande måste ställa samma frågor.

Gud bevare oss när kyrkan blivit ett koncept. När den leds av entreprenörer med Bert Karlsson-komplex istället för av reflekterande, lyssnande och teologiskt medvetna ledare.

Fredrik

När tron är på riktigt

Jag häpnar övet allt konstigt som rapporteras om kristna. Media fullständigt svämmar över av rapportering om kufiska och konstiga företeelser. Ikväll visas ett reportage i programmet Existens, och jag anar redan att det blir konstigare än lovligt...
För mig blir det lite schizofrent. Jag tror mig ha upplevt något helt annat, något som inte platsar på en freak show eller i samma andetag som Knutby, Åke Green och G.W. Bush.
Tycker dock inte man ska försöka uppfinna det berömda hjulet än en gång, utan lämnar i stället ordet till prästen och diktaren Nils Bolander, som uttryckt det bättre än de flesta:

SKROTHANDLARE

Du store skrothandlare Jesus Krist
kasserade plogjärn köpte Du sist
För en rostig och utbränd människospis
bjöd Du genast ett skyhögt pris.

Du drar med Din kärra jorden kring
och letar upp det som är ingenting.
Skrotsaker här, skrotsaker där
strax blir det fråga om affär.

Din skarpblick kan finna en rikedom i
ett hjärtas trasiga maskineri
Ett liv som värderas till mindre än noll
spelar för Dig en svindlande roll.

Du räddar Per Gynt men krossar Brand
med Din obegripliga skattsökarhand.
Ett kättjefullt skarn och ett viljelöst flarn
gör Du om till ett ljusets barn.

Ett värde som världen ej kan förstå
finner Du i de förskjutna små.
Ibland kan det hända Du rakt inte ser
galoner som blänker och framgång som ler.

Det är som vore Du döv och blind
för många som slörar för förlig vind
----
Du store skrothandlare Jesus Krist
Du har köpt mig dyrt i min svåra brist.

Nils Bolander

Den här erfarenheten känner jag igen mig i: Gud, som i sin barmhärtighet ser till vanligt folk med brustna och stapplande liv.
Han är den store skrothandlaren!

Fredrik

Tron och offentligheten

Har läst Barack Obamas bok "Min far hade en dröm" i sommar. En mycket välskriven och bra biografi, fri från en massa tröttsamma omnämningar av varenda gammal sketen slöjdlärare och fotbollstränare som nästan alla biografier är fulla av (Bill Clintons ex-vis...).
Boken, som främst handlar om rasfrågan och hur det är att växa upp som svart, men ändå inte (mamman var vit amerikan, och pappan svart kenyan), ger mycket att fundera över.
Ett starkt avsnitt i boken handlar om när Obama besöker en kyrka. Han har tidigare varit väldigt skeptisk till tro och kyrkor, men här händer det något. Han hör pastorns predikan, och blir starkt berörd. En liten pojke jämte räcker honom en näsduk, och då märker han att han själv sitter och gråter så tårarna rinner.
När jag läste detta insåg jag att det är stor skillnad mellan olika kulturer. Det känns nästan omöjligt att ett sådant avsnitt skulle kunna vara med i en motsvarande bok av en svensk politiker. Visst är det tröttsamt ibland med sammanblandningen mellan tro och politik i USA, men detta kändes genuint på något sätt. Jag jämför med Göran Persson som satt i TV härom året och sjöng läsarsånger. Det görs på ett sätt som har ett löjets skimmer över sig. Obama, däremot, bjöd in oss i sin egen genuina upplevelse med själslig kamp och starka känslor.
Drar mig också till minnes när en friidrottare intervjuades härom året efter en seger, och talade om hur tacksam han var till Gud för sin talang och att han fick leva ett så rikt liv. Svenske reportern översätter lite snabbt att han är så tacksam till livet, typ.
Det är som om tron och de andliga frågorna inte får plats i vår offentlighet. Som om det är lite pinsamt. När det väl händer är det avarterna och det yttre som behandlas. Då handlar det om Knutby, Åke Green eller liknande, men vanliga människors genuina tro anses suspekt och nästan löjeväckande.
Min aning är att svensken hör för lite av den sortens berättelser. Kanske är dags att ändra på det!

Fredrik

Tillbaks i sadeln

Hej, hej!
Har varit extremt dålig, för att inte säga obefintlig på bloggen i sommar. Kände mig ganska trött på datorer, maskiner och koder när semestern drog igång, så det blev en rejäl svacka. Är härmed tillbaks, och tänker vara flitigare framöver.
Sitter och lägger sista handen vid morgondagens predikan från Uppenbarelseboken 3. Församlingen i staden Filadelfia får budskapet att Gud öppnat en dörr för dem som ingen kan stänga. Hoppas det kan bli något matnyttigt för oss som firar gudstjänst i morgon kväll.
Om du inte brukar gå på gudstjänst är du varmt välkommmen. Ingen kommer att överfalla dig eller försöka värva dig, utan man kan komma för att bara speja och lyssna.

Fredrik