Mission - kyrkans hjärtslag

Kom hem från Tanzania i fredags, full av intryck. (Det visade sig att jag inte bara fyllts av intryck, utan också fått i mig något annat, så jag har legat för ankar hela helgen, väldigt nära en toastol...)
Nåväl. Det som slår en vid ett sådant här besök är vad fantastiskt det är med mission.
Mission handlar ju om så mycket - att få möta alla möjliga behov så som vi tror Jesus skulle mött dem. Att vara Hans händer och fötter. En stark upplevelse under dagarna i Tanzania var att få besöka församlingen i Kiwangwa, några mil nordväst om Dar es Salaam. Församlingen har funnits i ca 12 år, och har själva varit med om att starta 9 nya utposter i städer och byar. Även dessa utposter startar nya grupper, och utifrån församlingen i Kiwangwa finns det totalt 21 utposter/församlingbildningar i en i övrigt helt muslimsk kontext. Ett fantastiskt arbete, lett av Tanzaniska pastorer och evangelister. Det blir uppenbart i mötet med dessa enkla men trosvissa afrikaner att de har minst lika mycket att lära oss som vi har att lära dem. Samfundet EFK har missionärer som arbetar på plats i Kiwangwa med ledarträning mm. Du kan läsa mer om det här.

På tal om mission vill jag återigen pusha för Hakelius krönika i Aftonbladet tidigare i sommar. Smakar det mera kan du också läsa en tjusig text om mission signerad Göran Skytte här.
Jag återkommer med bilder och intryck från några få dagars besök i Tanzania.

Bilden ovan föreställer den kyrklokal där utposten i Bagamoyo firar gudstjänst.

Hakuna Matata

Sitter på kontoret i kyrkan och förbereder mig inför avresa till Tanzania i morgon kväll. Jag har fått förmånen att hänga med på en träff med EFK-missionärer norr om Dar es Salaam, och mitt uppdrag är att undervisa vid ett antal tillfällen. Väldigt spännande och utmanande, måste jag säga. Vi får se hur det går med bloggandet under den dryga veckan i Tanzania, annars kommer update efter hemkomsten.

Jag säger som jag sagt många gånger här på bloggen: Det känns fantastiskt att få vara med i ett sammanhang som EFK där missionsfrågorna är ständigt närvarande. Mission handlar om att möta hela människan och kämpa för allt från rent vatten och läskunnighet till församlingsplantering och bibelöversättning.
Om du vill känna på dessa frågor lite närmare är EFK:s internationella sida en bra början.

Missionärer i Aftonbladet

Johan Hakelius, som är en av mina personliga favoriter när det gäller träffsäkra krönikor, skriver i Aftonbladet om missionärer från förr.
Jag vill gärna tipsa om artikeln, dels för att Hakelius har en viktigt poäng, och dels för att jag ofta slås av att även kristna kan huka och slå ner blicken när vi talar mission. Som om man gått på den mediala, allmänt vedertagna bilden att mission är ett uttryck för trångsynthet, imperialism eller något överspänt och onödigt.
Hakelius skriver som jag skulle vilja skriva. Sådär så att man rätar lite på ryggen och inser att man är med om något som sätter avtryck. Detta är den historia och nutid jag och alla kristna är en del av.

Mission possible

Igår avslutade vi vårens upplaga av bibelskola Apollos - en 10-dagars bibelkurs på Götabro kursgård utanför Kumla. Undertecknad har stått för en del av undervisningen, och Rigmor Holst stod för andra delen. (Rigmor är från Norge, och hade av olika anledningar tämligen hög svansföring igår, på 17:e maj och allt...) Dessutom har vi haft några lysande gästföreläsningar under veckan som jag återkommer till en annan dag.

Hemkommen från Götabro tog jag fram en bok som heter "Invid muren" av Barbro Arnberg, som handlar om Nathanael Carleson, Helgelseförbundets första missionär i Kina. Han kom från Vintrosatrakten, sändes ut från Torpkonferensen/Götabro bibelskola via England till Kina år 1890. Nathanael gifte sig så småningom med danska Laurine, som också var kinamissionär. År 1900 blev Nathanael martyr under boxarupproret i Kina, då sammanlagt 232 västerländska missionärer, varav 41 svenska, dog. Laurine var hemma i Sverige med deras två små barn, och det tog flera månader innan dödsbudet nådde hem till Närke.

En viss Anna-Maria Claesson har skrivit en doktorsavhandling om kinamissionen i slutet av 1800-talet. Hon tycker sig se fyra grundtankar som formade dessa missionärer. De fetstilta rubrikerna är hennes, och kommentarerna är mina egna.

1. Missionärerna trodde att den kristna tron var överlägsen hedendomen. Detta innebar inte att man var kulturimperialister. De svenska missionärerna samarbetade med engelsmannen Hudson Taylor, som var noga med att möta kineserna mitt i deras kultur. Man klädde sig i kinesiska kläder, åt kinesisk mat, talade mandarin och lokala dialekter etc... Helgelseförbundets ledning i Sverige uttryckte stark kritik mot kolonialmakterna för hur de behandlat människor runt om i världen, och man menade att boxarupproret djupast sett var kolonisatörernas fel.
Man levde dock med en övertygelse att Jesus är det bästa som kan hända en människa, oavsett om hon bor i Närke, Sydafrika eller Kina.

2. Man menade att det hos alla människor finns ett värde och en kärna av likhet, men att hedendomen döljer den rätta människan. Hela mänskligheten har rätt att få höra sanningen. Sanningen är till för hela skapelsen. Man levde med en stark lidelse att varje kines skulle få höra budskapet om Jesus. Denna övertygelse om allas lika värde tog sig också uttryck i att missionärerna arbetade med alfabetisering, sociala insatser vid svältkatastrofer mm.

3. Man hade en stark tro på att en metamorfos (förvandling) var möjlig i varje människa. Något som drivit varje gudagivet missionsinitiativ i kyrkans historia. Historien visar ju dessutom att Kina är ett gott exempel på hur kristen tro förvandlat miljontals.

4. Tron på att Jesus snart skulle komma tillbaks var stark. Missionsarbetet bedrevs i en anda av att det var bråttom. Målsättningarna var höga, och Hudson Taylors China Inland Mission hade som mål att etablera kristna församlingar i varje provins i Kina inom loppet av några år.

Det finns en hel del att invända mot hur man bedrev missionsarbetet under denna period, framför allt när det gäller omsorgen om missionärerna. Den unga änkan Laurine reste aldrig tillbaks till Kina, utan togs omhand av HF:s ledare Hedin på Torp, men hon levde fattigt och enkelt i Närke med sina två barn.
Trots allt som kunde gjorts annorlunda måste nog vi snusförnuftiga människor fundera över om inte de lidelsefulla, enkla missionärerna från närkeslätten har ett och annat att lära oss...
Eller?

Förbön

En av de missionärer som är utsända av vårt samfund Evangeliska Frikyrkan heter Ingvar Fredriksson. Han är, tillsammans med sin fru Anna, missionär i Thailand. Igår råkade Ingvar ut för en allvarlig trafikolycka, då han körde motorcykel och krockade med en lastbil.
Första rapporterna var mycket dramatiska, men under dagen har det kommit mer positiva signaler. Han är vid medvetande, och får god sjukvård. Be gärna till Gud för Ingvar och Anna Fredriksson.
Vid vår gudstjänst i Betaniakyrkan i förmiddags bad vi för detta, och någon bad särskilt för alla missionärer som är utsända i världens alla hörn, att de inte ska drabbas av fruktan och oro efter en sådan här händelse.
Du kan läsa mer om Ingvar och Anna Fredriksson här.