torsdag 24 september 2009

Människovärde och produktivitet

Under hela 90-talet stötte jag gång på gång på Knut i olika kyrkor i Göteborg. Knut var ett original. En udda fågel som var glad, varm och oskyldig på något sätt. Knut behövde mycket hjälp, och hade sina begränsningar. Hans främsta signum var att han älskade att spela tamburin. Jag har många gånger spelat på cafémöten och andra tillställningar ihop med Knut. Det var inte alldeles lätt, då Knut tämligen sällan lyckades hålla takten...

Häromdagen blev jag tipsad om en dokumentär som gick på SVT tidigare i september. Filmen heter Walborgs ungar, och finns att se här. Walborg hade fem barn, varav fyra omhändertogs av myndigheterna på 30-talet. Ett av barnen var Knut. Jag lärde känna Knut som en fantastisk människa på många sätt, men vi förstod att han inte haft det så lätt.
Nu dök Knut upp i SVT-dokumentären som ett av de barn som hamnade på anstalt på 30- och 40-talet. Filmen fokuserar på att dessa barn så småningom hörde till de svenskar som blev tvångssteriliserade av svenska myndigheter. Orsaken var, enligt dokumentären, att man bedömdes lida av antingen imbecillitet eller idioti. På dessa grunder ansåg man uppenbarligen att man skulle skydda mänskligheten från deras eventuella barn. Oerhört. Över 60.000 människor utsattes för detta i Sverige, en del så sent som in på 50-talet.

Med filmen i bakhuvudet hörde jag någon citera den franske gudsmannen Jean Vanier, som arbetar med kommuniteter för handikappade människor. Vanier menar att om några år kommer det inte längre att födas några barn i Frankrike med Downs syndrom. Alla kommer att väljas bort innan födseln.

Detta får en att fundera. Vad definierar ett människovärde? Vem avgör om en person är tillräckligt smart, produktiv eller kostnadseffektiv för att få finnas? Vad händer när cyniska värden och drivkrafter får människan att leka Gud?

Bibeln genljuder av något diametralt annorlunda:
"Du såg mig innan jag föddes, i din bok var de redan skrivna, de dagar som hade formats innan någon av dem hade grytt." (Ps. 139:16)
"Människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat." (1 Sam 16:7)
"Det som var svagt i världen utvalde Gud." (1 Kor. 1:27)

3 kommentarer:

Henrik Beiron sa...

Ja - man undrar ibland vart vägen är på väg. Och varför vi aldrig verkar lära oss av historien?

Walborgs ungar håller jag med om att det är en riktigt bra dokumentär. Och inte blev den sämre av att man någonstans har en liten relation till den härlige Knut.

Jag är helt övertygad att han i detta nu sitter och spelar tamburin tillsammans med den himmelska lovsångskören. Och att Gud älskar hans tamburin!

/Henrik

helle sa...

Hej!

Ja, debatten blir allt mer hätsk kring de här frågorna - vad är ett människoliv värt? Vem bestämmer vad som innebär livskvalitet?

Den senaste tiden (är dock inte lastgammal precis...) har allting vänts upp o ner. Det är helt plötsligt orätt och näst intill oetiskt att låta ett barn komma till världen med downs syndrom eller andra "sjukdomar"/"skador" som vi har bestämt vara något onormalt, som med ens innebär en dålig livskvalitet. Dålig livskvalitet för vem? Det är t om orätt, för barnets skull att låta ett stackars barn komma till världen när föräldrarna just nu har lite mycket att göra.

Jag har en vän som av många skulle ha klassats som en person med lägre livskvalitet (begreppet verkar ju ha kapats av några som satt en subjektiv sanning på det). Jag slås ofta av hennes glädje. Ibland blir jag alldeles rörd. Gud kan verka genom henne på ett så fritt sätt. Hon har ingen stolthet att försvara, hennes ödmjukhet är slående. Hon kämpar inte för att se bra ut. Jag önskar att jag vore mer som henne! Det som vi betraktar som ringa här i världen är sannerligen stort för Gud.

med kärlek!
helle

Fredrik sa...

Henrik!
Visst. Gud har bergis en särskild plats för Knut. Med tamburinen i högsta hugg, så klart.

Helle!
Tack för din kommentar. Tror som du att vår samtid gått vilse när man tror sig ha rätt att bedöma människors livskvalité eller värde.
Allt blir bakvänt när det är mer etiskt att ta liv än att värna det.

Allt gott!

/Fredrik