Vad har SEB och Liza Marklund gemensamt?

De farsliknande turerna kring giriga chefer och storfräsare har ju som bekant fortsatt senaste veckan. AMF, Skandia Liv (att de aldrig lär sig...) och inte minst SEB har ertappats med de pressveckade byxorna nere. SEB:s chef Annika Falkengren tar tillbaks till löneökning på 2 miljoner per år med motiveringen "om vi vetat att reaktionerna skulle bli så starka hade vi avstått detta". Problemet för Annika Falkengren är alltså inte själva löneökningen, eller den kultur som så ogenerat ger girigheten ett ansikte, utan problemet handlar om reaktionerna hos vanligt folk.

Talkshowen Skavlan på SVT gästades häromsistens av Liza Marklund med anledning av frågetecknen runt boken Gömda. Fredrik Skavlan pressade henne efter bästa förmåga, och undrade om hennes tankar om att ha vilselett alla läsare alltsedan boken kom ut: "Är du ledsen över att du lurat folk, eller för att de känner sig lurade?" Marklund var noga med att säga att det är folks känsla hon är ledsen för, och inte vad hon själv gjort eller inte gjort.

Likheten mellan exemplen är slående. Offentliga personer som gör bort sig har än en gång oerhört svårt att erkänna sitt fel utan omsvep. Både SEB-chefen och Liza Marklund flyttar fokus bort från sig själva: det är folks reaktioner som är det stora problemet och inte girigheten bakom korkade bonussystem eller författare som glidit på sanningen. Underförstått: Om ingen reagerat hade ingen skada varit skedd. Girighet eller lögn blir inget problem förrän vanligt folk känner sig lurade.

Varje människa som ertappas efter att ha begått misstag gör bäst i att erkänna utan omsvep, för endast då finns möjligheten till verklig upprättelse och förnyat förtroende. Jag tror det gäller både i offentligheten och i de mellanmänskliga relationer där de flesta av oss lever. Det är egentligen en djupt kristen tanke. Verklig förlåtelse och upprättelse kräver alla kort på bordet.