Hört på radion ang en av våra mest folkkära idrottstjejer: "Hon är alltid sådär Jönköpingskristet präktig..."
Det är ett problem att kristen tro och kristna människor förknippas mer med präktighet än med brustenhet. Varför är det så?
Dels kan det vara en missuppfattning. Det finns en utbredd fördom att kristna människor är konstiga och kufiska, fast det kanske inte alltid stämmer.
Men finns ju också skäl till att det blivit så här. Tyvärr har frikyrkan ofta varit dåliga föredömen när det gäller äkthet och transparens.
Jag läste om en undersökning häromåret där man ställt frågor till en massa människor ang olika etiska val och bedömningar. Typ: Händer det att du stjäl saker från jobbet? Brukar du fantisera om vackra kvinnor som du känner? Grejen var att de tillfrågade kopplades till en lögndetektor, så man kunde se vem som talade sanning.
En grupp som utmärkte sig i testet var präster och pastorer. De ljög mer än genomsnittet. Forskarna funderade över vad det stod för, och drog följande slutsats: Det är egentligen inte så att pastorer medvetet ljuger mer än andra, utan de umgås så mycket med idealen att de inte svarar hur det är, utan reflexmässigt hur det borde vara.
Kanske det är ett av skälen till att vi uppfattas så präktiga: Vi har svårt att skilja på de höga idealen och den faktiska verkligheten...
Hur är det? Är präktigheten ett problem, eller har vi kommit till rätta med den? Är storyn om de ljugande pastorerna ett av skälen till att det i så fall blir präktigt och oäkta?
Jag ägnar några dagar på bloggen åt frågan om präktighet. Kommentera gärna, och hjälp mig med fler perspektiv.
Fredrik
fredag 12 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det känns tyvärr som att många kristna fallit i ena diket när det gäller den här frågan. Vad som borde vara en längtan till att agera ödmjukt och förnuftigt samt att vara ett föredöme för andra har på något sätt hos vissa förvridits till att istället bli en sorts strävan efter att själv vara perfekt.
Vad som oroar mig hos en del människor jag mött (icke-kristna också) är hur de på något sätt i denna hårda strävan tappat bort det som jag själv skulle anse desto viktigare (inte minst i kombination med denna präktighet) - nämligen ödmjukheten.
Präktighet i sig behöver inte alls vara ett negativt laddat ord utan verkar ha blivit det just på grund av att den hanteras så dålig av många. Om man kunde kombinera strävan efter att göra gott med en stor nypa ödmjukhet och en vilja att tjäna andra så skulle präktighet i sig inte vara så otroligt negativt.
Ibland känns det som att folk i sin eviga kamp för att vara en bra människa blir blinda inför sina mänskliga brister och glömmer hur o-perfekta vi faktiskt är i oss själva.
Jag möter ständigt denna syn då icke-kristna får veta att jag är troende och blir helt chockerade eftersom jag "ju inte är så där präktig och jobbig som kristna brukar vara".
Med några världshav mer ödmjukhet till folket så kanske detta inte vore ett så stort problem är vad jag tror.
(för övrigt har jag hängt omkring här längre än då jag första gången kommenterade här om dan- jag är bara dålig på att lämna avtryck. Jag har dig på blogg-koll så jag ser när du uppdaterat. Du skriver så otroligt bra och ärligt. Grymt jobbat Fredrik)
/Mia Welander
Tjena, Mia!
Har varit i total bloggkoma några dagar (alldeles nödvändigt ibland - man vill ju gärna ha ett liv också...)
Intressant twist att präktighet kan vara något positivt. Tror jag förstår vad du menar. Visst, vi strävar väl alla efter att bli bättre som människor (även om folk lägger olika innebörd i det). Håller med dig om att det bästa vore om detta kunde paras med en stor dos ödmjukhet.
För det är väl så att båda sakerna är sanna om oss - vi kan göra riktigt sjyssta saker och bitvis vara riktigt ädla, men det finns också avgrundsdjup i våra liv av dunkla motiv, egocentrering mm.
Jag känner igen reaktionerna du nämner. Det är som om den gängse bilden av kristna människor har med präktighet och dömande att göra.
Läge att ge en motbild, eller hur?
Allt gott!
Fredrik
Ps. Tack för uppmuntran!
Skicka en kommentar