Internt och hemvant!

Besöker en del kristna bloggar, och slås av hur internt det lätt blir. Man diskuterar saker som bara den mest invigde intresserar sig för, om ens de. Det är djupa hårklyverier om bibelöversättningar, olika -ismer och annat. Skulle önska att samtalen blev betydligt "bredare", där man kan föra dialog oavsett om man tror eller inte. Vi är väl sådana lite till mans: Det är lättare att köra på invanda spår, det kräver ju inte lika mycket.

Läste en artikel häromsistens om en kristen frisör som satte ut en skylt: "Kom in och berätta vad du tror på, så klipper jag dig gratis." Vet inte precis vad du skulle kunna få gratis av mig, men du kan väl berätta vad du tror på ändå?
Det vore nämligen kul med en blogg där inte alla plaskar i samma lilla pöl...

Fredrik

Hopp!

Idag har vi firat påskdagsgudstjänst i vår kyrka. Jag har alltid tyckt påsken är den bästa helgen på hela året. Julen är ju fantastisk på många sätt, men skyms av så mycket annat. Påsk är lättare, för då är det inte en massa presenter och annat som skymmer sikten.
I morse när ängeln dansade och kvinnorna fick höra: "Han är inte här, han är uppstånden" gick det rysningar genom kroppen.
Detta är grunden för den kristna tron. Den tomma graven sänder en skälvning av hopp till hela mänskligheten. Hoppet om att döden inte får sista ordet, hoppet om att sorgen och förlusten inte är oåterkallelig och att den som vänder sig till Jesus söker en som varit i dödens käftar och återkommit. För vår skull!

Webtips

Har just sett ett kort klipp på ca 10 min från måndagens Gomorron Sverige. Måste säga att det berörde mig starkt, kanske för att det var utan krusiduller och kändes "på riktigt" när så mycket, inte minst på TV, designas och stylas för att nå fram i rutan.
Klippet finns på SVT:s hemsida, och är en kort intervju med TV-personligheten Ingela Agardh. Hon berättar om sin dödliga sjukdom, men också om hur livet tagit en oanad vändning sedan "Jesus flyttat in", som hon säger.
Kolla in en äkta och ärlig berättelse om hur det kan vara att finna tron på Jesus mitt i livet.
Adressen är http://www.svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=37720&lid=lista_675072&lpos=2. Klicka på rubriken måndag och välj intervjun med Ingela.
Kommentera gärna hennes story här - det vore kul med en dialog. Hur ser du på det hon säger? Har du svårt att tro på det, eller har du kanske gjort liknande upplevelser själv?

Fredrik

Ordens värde

Funderar en del på ord och dess värde. En del ord kan man använda hur många gånger som helst, och de har ändå bevarat sin innebörd. Med andra ord är det annorlunda. Om media får fatt på orden blir de gärna devalverade - de minskar i värde. I dessa tider är ord som "chock" och "skräll" ganska uttjatade. Nordmans superskräll och Let´s dance-Tinas troschock är två rubriker i helgens Aftonbladet. Risken finns ju att när det verkligen är dags för de starka uttrycken, så har de förlorat sin lyster. Om det är katastrof när Sverige förlorar en landskamp i fotboll, hur beskriver man då ett bombat flyktingläger eller en översvämning i Bangladesh?
Ord kan också förskjutas i betydelse. Ord som "älska" kan handla om allt från glass till kattungar eller frun man varit gift med i decennier.
Men så finns det ord som verkar svåra att vattna ur. Ord som nåd. Från engelskans grace har vi fått ordet gratis - alltså något man får utan ansträngning. Fritt och utan motprestation. Oavsett om man vet om det eller inte verkar människan söka efter nåd. Kyrkan har inte alltid varit så vass på att gestalta nåden, men det är bibelns mest centrala begrepp. Gud söker människan genom att sända Jesus, och erbjuder nåd. Gratis, fritt och för intet.

"Han har räddat oss och kallat oss med en helig kallelse, inte på grund av våra gärningar utan genom sitt beslut och sin nåd, som han skänkte oss i Kristus Jesus redan före tidens början." (2 Timoteusbrevet, kap. 1)

Fina grejer!

Hans Johansson avliden

Vi har i helgen nåtts av budet att Hans Johansson hastigt dött i en hjärtinfarkt. Hans var på många sätt ett föredöme och exempel för många människor. Vi sörjer honom främst som vän och kollega, men också för att hans bidrag till oss andra var så tydligt och unikt.
Hans ägde förmågan att vara kärv på ett sätt som lockade och utmanade till att följa Jesus djupare, och hans undervisning har betytt massor för mig personligen, och sporrat på mycket konkreta sätt. Parat med hans osvikliga känsla för humor och dråplighet gick undervisningen rakt in i hjärtat.
Döden har dubbla bottnar. Dels sörjer vi en vän och kollega, och dels vet vi att döden inte är slutet. Vi behöver inte sörja "som de som inte har något hopp", skriver Paulus.
Hans hastiga bortgång är både chock, sorg och hopp på samma gång...
Vi ber för familj och närstående som sörjer Hans.

Fredrik