Just idag kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. Det finns faktiskt de som jobbar med det här. Att sitta på U2:s världspremiär och rapportera hur varje låt funkar live. Mot betalning...
Bilden har jag lånat här.
onsdag 1 juli 2009
Tuff dag på jobbet
Jag tycker verkligen, helt ärligt, att jag har ett av världens bästa jobb. Känner mig grymt privilegierad som får pyssla med det jag brinner för. Men ändå...
Just idag kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. Det finns faktiskt de som jobbar med det här. Att sitta på U2:s världspremiär och rapportera hur varje låt funkar live. Mot betalning...
Bilden har jag lånat här.
Just idag kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. Det finns faktiskt de som jobbar med det här. Att sitta på U2:s världspremiär och rapportera hur varje låt funkar live. Mot betalning...
Bilden har jag lånat här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Okej, jag delar din avundsjuka. Hoppas det känns bättre nu!
Ha en riktigt skön sommar förresten!
Tjena igen. Tell som letat sig hit...hehe. Undertecknad behöver inte ens sitta med en laptop i knät o försöka få iväg nåt sammanhängande i textform som ska gå i tryck utan stod lugnt o i godan ro båda kvällarna med full ob och avnjöt Bonos dompterande med en minst sagt överdimensionerad scen och videoskärm... Satt faktiskt o snackade med turneledaren, Robert Hale, om hur VANSINNIG scen,ljud och ljus faktiskt är denna gången...O för att göra en lång historia kort kan jag bara hålla med honom då han efter x antal världsturneer med allt från metallica till stones osv osv frågade "when is it enough? When are we fully entertained? How much can we take? Cause we can build bigger,stranger and more spectacular then this as long as someone payes for it..."
Ganska tunga ord från en luttrad man som sett och hört det mesta. Men det intressanta är att just HAN efter kanske 40 år i branschen, börjar ifrågasätta vansinnet-som det faktiskt är-i att åka jorden runt med 280 ton stål ( per scen-dom har tre exakt likadana ) med ett rockband under två år som sen går till smältverket och sågas i småbitar o blir nåt annat...
Nu råkar ju jag GILLA u2 men tanken slog mig oxå. När "räcker det" ? När är det för mycke?
Thinktanken Tell dök upp där. Hoppas på lite lignellska tankar o reflektioner o gärna mothugg :-D
Mvh.
Daniel Tell
Tjena, Tell!
Ursäkta dröjsmålet. Jag har legat i däck efter en go afrikamage som drabbade mig efter hemkomst från Tanzania i fredags.
Visst har du/han en poäng. Det är högst tveksamt om det är rättfärdigt att dynga iväg så mycket pengar och resurser på en turné. Särskilt som U2 flitigt odlar sin världsförbättrar-image samtidigt...
Ändå måste jag säga att det är svårt att värja sig. Det är lite som La Liga. Visst är det sjukt att köpa fotbollsspelare för en miljard, men det finns ändå något som gör att jag inte kan låta bli att tycka det är häftigt att titta.
Hjärnan säger stopp, men hjärtat tjusas allt lite grann. Hör själv att det är svajig argumentation, men så tänker jag.
För övrigt tycker jag konserten var riktigt bra. Jag var där på lördagen, och förstod att den var vassare än fredagsupplagan.
/Lignell
Skicka en kommentar