Ikväll är jag trött efter genrep på vår påskmusikal "Det omöjliga". Det kostar på att spela förrädare...
Skummar som hastigast igenom en del bloggar, och blir fundersam när jag läser Emanuel Karlstens inlägg från igår. Han visar en bild på en människa utklädd till påskkyckling, där en pratbubbla citerar Jesusorden från nattvarden: "Detta är min kropp, utgiven för dig". Emanuel skriver att han tycker detta är roligt, "särskilt i dessa Jesustider".
Jag måste säga att jag reagerade direkt när jag såg bilden. Inte för att den återfinns på en tidningssajt 2009 - i så fall finns det oändligt mycket att reagera på - utan för att det är Emanuel på tidningen Dagen som tycker detta är så kul.
Någon i kommentarerna reagerar kraftigt och tycker detta är att dra det som är heligt i smutsen, medan andra kontrar med att vi behöver ha självdistans, och att Gud tål att man skojar om Honom.
Det är möjligt att det är så. Själv tycker jag det är fantastiskt roligt när vi driver med oss själva, vilka vi än är. Men frågan kvarstår: Finns det sådant som är heligt och som man inte kan driva med hur som helst? Kan det vara så, alldeles oavsett vad Gud tål och inte tål, att det händer något med oss om det inte finns någon fristad från cynism, ironi, humor och asgarv? Kanske ett av offren i kyrkans sekuarisering handlar om heligheten?
Någon av kommentatorerna hävdar att "Jesus klarar detta". Det kanske han gör, jag vet inte. Frågan är om vi klarar det i längden...
onsdag 8 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Du har helt rätt. Visst kan man driva och skoja med oss som kristna. Men det är ju något helt annat när man gör narr av det som är verkligt heligt i vår kristna tro. Lagligt måste ju även det vara tilåtet i ett land med religionsfrihet och yttrandefrihet, men ack så tragiskt när kristna själv ägnar sig åt att trampa vad heligt är i smutsen, eller applåderar när andra gör det. Exemplet på Emanuel Karlsens blogg är ett sånt tragiskt exempel.
Mvh Metodistpastor Berndt Isaksson....http://berndtisaksson.dinstudio.se/
Hmmm... finns det något som är så svårt med humor ibland oss kristna? Det någon tycker är asroligt tycker någon annan är hädiskt.
För mig (som av mig för okänd anledning kallas Mr Irony av några i min kyrka) är det stor skillnad mellan att skämta om oss som kristna med alla våra kufiska grejer, och med det som verkligen är heligt, t ex korset.
Emanuel har ofta riktigt bra grejer på sin blogg, och har mycket fräscha tankar kring hur vi kan kommunicera modernt i församlingsvärlden.
Men bilden m text på hans blogg tyckte jag inte om. Dels tyckte jag inte det var roligt (oavsett helig-debatten). Sen känns det mer som att skämta om korset än om oss kristna. Och då blir det en liten konstig bismak.
Jag tycker inte att bilden var rolig. Sen måste vi kristna ta vår tro på mer allvar om den skall bli respekterad. Islam växer som religion bland ungdomar, samtidigt som de aldrig skulle få för sig att skämta om sin tro. Parallellen är att det heliga är heligt och skall så förbli.
mvh
martin kihlström
www.blogspot.normerande.com
Hej på er! Min påskhelg har varit intensiv, därav frånvaron på bloggen.
De har tydligen gått ett kycklingvarv till på Emanuels blogg.
Jag säger som Henrik: jag gillar ofta det Emanuel skriver, och detta var inget försök att tvåla till varken honom eller någon annan.
Argumenten i kommentarerna är det som gör mig mest fundersam. Jag tror också att Gud har humor, och att man kan och bör driva med mycket här i livet.
Den verkliga frågan är ju inte om man kan skämta och driva med grejer (det är ju självklart alldeles nödvändigt), utan om man därmed måste kunna driva med allt.
Jag skulle vilja säga att för den som är uppbväxt med en Gud som domare och en Gud som inte vet av någopt annat än dom ,hot och att sätta skräck i folk känns det som en lättnad att få skämta om Gud själv.Det innebär inte att Gud görs mindre helig utan att den Gud som förfärat en under en stor del av livet får mindre makt i ens liv. Att våga möta Gud i ett skämt om honom själv och tro att Gud tål det är för mej en lättnad.Jag kan då börja hitta en annan Gud än den Gud som alltid dömt och aldrig friat.Det är ju att avdramastisera en ond Gud och faktiskt göra Gud God och full av förståelse och barmhärtighet.
Anonym!
Tack för din kommentar. Jag blir lite tagen av det du skriver, och tänker att du absolut har en viktig poäng. Jag har inget att invända mot det, då jag uppfattar att du menar att det är den onde, dömande, förfärande guden bör få mindre makt över ens liv, inte Gud sådan vi tror oss förstå honom. Jag håller helt med dig.
Det jag tänker är att vi på denna punkt, liksom på många andra, ofta går från ena diket till det andra. För människor som växt upp med en dömande, trång, snål gudsbild och känt ett berättigat behov av att göra upp med den, finns risken att man rusar i andra överdriften och anammar en "ny" gudsbild som blir lika platt och ensidig åt ett annat håll.
Jag tror absolut inte på en Gud som önskar sätta skräck i folk, eller som söker efter sätt att döma ut människan. Påsken vi just firat ropar ju ut det motsatta. Gud är för människan, och vill henne väl!
Men den Jesus som är god, nådefull, förlåtande, förstående och för oss, han är också den som Johannes möter i Uppenbarelseboken kapitel 1. När det händer faller han på sitt ansikte i en sund bävan, överväldigad över vad han möter.
Är Gud god och generös? Ja! Kan man då säga vad som helst till eller om Honom? Nej, jag tror inte det...
Vad tror du, anonym (och ni andra läsare), håller ni med?
Nej jag menade naturligtvis inte att man kan säga vad som helst om Gud,men jag tror att om man försöker att hålla sej inför ramarna för det lämpliga (och inte i det andra diket) så förstår nog Gud att man skämtar.
Med skämt menar jag INTE sånt som slår under bältet eller andra dumheter som är osmakliga,utan en avdramatiserande hållning som för mej i alla fall visar att jag inte vill vara rädd för Gud därför han är inte den Gud jag lärt mej att han är.Och med skämt som kan ge ett hjärtligt GOTT skratt utan
"beska" i botten.
Att hitta en känsla eller visa en helighet emot Gud tror jag inte behöver utesluta att man skojar om honom på ett vis som innebär bevarad respekt för honom.Lika som vi kan skämta om oss själva utan att visa oss själva bristande respekt.
SAen tänker jag att om Gud är större än oss tål han inte bara ett gott och hjärtligt skämt om sej utan också allt det vi bär på som gjort att det blev så svårt att tro.Därför att den Gud man vuxit upp med och burit inom sej ett helt långt liv var en nidbild av den Gud som är fast man inte förstod det innan man såg en annan Gud den Du har mött.
Det finns många goda sätt att bearbeta Gudsbilden på som var sned och jag tror att ens längtan till sist leder en rätt eller jag vill tro det.
Djup ropar till djup...............
Djupet hos mej ropar på olika sätt till det djup som finns hos den Gud jag ännu inte känner men som jag ser glimtar av ibland
Jag heter förresten Kristina
Och naturligtvis vill jag säga att det finns saker som är heliga och dem skämtar man inte om.Dem har man respekt för och inser att "här går gränsen"
Kristina!
Tack för väldigt kloka ord, och för att du delar med dig av dem. Jag håller med dig helt och hållet.
Jag har själv ofta haft stor hjälp av andra människors humor och ironi när det gäller att bearbeta mina egna beteenden, Gudsbild etc.
Vi får fortsätta att lära känna Honom som är den verkligaste verklighet en människa kan erfara. Ibland är det blodigt allvar, och ibland riktigt kul.
Allt gott!
Fredrik
Skicka en kommentar