Svensk sjukvård

Låg häromdagen på ett operationsbord på USÖ - det stora sjukhuset i Örebro. Det var en liten operation med lokalbedövning, och även om jag inte direkt skuttade ut därifrån, så var jag hemma för egen maskin efter ett par timmar. Ganska odramatiskt egentligen, även om det för mig kändes dramatiskt så det räckte...
Det som slår mig som inte är så van sjukhusbesökare är vilken hög klass det är på bemötande, service mm. Den ena sjuksköterskan efter den andra gör allt enklare för mig som patient, och när jag väl ligger på operationsbordet - en inte alldeles naturlig och avslappnad situation - så är det två läkare och två sköterskor som ger mig sin odelade uppmärsamhet i nästan en timme.
Efteråt tar ytterligare en sköterska hand om mig och serverar smörgås och kaffe! Tanken är att man fikar och lugnar ner sig lite så allt är OK innan man får gå hem.
Upplevelsen på USÖ lämnar mig med en känsla av förvåning och tacksamhet. Det går inte att bli mer omhändertagen än så. Detta är det absolut värt att betala skatt för!
Jag är djupt imponerad och ödmjukt tacksam att jag bor i ett land där detta är möjligt och tillgängligt för alla invånare.

Fredrik

Bekräftelsefällan

Ser ibland olika TV-program som får mig att fundera. Fenomen som Lyxfällan, Dr Phil mm ställer en rad intressanta frågor: Hur kvalar man in? Vem tycker att man är tillräckligt skuldsatt/neurotisk/dålig förälder eller, nu senast, att man har tillräckligt skitigt hemma för att få vara med i TV? Egentligen är den underliggande frågan dock den mest intressanta: Vad är det som driver folk att till varje pris synas i TV? Har vi skapat en så offentlighetsfixerad kultur att målet är att vara "känd från TV", oavsett om det är i positiva eller negativa avseenden?

Man undrar stilla hur ansvariga utgivare m.fl. tänker. Hur går snacket på en redaktion där man ska utsätta en familj för maximal exponering? Vem tänker på följderna?

Jag misstänker att fenomenet är ett uttryck för vår tid. Den som inte syns finns inte. Jakten på bekräftelse verkar vara den djupaste drivkraften för nutidsmänniskan. Det ställer onekligen höga krav på de som bedömer vad som är "TV-mässigt" och inte. Man kan ju ana vad som händer med barn som kommer till skolan, och alla har sett hur pappa slarvar med ekonomin, med städningen eller är otrogen.

Jakten på bekräftelse kan ställa till det för oss. Vi tenderar att sälja ut övertygelser, flytta tidigare uppsatta gränser och göra det vi inte tänkte göra för att få den. Sanningen är väl att den som till varje pris önskar bli bekäftad förr eller senare kommer att göra våld på sig själv och sina egna övertygelser. Det blir som en drog; någon måste se mig och veta att jag finns!

"Du kände mig alltigenom, min kropp var inte förborgad för dig, när jag formades i det fördolda, när jag flätades samman i jordens djup. Du såg mig innan jag föddes..." Orden är kung Davids, och hämtade från psalm 139 i Gamla Testamentet. Den som lever sitt liv i tro på att Gud ser mig och har en plan med mit liv har erfarit den djupaste av alla bekräftelser. Gud håller inte bara hela världsalltet i balans, utan han har en tanke och ett syfte med varje människas liv. Det kallar jag att bli bekräftad!

Fredrik