I dagarna har lilla Åbytorp och Betaniakyrkan uppmärksammats i både Radio Örebro, tidningen Dagen mm. Anledningen är trist. En familj från Jemen trakasseras nattetid av några ungdomar som går över alla gränser.
Vår församling har försökt betyda något i denna situation. Det har ordnats nattvandringar, informationsmöten i kyrkan och enskilda har på olika sätt engagerat sig i familjen.
Eftersmaken är lite dubbel. Å ena sidan finns det skäl att känna stolthet över att få tillhöra en gemenskap som sätter avtryck, som bryr sig. Å andra sidan är det oroväckande att trakasserierna förekommer, och att minsta lilla ansats att betyda något i en sådan situation anses vara anmärkningsvärt nyhetsstoff.
Hur det är, så firar vi ju snart Jesu födelse. Född i ett stall där fler djur än människor är vittnen, barn i en fattig familj, tidigt flyktingbarn i Egypten... På ett sätt en kung. Men samtidigt en fattig flykting.
Du kan läsa om händelsen i Åbytorp här och här.
lördag 12 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Hej!
Vad glad jag blev att höra om ert initiativ! Jag hoppas att det här ger vind under våra vingar, hopp om att vi faktiskt kan göra skillnad, mod till att inte längre gå förbi den som lider och framförallt - ära till vår Gud! Tack Herre och tack Betania församling!
Med kärlek!
helle
Även jag blev glad. Som kristen har vi skyldighet att stödja och skydda människor som är utsatta, oavsett vilken religion de har.
Får i sammanhanget rekommendera en lyssning på en alltid lika klarsynt och av någon anledning i en del kristna sammanhang provocerande författare och singer/songwriter vid namn Tomas Andersson Wijs låt "Sommarn 77". "Om du någon gång måste lämna allt-då är mitt land ditt land"
Skicka en kommentar