Konsumismen

Läser en krönika i dagens DN om konsumtionshysterin, och drar mig till minnes en situation för några år sedan. Jag finns med i programgruppen för det kristna evenemanget Torpkonferensen. Varje år trycks ett programblad med info, program men också annonser. De som köper annonser i bladet relaterar ofta till kristen tro på något sätt, men inte alltid.
Denna gång hade Mariebergs köpcentrum köpt en helsidesannons. Det blir lite pengar för Torp. När vi gick igenom korrekturen inför programmets tryck såg vi annonsen. Mariebergs devis var "MER SHOPPINGNÖJE!".
Vi blev omedelbart provocerade av rubriken. Shopping som nöje, är det inte något sjukt med det? Kontrasten med motstående sida i programbladet var slående: På andra sidan fanns en annons från satsningen "stoppa fattigdomen.nu". Att se dessa två annonser jämte varandra ställde oss inför ett vägval. Kan vi som kristen rörelse ställa oss bakom en ohämmad konsumism? Kan den rörelse som arbetar med bistånd, mission i tredje världen, barnhem, brunnsborrning mm hylla köpkrafterna utan något mått av eftertanke?

Hur det gick? Vi utmanade Mariebergs köpcentrum att ändra i annonsen så det inte stod shoppingnöje. De vägrade förstås - deviser och slogans ändrar man inte på i första taget. Så vi avböjde annonsen och därmed intäkten. Det kändes som en viktig markering, inte minst inför oss själva. Det handlar om att värna ett sunt förhållande till prylar och pengar, men också om något djupare. Det går att bokstavligen sälja sin själ för några tusenlappar...