Nördar!

Såg på fotbollskväll i måndags och bara njöt. Dels blir jag lycklig av så fantastiska fotbollsartister med framför allt Zlatan i högform, men där fanns också något annat. Tänk att människor kan vara så extremt passionerade för en sak som Sladjan Osmanagic kan vara. (För dig som hellre ser på Antikrundan, så är Sladjan SVT:s fotbollsexpert.)

När han sitter och säger att han inte sett fram emot en Champions League-final så här mycket sedan finalmatchen 1991 - och så redogör han för spelplats, resultat, spelare etc - så inser man att han är i en egen division. Han är för fotbollen vad Björn Hellberg är för tennisen. Han kan alla resultat, följer spelare i lag man knappt hört talas om, och är helt enkelt totalt såld på internationell fotboll. En nörd. Förmodligen roligare att ha så här på avstånd än hemma i samma familj, men ändå. Det finns något uppfriskande med nördarna, de passionerade människorna.

Det är som om människan är skapt för att ge sig hän, för att ge sitt hjärta åt något/någon. Kanske det är därför det är så deprimerande med människor som inte brinner för något, som inte uppbringar glöd och lidelse för varken triviala eller allvarliga saker.

Jag anar att de som vårdar sin lidelse gör väl i det. Gud har lidelse för massor med saker, främst för dig och mig som människor. Att vara lidelsefull är därmed en gudagiven egenskap.
Självfallet är det inte gott med alla lidelser, men det får bli en annan bloggpost.

"Jeg anklager tiden, ikke fordi den er ond, men fordi den er uten lidenskap." (Kierkegaard)

Fredrik