Dagens Torp

Efter alla sorters väder på Torpkonferensen genom åren har man lärt sig att inte klaga och att dessutom vara förberedd på det värsta. Veckan har så här långt varit riktigt bra vädermässigt. Idag regnade det dock en del, men hittills känns det verkligen OK. Dessutom ryktas det om sol i morgon.

Dagens konstigaste: Nattmötets talare från Thailand heter verkligen Worapong Jariyaphruttipong.
Dagens varmaste: Elise, 73-åring som tidigare levt i drogmissbruk och prostitution, och nu tog hela Torpladan i famnen och berättade om hur livsförvandlande 15 års vandring med Jesus kan vara.
Dagens bästa: En enkel bön tillsammans med gamla vänner mellan bänkarna i ladan.
Dagens stökigaste: Husvagnen där två tonåringar sover som är nära släkt med mig...

Torpvecka

Denna vecka är det dags för den årliga Torpkonferensen - en händelse som återkommit varje midsommarvecka sedan 1887. Jättelänge.
Veckan har börjat bra på många sätt. Många fantastiska talare, och för mig personligen är ett bibelstudium från tisdag förmiddag med Josef Bergdahl det starkaste intrycket hittills. Josef talade om hur Gud möter och använder oss mitt i vår svaghet och bräcklighet. Precis vad jag behövde för tillfället.
Fick en del nyttiga tankar vid ett seminarium idag med Emanuel Karlsten, redaktör på tidningen Dagen. Han utmanade oss att på tydligare sätt använda de nya, sociala medier som står till buds.

Det häftiga på ställen som Torpkonferensen är annars blandningen, tycker jag. Att dels få fira gudstjänst ihop med typ 3.000 pers i stora ladan, och dels få möta enskilda vänner över en fika. Inledde veckan med en bunt fikakuponger i måndags kväll, tänkta som veckoranson, och upptäcker nu efter två dagar att de nästan är slut... Räkmacka på caféet!!!

Dagens citat från en något sliten småbarnsfarsa i ladan: "Frågan om det är en bra konferens har för mig fått helt ny innebörd. Nu är konferensen bra om barnen inte har bajsat i husvagnen."
Det finns onekligen många olika parametrar...

Saknade bloggare

Flera namnkunniga bloggare har senaste tiden kastat in den berömda handduken.
Mest uppmärksamhet har väl Marcus Birro fått. Att han slutar är förståeligt, då påhoppen på hans person varit sällsynt obehagliga. Birro har en fantastisk förmåga att uttrycka sig, och gör det ofta vackert, tycker jag. Som tur är finns hans fotbollsblogg kvar, där texterna ibland är både tänkvärda och mycket välformulerade. Läs bara hans text om Henrik Larssons sorg häromdagen.

Också Peter Englund har slutat blogga, men återkommer kanske framöver med en akademiblogg utifrån nya rollen som ständig sekreterare. Englund är också han en god stilist och ofta läsvärd. Fattas bara annat med det jobbet...

Den tredje bloggaren som åtminstone tagit paus är en fiktiv person som man ändå tycker man känner lite. Ewert Grens, poliskommisarie i Roslund/Hellströms deckarserie ligger lågt för tillfället. Författarna har bloggat i romanfigurens namn, vilket jag tycker varit ett genialt drag. När sommaren närmar sig och du kanske passar på att klämma en och annan deckare måste du testa Roslund/Hellström. "Edward Finnegans upprättelse" eller den senaste "Tre sekunder" är de vassaste. Grymt bra!

Nåväl, inte mycket till bloggtips att komma med. Alla har ju just slutat...

Uppladdning

Snart match, och som vi vet kan allt hända när man möter Danmark.
Känns lite oroväckande att Lagerbäck tar ut Sidledsdanne på bekostnad av Svensson. Vet inte vad jag ska tro om det, men det är väl inte särskilt djärvt spelat, eller...?
Vi får se hur det blir med det...

Förra mötet var ju helt osannolikt. Man tror knappt att det hände.

Jesus och politiken

I höstas, i samband med det amerikanska presidentvalet, skrev jag ett blogginlägg om problemet med att sätta likhetstecken mellan kristen tro och vissa partipolitiska sympatier. Du kan läsa inlägget här om du vill.
Frågan är åter aktuell denna vecka, då vi snart ska EU-rösta. Jag tycker det är knivigt att veta hur man ska tänka. På ett sätt är valet till EU-parlamentet det svåraste, då man oavsett partisympati också indirekt röstar på partigrupper från hela Europa. Hur ska man kunna överblicka följderna av en sådan röst? Nej, svårt är ordet, sa Bull...

För de flesta av oss människor blir vissa frågor käpphästar och helt avgörande på bekostnad av andra. I kristna miljöer finns klassiska debattfrågor som de om sexualmoral, abort och familjepolitik, och för många är det de enda parametrar man mäter med. Men jag måste ju som kristen också fundera över frågor om rättvisa, flyktingar, bistånd, miljö mm. För att inte tala om mina dubier runt centralisering, orättfärdiga maktstrukturer etc. Nej, ingen kan komma och säga att valet är självklart, eller att kristen tro per nödvändighet är synonym med en viss politisk riktning.

Vad tror ni om resonemanget i länken ovan? Läs via länken, men kommentera gärna här, i denna post.

Paris Hiltons bästis!!!

Noterar i TV-tablån att ett nytt program börjar sändas ikväll på kvalitets- och kulturkanalen TV3 (var annars...?). Beskrivningen i tidningen lyder som följer:
"Paris Hilton väljer ut 16 tjejer och killar som får tävla om att bli hennes nya bästis."
Jag säger som Winnerbäck: "Ja, stackars dom som lever så, och stackars dom som tittar på. Hur märkligt kan man må?"
Vi som utsätts för detta förtjänar bättre. Eller också har vi den kultur vi förtjänar, jag vet inte...
Hujedamej.

Allergi och Esbjörn Svensson

Sitter uppe lite för sent och flämtar efter att pollenallergin gett mig en riktig käftsmäll. Svårt att sova, men det mildras lite grann av något av det vackraste man kan höra. Lyssna på detta och njut!
Esbjörn Svensson dog i en tragisk olycka för snart ett år sedan, men hans musik kommer alltid att beröra. Just detta är en gammal klassiker av Thelonius Monk, men framförd så vackert och smakfullt...

Mission possible

Igår avslutade vi vårens upplaga av bibelskola Apollos - en 10-dagars bibelkurs på Götabro kursgård utanför Kumla. Undertecknad har stått för en del av undervisningen, och Rigmor Holst stod för andra delen. (Rigmor är från Norge, och hade av olika anledningar tämligen hög svansföring igår, på 17:e maj och allt...) Dessutom har vi haft några lysande gästföreläsningar under veckan som jag återkommer till en annan dag.

Hemkommen från Götabro tog jag fram en bok som heter "Invid muren" av Barbro Arnberg, som handlar om Nathanael Carleson, Helgelseförbundets första missionär i Kina. Han kom från Vintrosatrakten, sändes ut från Torpkonferensen/Götabro bibelskola via England till Kina år 1890. Nathanael gifte sig så småningom med danska Laurine, som också var kinamissionär. År 1900 blev Nathanael martyr under boxarupproret i Kina, då sammanlagt 232 västerländska missionärer, varav 41 svenska, dog. Laurine var hemma i Sverige med deras två små barn, och det tog flera månader innan dödsbudet nådde hem till Närke.

En viss Anna-Maria Claesson har skrivit en doktorsavhandling om kinamissionen i slutet av 1800-talet. Hon tycker sig se fyra grundtankar som formade dessa missionärer. De fetstilta rubrikerna är hennes, och kommentarerna är mina egna.

1. Missionärerna trodde att den kristna tron var överlägsen hedendomen. Detta innebar inte att man var kulturimperialister. De svenska missionärerna samarbetade med engelsmannen Hudson Taylor, som var noga med att möta kineserna mitt i deras kultur. Man klädde sig i kinesiska kläder, åt kinesisk mat, talade mandarin och lokala dialekter etc... Helgelseförbundets ledning i Sverige uttryckte stark kritik mot kolonialmakterna för hur de behandlat människor runt om i världen, och man menade att boxarupproret djupast sett var kolonisatörernas fel.
Man levde dock med en övertygelse att Jesus är det bästa som kan hända en människa, oavsett om hon bor i Närke, Sydafrika eller Kina.

2. Man menade att det hos alla människor finns ett värde och en kärna av likhet, men att hedendomen döljer den rätta människan. Hela mänskligheten har rätt att få höra sanningen. Sanningen är till för hela skapelsen. Man levde med en stark lidelse att varje kines skulle få höra budskapet om Jesus. Denna övertygelse om allas lika värde tog sig också uttryck i att missionärerna arbetade med alfabetisering, sociala insatser vid svältkatastrofer mm.

3. Man hade en stark tro på att en metamorfos (förvandling) var möjlig i varje människa. Något som drivit varje gudagivet missionsinitiativ i kyrkans historia. Historien visar ju dessutom att Kina är ett gott exempel på hur kristen tro förvandlat miljontals.

4. Tron på att Jesus snart skulle komma tillbaks var stark. Missionsarbetet bedrevs i en anda av att det var bråttom. Målsättningarna var höga, och Hudson Taylors China Inland Mission hade som mål att etablera kristna församlingar i varje provins i Kina inom loppet av några år.

Det finns en hel del att invända mot hur man bedrev missionsarbetet under denna period, framför allt när det gäller omsorgen om missionärerna. Den unga änkan Laurine reste aldrig tillbaks till Kina, utan togs omhand av HF:s ledare Hedin på Torp, men hon levde fattigt och enkelt i Närke med sina två barn.
Trots allt som kunde gjorts annorlunda måste nog vi snusförnuftiga människor fundera över om inte de lidelsefulla, enkla missionärerna från närkeslätten har ett och annat att lära oss...
Eller?

Hur gick det med hoppet?

Som jag skrivit tidigare här, har vi under en period firat gudstjänst i Betaniakyrkan under rubriken HOPP. Tanken har varit att lyfta frågan om det kristna hoppet, och vad det gör med våra perspektiv på livet.
Det är svårt att sammanfatta fyra predikningar i några korta meningar, men vi konstaterade att allt vilar på att Jesus är uppstånden och att hans grav är tom. Jesu uppståndelse var fysisk, och bibeln hävdar frimodigt att även Jesu efterföljare ska uppstå kroppsligen. Det som väntar är ingen abstrakt, andlig tillvaro i något sorts gasmoln, utan en fysisk uppståndelse. Våra kroppar ska likna den kropp den uppståndne Jesus har redan nu.
Vi påstod också att de urkristna trodde, med påsken i ryggen, att Gud skulle göra med hela kosmos, hela universum, vad han på påskdagens morgon gjort med Jesus. Han har inte gett upp med skapelsen, utan har en framtidsplan för en förvandlad värld.
I söndags knöt Peter Eriksson ihop serien med att måla en bild av hur himlen/Guds fullkomliga värld kommer att bli. Du kan höra alla predikningarna här om du har tid och lust.

Jag får ofta höra att kristen tro är ett slags lyckopiller, en verklighetsflykt eller en krycka för stackars desillusionerade människor. Jag tror det är precis tvärtom. Personen Jesus är den verkligaste verkligheten en människa kan erfara, och med den erfarenheten följer en obändlig tro på en ny, bättre värld där Han regerar.

Om du intresserar dig för frågor som dessa och är bekväm med att läsa på engelska bör du läsa boken "Surprised by hope" av N.T. Wright. Det är det absolut bästa jag läst i ämnet någonsin. Jag blev gravt uppmuntrad av att läsa den boken, och kände mig verkligen överrumplad av kraften i det kristna hoppet.

Så här vill jag också spela när jag blir stor...

Fick tips om att kolla in en japansk musiker som heter Hiromi Uehara.
Hon vet vad hon gör, den här tjejen...
Kommer ni ihåg Tom och Jerry? Detta är temat, hyfsat välspelat.