Torpvecka

Denna vecka är det dags för den årliga Torpkonferensen - en händelse som återkommit varje midsommarvecka sedan 1887. Jättelänge.
Veckan har börjat bra på många sätt. Många fantastiska talare, och för mig personligen är ett bibelstudium från tisdag förmiddag med Josef Bergdahl det starkaste intrycket hittills. Josef talade om hur Gud möter och använder oss mitt i vår svaghet och bräcklighet. Precis vad jag behövde för tillfället.
Fick en del nyttiga tankar vid ett seminarium idag med Emanuel Karlsten, redaktör på tidningen Dagen. Han utmanade oss att på tydligare sätt använda de nya, sociala medier som står till buds.

Det häftiga på ställen som Torpkonferensen är annars blandningen, tycker jag. Att dels få fira gudstjänst ihop med typ 3.000 pers i stora ladan, och dels få möta enskilda vänner över en fika. Inledde veckan med en bunt fikakuponger i måndags kväll, tänkta som veckoranson, och upptäcker nu efter två dagar att de nästan är slut... Räkmacka på caféet!!!

Dagens citat från en något sliten småbarnsfarsa i ladan: "Frågan om det är en bra konferens har för mig fått helt ny innebörd. Nu är konferensen bra om barnen inte har bajsat i husvagnen."
Det finns onekligen många olika parametrar...

Finns det något som är heligt?

Ikväll är jag trött efter genrep på vår påskmusikal "Det omöjliga". Det kostar på att spela förrädare...

Skummar som hastigast igenom en del bloggar, och blir fundersam när jag läser Emanuel Karlstens inlägg från igår. Han visar en bild på en människa utklädd till påskkyckling, där en pratbubbla citerar Jesusorden från nattvarden: "Detta är min kropp, utgiven för dig". Emanuel skriver att han tycker detta är roligt, "särskilt i dessa Jesustider".
Jag måste säga att jag reagerade direkt när jag såg bilden. Inte för att den återfinns på en tidningssajt 2009 - i så fall finns det oändligt mycket att reagera på - utan för att det är Emanuel på tidningen Dagen som tycker detta är så kul.
Någon i kommentarerna reagerar kraftigt och tycker detta är att dra det som är heligt i smutsen, medan andra kontrar med att vi behöver ha självdistans, och att Gud tål att man skojar om Honom.

Det är möjligt att det är så. Själv tycker jag det är fantastiskt roligt när vi driver med oss själva, vilka vi än är. Men frågan kvarstår: Finns det sådant som är heligt och som man inte kan driva med hur som helst? Kan det vara så, alldeles oavsett vad Gud tål och inte tål, att det händer något med oss om det inte finns någon fristad från cynism, ironi, humor och asgarv? Kanske ett av offren i kyrkans sekuarisering handlar om heligheten?
Någon av kommentatorerna hävdar att "Jesus klarar detta". Det kanske han gör, jag vet inte. Frågan är om vi klarar det i längden...

Kul om bibeln

Jag får ofta anledning att fundera över bibelns plats i människors liv. Självfallet är detta en ickefråga för många svenskar, men för oss i frikyrkligheten, som förut kallats för läsare, är det en besynnerlig utveckling att kristna ofta är så dåligt bevandrade i den bok man säger sig tro på. Emanuel Karlsten tipsade häromdagen på sin blogg om en videofilm i ämnet.
Kul film om bibeln!