I torsdagens utgåva av den stolta publikationen Nerikes Allehanda fanns en artikel om s.k. mandéer. Det är en religiös grupp med rötter i gnosticismen. De beskriver sig själva i artikeln så här: "Man kan säga att vi är gamla kristna, och har samma traditioner som deras gamla traditioner." De förklarar att Jesus finns med i deras religion, men mer som en person i utkanten av händelserna.
Då vore det ju tjänstefel om en pastor inte reagerade med ryggmärgen: Om Jesus inte är central, utan i utkanten, måste man säga att det inte är en kristen rörelse. (Det finns många andra skäl till varför en sådan här gnostisk lära inte kan kallas kristen, men det är en annan diskussion. Idag handlar bloggen om Jesu plats.)
Nåväl. Om Jesus är i utkanten, då är det inte kristet! Kristendom har med Jesus att göra, och ju mer perifer Han blir, desto mindre kristet är det.
Låt mig förklara: En tro som reduceras till dogmer, morallära eller allmän medmänsklighet kan visserligen ha sina poänger, men det är inte kristendom. Allt kokas nämligen ner till Jesu uppmaning: Följ mig! Ju mer upptagen av Hans person, undervisning och exempel jag blir, desto bättre är det. Där finns nämligen kristendomens hela väsen. Jesu liv, död och uppståndelse med allt vad det innebär är inte bara en av poängerna, utan hela poängen.
I en relativistisk kultur verkar allt möjligt kunna kallas kristendom. Vi får för oss att är det bara andligt så är det kristet, eller finns där inslag av barmhärtighet och medmänsklighet så är det väl kristet... Följer någon en gammal tant över gatan betraktas det som kristet.
Sanningen är att ju mer central Jesus är, desto "mer kristet" blir det!
Eller som den gamle sångaren och musikanten Keith Green uttryckte det en gång: "A good definition on a christian is someone who is bananas for Jesus."
fredag 19 september 2008
tisdag 16 september 2008
Vad är huvudnyheten?
Jag råkade slinka in på en gemensam webportal för tre frikyrkor i ett litet samhälle i Småland. Idén med en gemensam sida för tre församlingar är ju inte så dum, men problemet är att de inte håller igång sajten något vidare.
Det första som möter besökaren är en ruta där det står: "För tillfället finns ingen huvudnyhet att visa." Det är ju också ett budskap från en kyrka...
Visst, vi förstår vad de menar, men tanken skenade iväg: Vilken är kyrkans huvudnyhet? Har vi någon? Finns det inte en risk att modern kyrka och frikyrka någonstans under resans gång tappar kontakten med sin huvudnyhet? Kanske i ivern att vara lite lagom, lite strömlinjeformad, eller bara för att vi själva tappar fokus? Till och med för en del aktiva medlemmar är kyrkan synomym med ord som kultur, aktiviteter, handarbetsträffar, körövningar, årsmöten, fikagrupper, städscheman...
Faktum är att också en pastor kan behöva rikta upp livet emellanåt. Vilken är i så fall huvudnyheten?
Huvudnyheten är att Gud söker kontakt!
- Han har blivit människa genom Jesus.
- Jesus sändes till jorden för alla människors skull, som Guds gåva till en mänsklighet utan förmåga att rädda sig själv.
- Jesus dog på ett kors som ett offer för människans synd. Syndens innersta väsen är att man vänt Gud ryggen och gått sin egen väg.
- Han besegrade döden genom att uppstå på tredje dagen och lever idag.
- Denne Jesus söker kontakt och försoning med varje människa, och detta upprättas genom att man omvänder sig från sitt liv utan Gud och i tro börjar följa Jesus.
"Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare - och bland dem är jag den störste." (Paulus i 1 Tim. 1:15)
Och så säger de att det inte finns någon nyhet att rapportera...!
Det första som möter besökaren är en ruta där det står: "För tillfället finns ingen huvudnyhet att visa." Det är ju också ett budskap från en kyrka...
Visst, vi förstår vad de menar, men tanken skenade iväg: Vilken är kyrkans huvudnyhet? Har vi någon? Finns det inte en risk att modern kyrka och frikyrka någonstans under resans gång tappar kontakten med sin huvudnyhet? Kanske i ivern att vara lite lagom, lite strömlinjeformad, eller bara för att vi själva tappar fokus? Till och med för en del aktiva medlemmar är kyrkan synomym med ord som kultur, aktiviteter, handarbetsträffar, körövningar, årsmöten, fikagrupper, städscheman...
Faktum är att också en pastor kan behöva rikta upp livet emellanåt. Vilken är i så fall huvudnyheten?
Huvudnyheten är att Gud söker kontakt!
- Han har blivit människa genom Jesus.
- Jesus sändes till jorden för alla människors skull, som Guds gåva till en mänsklighet utan förmåga att rädda sig själv.
- Jesus dog på ett kors som ett offer för människans synd. Syndens innersta väsen är att man vänt Gud ryggen och gått sin egen väg.
- Han besegrade döden genom att uppstå på tredje dagen och lever idag.
- Denne Jesus söker kontakt och försoning med varje människa, och detta upprättas genom att man omvänder sig från sitt liv utan Gud och i tro börjar följa Jesus.
"Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig, Kristus Jesus har ju kommit till världen för att rädda syndare - och bland dem är jag den störste." (Paulus i 1 Tim. 1:15)
Och så säger de att det inte finns någon nyhet att rapportera...!
söndag 14 september 2008
FRA och naiviteten
Återigen har FRA-lagen varit på tapeten, denna gång i söndagens Agenda i SVT.
Det mesta har ju sagts när det gäller integritetsfrågan och FRA-lagen, men jag kan inte låta bli att kommentera den igen:
Det råder ju helt klart en enorm naivitet i frågan. Statsminister Reinfeldt, till exempel, hävdar att man kan känna sig alldeles trygg med lagen sådan den blev: "Med de kompletteringar som görs i tilläggspropositionen i höst kommer integritetsfrågorna att vara skyddade." Jo tack!
Historien visar ju alldeles otvetydigt att myndigheternas kontroll över den enskilda människan förr eller senare alltid kommer att missbrukas. Idag är den vardagliga övervakningen mer långtgående än någonsin. Tänker ibland på det när jag drar mitt ICA-kort på Maxi i Kumla. De har koll på när jag handlar, vad jag köper, hur ofta jag går dit, vilka märken jag föredrar, hur kostnadsmedveten jag är, hur påverkbar av reklam jag är... Detsamma gäller min mobiltelefon, där varje steg jag tar kan övervakas om man vill.
De som vill bagatellisera detta hävdar alltid att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Det vore ju sant i ett samhälle där myndigheter och makthavare alltid ville varje medborgare väl (efter vilka kriterier det nu skulle bedömas). Historien visar ju dock alltför väl att inte minst den som vill ta sin kristna tro på allvar förr eller senare hamnar i onåd hos makten. Ett samhälle som åsidosätter den personliga integriteten kommer förr eller senare att bli klåfingrig och offra sina medborgare för den "gemensamma goda sakens" skull.
Svensk frikyrka växte fram delvis som en protest mot enhetskulturen. Människan var myndig att fatta sina egna beslut och leva efter sin övertygelse. Risken finns att det som nu händer vrider klockan tillbaka om man inte ivrigt värnar integriteten.
Minns ett mellansnack vid en TV-sänd konsert med Peter Carlsson och de blå grodorna. Peter C drog följande jämförelse: Det nya sättet att bevaka brottslingar är att förse dem med en elektronisk fotboja. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata fångenskapen. Parallellt med detta har varje svensk försetts med en mobiltelefon. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata friheten. Slutsats: Skillnaden mellan frihet och fångenskap är ibland hårfin...
Det mesta har ju sagts när det gäller integritetsfrågan och FRA-lagen, men jag kan inte låta bli att kommentera den igen:
Det råder ju helt klart en enorm naivitet i frågan. Statsminister Reinfeldt, till exempel, hävdar att man kan känna sig alldeles trygg med lagen sådan den blev: "Med de kompletteringar som görs i tilläggspropositionen i höst kommer integritetsfrågorna att vara skyddade." Jo tack!
Historien visar ju alldeles otvetydigt att myndigheternas kontroll över den enskilda människan förr eller senare alltid kommer att missbrukas. Idag är den vardagliga övervakningen mer långtgående än någonsin. Tänker ibland på det när jag drar mitt ICA-kort på Maxi i Kumla. De har koll på när jag handlar, vad jag köper, hur ofta jag går dit, vilka märken jag föredrar, hur kostnadsmedveten jag är, hur påverkbar av reklam jag är... Detsamma gäller min mobiltelefon, där varje steg jag tar kan övervakas om man vill.
De som vill bagatellisera detta hävdar alltid att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Det vore ju sant i ett samhälle där myndigheter och makthavare alltid ville varje medborgare väl (efter vilka kriterier det nu skulle bedömas). Historien visar ju dock alltför väl att inte minst den som vill ta sin kristna tro på allvar förr eller senare hamnar i onåd hos makten. Ett samhälle som åsidosätter den personliga integriteten kommer förr eller senare att bli klåfingrig och offra sina medborgare för den "gemensamma goda sakens" skull.
Svensk frikyrka växte fram delvis som en protest mot enhetskulturen. Människan var myndig att fatta sina egna beslut och leva efter sin övertygelse. Risken finns att det som nu händer vrider klockan tillbaka om man inte ivrigt värnar integriteten.
Minns ett mellansnack vid en TV-sänd konsert med Peter Carlsson och de blå grodorna. Peter C drog följande jämförelse: Det nya sättet att bevaka brottslingar är att förse dem med en elektronisk fotboja. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata fångenskapen. Parallellt med detta har varje svensk försetts med en mobiltelefon. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata friheten. Slutsats: Skillnaden mellan frihet och fångenskap är ibland hårfin...
fredag 12 september 2008
Vilken konsert!
Tänkte inte gå på Kirk Franklins konsert i Örebro, men fick två fribiljetter på kort varsel, och hamnade i Conventum Arena. Allvarligt talat! Det svängde så det svartnade. Det låter ju inte så spännande att gå på gospelkonsert, men den här killen är helt unik. Dels är det ett enormt sväng med världsklass på musikerna, och den lilla kören han hade med sig med 4 kvinnor och 2 män var helt sjukt vassa och lät som om de var betydligt fler. Vem som helst i kören kunde haft en egen konsert.
Dessutom var det ett fantastiskt fokus där en svängig konsert plötsligt gick över i värsta väckelsemötet. Otroligt grymt!
Kirk Franklin sjunger egentligen inte så mycket, och på förhand kunde man undra hur viktig han egentligen skulle vara för helheten. Sanningen är att han intog hela Conventum Arena och med små medel ledde kör, musiker, publik och bjöd på en otrolig upplevelse.
Detta smakade mera!
tisdag 9 september 2008
Ja eller nej!!!
Varje tidning med självaktning måste tydligen ha webfrågor. Ofta ska de vara kopplade till antingen en aktuell artikel eller till en snackis som alla har åsikter om. "Ska Anders Svensson eller Kim Källström starta ikväll?" typ...
Så länge det handlar om krigare på svenska mittfältet kan det ju vara kul med alla proffstyckare, men ibland blir webfrågorna fåniga.
På Aftonbladets web listas några avlidna rockhjältar: Lennon, Bob Marley, Janis Joplin m.fl. Den tillhörande artikeln handlar om att det är för att de är döda vi vårdar deras minne så okritiskt, annars vore en del av dem bortglömda. Och så den obligatoriska webfrågan: Är våra döda rockhjältar överskattade? Ja eller nej. Svarar man ja är alla överskattade, svarar man nej är ingen överskattad. Antingen är man emot alla, eller för alla.
Den fånigaste tidningen i webfrågeligan är nog ändå tidningen Dagen. Dels blir det inte lika tufft med typ 34 svar, och dels blir det ofta en annan dignitet på frågorna. De är liksom inte såna där lättsamma mittfältsfrågor med Svensson/Källström i huvudrollerna som dominerar. Känn bara på dagens bidrag: Agerade abortdemonstranterna i Jönköping rätt? Ja, nej, vet ej. Enkelt och snabbt, men utan nyans.
Kan man verkligen svara ja eller nej på Aftonbladets fråga? Vill man inte få möjligheten att säga: Johnny Thunder var överskattad, men inte John Lennon?
Är inte tidningen Dagens fråga om abortproblematiken mycket mer komplex än ett ja eller nej?
Risken finns att man trivialiserar frågor som måste få ventileras eftertänksamt (och då tänker jag inte främst på döda rockrävar, utan på frågor som abortproblematiken). Det snabbaste, mest förenklade och säljande är inte alltid det som är mest sant.
Fredrik
Så länge det handlar om krigare på svenska mittfältet kan det ju vara kul med alla proffstyckare, men ibland blir webfrågorna fåniga.
På Aftonbladets web listas några avlidna rockhjältar: Lennon, Bob Marley, Janis Joplin m.fl. Den tillhörande artikeln handlar om att det är för att de är döda vi vårdar deras minne så okritiskt, annars vore en del av dem bortglömda. Och så den obligatoriska webfrågan: Är våra döda rockhjältar överskattade? Ja eller nej. Svarar man ja är alla överskattade, svarar man nej är ingen överskattad. Antingen är man emot alla, eller för alla.
Den fånigaste tidningen i webfrågeligan är nog ändå tidningen Dagen. Dels blir det inte lika tufft med typ 34 svar, och dels blir det ofta en annan dignitet på frågorna. De är liksom inte såna där lättsamma mittfältsfrågor med Svensson/Källström i huvudrollerna som dominerar. Känn bara på dagens bidrag: Agerade abortdemonstranterna i Jönköping rätt? Ja, nej, vet ej. Enkelt och snabbt, men utan nyans.
Kan man verkligen svara ja eller nej på Aftonbladets fråga? Vill man inte få möjligheten att säga: Johnny Thunder var överskattad, men inte John Lennon?
Är inte tidningen Dagens fråga om abortproblematiken mycket mer komplex än ett ja eller nej?
Risken finns att man trivialiserar frågor som måste få ventileras eftertänksamt (och då tänker jag inte främst på döda rockrävar, utan på frågor som abortproblematiken). Det snabbaste, mest förenklade och säljande är inte alltid det som är mest sant.
Fredrik
söndag 7 september 2008
Högklassig kväll!
Kommer just från en riktigt fin jazzkonsert i kyrkan/byggarbetsplatsen Betaniakyrkan, Åbytorp. Jonas och Sofia Ottosson hade releasekonsert för nya skivan, och ganska gott om folk njöt av många bra, nya låtar och ett fantastiskt hantverk både från Sofias strupe och alla instrumentalisterna.
Känns fantastiskt att vi kan ha en sådan kväll i kyrkan, och att det funkar så bra med nya lokalen. Lite orolig var jag över ljud och akustik, men alla var överens om att detta funkar kanon.
fredag 5 september 2008
Ideella entusiaster
I den kyrka jag tillhör är det sedan snart ett år full rulle på vårt kyrkbygge. Hela projektet är "ett steg i tro" som vi brukar säga i våra sammanhang. Vi har inte full täckning med alla pengarna på banken, eller garantier för x antal frivilligtimmar. Ändå är det fantastiskt att få vara med om äventyret då många människor ger sig åt samma sak.
Ända sedan i november förra året har vi gjutit, spikat, spacklat mm, och det som slår mig är att så många människor så osjälviskt satsar av sin tid och sitt engagemang. Man talar i Sverige mer och mer om föreningslivet i stort som en döende företeelse, och det kan säkert stämma. På sikt måste mycket förändras, inte minst i frikyrkan.
Men sanningen är att en vanlig svensk frikyrka fortfarande är smått unik när det gäller ett osjälviskt engagemang som involverar tid, kraft och pengar. Det finns sämre saker att ge sig hän åt.
4 oktober är det invigning!
tisdag 2 september 2008
Det var ju det där med makten...
Efter SVT:s program Existens rapportering kring en urspårad kristen församling i Skåne, kan man fundera en del runt frågor som har med makt och kontroll att göra.
Ordet sekt är lurigt, för det används så slarvigt ibland, men en kristen miljö präglad av osund kontroll och makt, hur ser den ut?
Jag delar med mig av några kännetecken jag själv noterat:
- Påverkan tar sig alltid ”andliga uttryck”. Ledaren ger inte uttryck för sin personliga åsikt, utan styr genom tilltal och upplevelser som blir svåra att ifrågasätta.
- Man fjärmas från sin egen familj. Ofta utvecklas en lära/ideologi som går ut på att det är ädelt och berömvärt att åsidosätta sina närmaste för Guds eller församlingens skull.
- Det är inte tillåtet att ställa kritiska frågor. Kritik framställs som något som alltid är negativt. (Bibeln, å andra sidan, talar om kritik i positiva ordalag: ”Försmädliga miner sårar, rättfram kritik skapar fred.” (Ords 10:10) ”Bättre öppen kritik än dold kärlek” (Ords 27:5)
- Man får inte ha en annan uppfattning än ledarens. Över lite tid börjar undervisningen handla om att "stödja ledarna i visionen" och inte "ha en kritisk ande".
- Alla börjar bete sig som kopior. I en osund, auktoritär miljö kommer kopiorna som på beställning. Där vågar man inte sticka ut för mycket, utan klär sig, talar och för sig som den ledare alla ser upp till. Det blir lite som dansbandsfabriken i Galenskaparna. Det kommer in original i ena änden av maskinen, och i den andra kommer slimmade dansband som alla ser likadana ut.
- Man ställs i någon form av skuld till ledaren/sammanhanget. Den enskilde medlemmen vågar inte bryta med sammanhanget eller kritisera något, för det finns inbyggda lojaliteter som binder och kontrollerar.
- Förtäckta hot. Om det eskalerar och verkligen blir sektliknande, utsätts man för förtäckta hotelser likt de som verkar ha förekommit på Kristet Center Syd i Skåne: "Om du lämnar gemenskapen kan vi inte garantera beskydd över dina barn."
Har du erfarenhet av liknande miljöer? Stämmer beskrivningen? Den kan säkerligen kompletteras med fler karaktärsdrag. Samma grundmekanismer kan säkert driva maktmänniskor i andra miljöer än uttalat kristna. Skriv en kommentar, vetja!
Fredrik
Ordet sekt är lurigt, för det används så slarvigt ibland, men en kristen miljö präglad av osund kontroll och makt, hur ser den ut?
Jag delar med mig av några kännetecken jag själv noterat:
- Påverkan tar sig alltid ”andliga uttryck”. Ledaren ger inte uttryck för sin personliga åsikt, utan styr genom tilltal och upplevelser som blir svåra att ifrågasätta.
- Man fjärmas från sin egen familj. Ofta utvecklas en lära/ideologi som går ut på att det är ädelt och berömvärt att åsidosätta sina närmaste för Guds eller församlingens skull.
- Det är inte tillåtet att ställa kritiska frågor. Kritik framställs som något som alltid är negativt. (Bibeln, å andra sidan, talar om kritik i positiva ordalag: ”Försmädliga miner sårar, rättfram kritik skapar fred.” (Ords 10:10) ”Bättre öppen kritik än dold kärlek” (Ords 27:5)
- Man får inte ha en annan uppfattning än ledarens. Över lite tid börjar undervisningen handla om att "stödja ledarna i visionen" och inte "ha en kritisk ande".
- Alla börjar bete sig som kopior. I en osund, auktoritär miljö kommer kopiorna som på beställning. Där vågar man inte sticka ut för mycket, utan klär sig, talar och för sig som den ledare alla ser upp till. Det blir lite som dansbandsfabriken i Galenskaparna. Det kommer in original i ena änden av maskinen, och i den andra kommer slimmade dansband som alla ser likadana ut.
- Man ställs i någon form av skuld till ledaren/sammanhanget. Den enskilde medlemmen vågar inte bryta med sammanhanget eller kritisera något, för det finns inbyggda lojaliteter som binder och kontrollerar.
- Förtäckta hot. Om det eskalerar och verkligen blir sektliknande, utsätts man för förtäckta hotelser likt de som verkar ha förekommit på Kristet Center Syd i Skåne: "Om du lämnar gemenskapen kan vi inte garantera beskydd över dina barn."
Har du erfarenhet av liknande miljöer? Stämmer beskrivningen? Den kan säkerligen kompletteras med fler karaktärsdrag. Samma grundmekanismer kan säkert driva maktmänniskor i andra miljöer än uttalat kristna. Skriv en kommentar, vetja!
Fredrik
fredag 29 augusti 2008
Dags att börja ladda
Jag fortsätter funderingarna om makt och andlighet en annan dag. Hinner inte nu. Men det börjar bli dags att ladda upp inför höstens musikupplevelse. Jag är lycklig ägare till biljetter till Take 6 konsert i Stockholm i oktober. Minns fortfarande första gången jag hörde dem på skiva. Ett av mina verkliga "defining moments" när det gäller musik. Någon hade pratat om en ny grupp grymma, svarta killar som sjöng a capella, men det jag hörde när samma någon satte på mig ett par hörlurar liknade inte något annat. De får andra a capella-grupper (läs Real group) att framstå som försiktiga adepter från kulturskolan. Har i 20 år drömt om att se dem live. Nu är det på gång. Känn till exempel på denna!
onsdag 27 augusti 2008
Oreflekterade sheriffer
Igår kväll sändes andra avsnittet av höstens Existens. Granskningen av församlingen/affärsrörelsen med pastorn/sheriffen Christer Segerliv fortsatte. Man slås av en rad saker. Jag skulle framöver vilja ta upp några fenomen som har med osund kontroll att göra, men vill idag bara konstatera att denne Segerliv, som han kallar sig, verkar ganska korkad. På frågan varför de tonat ner en tidigare extrem undervisning om demoner svarar han att "vi bytt stil". Ungefär som en klädaffär som börjat med nytt utbud, eller som när Posten byter logga... "Varför då", frågar reportern. "Det vet jag inte", svarar pastorn.
Som kristen ledare måste jag ständigt ägna mig åt reflektion och självkritik. Om något överbetonats eller blivit fel måste förändringen teologiskt kunna motiveras. Man betonar inte bara vissa saker, eller "byter stil" för att liksom hitta ett koncept. Som kristen måste jag stämma av dels mot bibelns sanningsanspråk, och dels mot människors mående. Blir det här bra? Har jag på fötterna när jag säger eller gör såhär? Vad blir "frukten", för att använda bibelns språk. Den som utsätts för osunt maktutövande måste ställa samma frågor.
Gud bevare oss när kyrkan blivit ett koncept. När den leds av entreprenörer med Bert Karlsson-komplex istället för av reflekterande, lyssnande och teologiskt medvetna ledare.
Fredrik
Som kristen ledare måste jag ständigt ägna mig åt reflektion och självkritik. Om något överbetonats eller blivit fel måste förändringen teologiskt kunna motiveras. Man betonar inte bara vissa saker, eller "byter stil" för att liksom hitta ett koncept. Som kristen måste jag stämma av dels mot bibelns sanningsanspråk, och dels mot människors mående. Blir det här bra? Har jag på fötterna när jag säger eller gör såhär? Vad blir "frukten", för att använda bibelns språk. Den som utsätts för osunt maktutövande måste ställa samma frågor.
Gud bevare oss när kyrkan blivit ett koncept. När den leds av entreprenörer med Bert Karlsson-komplex istället för av reflekterande, lyssnande och teologiskt medvetna ledare.
Fredrik
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
