Makt och ledarskap

Förmiddagen tillbringas på Götabro kursgård, där jag ska möta bibelskoleelever i ämnet "Makt och ledarskap". Överallt där det finns ledare verkar risken för maktmissbruk ligga och lura i vassen.
Kristet ledarskap är på intet sätt förskonat, ibland verkar det snarare vara tvärtom. Min teori är att i kristet ledarskap, där Gud "blandas in", uppstår både extra stora möjligheter och extra stora risker. En karismatisk ledare som hävdar att "Gud har sagt" kan driva saker in absurdum.

Förra veckan lyssnade jag till en kvinna som heter Margareta Sturesson, tidigare medlem i Kristet Center Syd. Hon berättade om en extrem, sekteristisk miljö där hon, från att ha varit en stark, fungerande människa i samhället, fullständigt bröts ner. Det slutade på psykavdelningen med s.k. rött vak på grund av stor självmordsbenägenhet. Snart kommer hennes bok på Libris förlag.
Jag återkommer i ämnet makt och ledarskap.

FRA och naiviteten

Återigen har FRA-lagen varit på tapeten, denna gång i söndagens Agenda i SVT.
Det mesta har ju sagts när det gäller integritetsfrågan och FRA-lagen, men jag kan inte låta bli att kommentera den igen:
Det råder ju helt klart en enorm naivitet i frågan. Statsminister Reinfeldt, till exempel, hävdar att man kan känna sig alldeles trygg med lagen sådan den blev: "Med de kompletteringar som görs i tilläggspropositionen i höst kommer integritetsfrågorna att vara skyddade." Jo tack!
Historien visar ju alldeles otvetydigt att myndigheternas kontroll över den enskilda människan förr eller senare alltid kommer att missbrukas. Idag är den vardagliga övervakningen mer långtgående än någonsin. Tänker ibland på det när jag drar mitt ICA-kort på Maxi i Kumla. De har koll på när jag handlar, vad jag köper, hur ofta jag går dit, vilka märken jag föredrar, hur kostnadsmedveten jag är, hur påverkbar av reklam jag är... Detsamma gäller min mobiltelefon, där varje steg jag tar kan övervakas om man vill.

De som vill bagatellisera detta hävdar alltid att den som inte har något att dölja inte heller har något att frukta. Det vore ju sant i ett samhälle där myndigheter och makthavare alltid ville varje medborgare väl (efter vilka kriterier det nu skulle bedömas). Historien visar ju dock alltför väl att inte minst den som vill ta sin kristna tro på allvar förr eller senare hamnar i onåd hos makten. Ett samhälle som åsidosätter den personliga integriteten kommer förr eller senare att bli klåfingrig och offra sina medborgare för den "gemensamma goda sakens" skull.
Svensk frikyrka växte fram delvis som en protest mot enhetskulturen. Människan var myndig att fatta sina egna beslut och leva efter sin övertygelse. Risken finns att det som nu händer vrider klockan tillbaka om man inte ivrigt värnar integriteten.

Minns ett mellansnack vid en TV-sänd konsert med Peter Carlsson och de blå grodorna. Peter C drog följande jämförelse: Det nya sättet att bevaka brottslingar är att förse dem med en elektronisk fotboja. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata fångenskapen. Parallellt med detta har varje svensk försetts med en mobiltelefon. Med den kan man hela tiden veta var en person befinner sig, och alltid övervaka honom. Det är den ultimata friheten. Slutsats: Skillnaden mellan frihet och fångenskap är ibland hårfin...

Det var ju det där med makten...

Efter SVT:s program Existens rapportering kring en urspårad kristen församling i Skåne, kan man fundera en del runt frågor som har med makt och kontroll att göra.
Ordet sekt är lurigt, för det används så slarvigt ibland, men en kristen miljö präglad av osund kontroll och makt, hur ser den ut?
Jag delar med mig av några kännetecken jag själv noterat:

- Påverkan tar sig alltid ”andliga uttryck”. Ledaren ger inte uttryck för sin personliga åsikt, utan styr genom tilltal och upplevelser som blir svåra att ifrågasätta.

- Man fjärmas från sin egen familj. Ofta utvecklas en lära/ideologi som går ut på att det är ädelt och berömvärt att åsidosätta sina närmaste för Guds eller församlingens skull.

- Det är inte tillåtet att ställa kritiska frågor. Kritik framställs som något som alltid är negativt. (Bibeln, å andra sidan, talar om kritik i positiva ordalag: ”Försmädliga miner sårar, rättfram kritik skapar fred.” (Ords 10:10) ”Bättre öppen kritik än dold kärlek” (Ords 27:5)

- Man får inte ha en annan uppfattning än ledarens. Över lite tid börjar undervisningen handla om att "stödja ledarna i visionen" och inte "ha en kritisk ande".

- Alla börjar bete sig som kopior. I en osund, auktoritär miljö kommer kopiorna som på beställning. Där vågar man inte sticka ut för mycket, utan klär sig, talar och för sig som den ledare alla ser upp till. Det blir lite som dansbandsfabriken i Galenskaparna. Det kommer in original i ena änden av maskinen, och i den andra kommer slimmade dansband som alla ser likadana ut.

- Man ställs i någon form av skuld till ledaren/sammanhanget. Den enskilde medlemmen vågar inte bryta med sammanhanget eller kritisera något, för det finns inbyggda lojaliteter som binder och kontrollerar.

- Förtäckta hot. Om det eskalerar och verkligen blir sektliknande, utsätts man för förtäckta hotelser likt de som verkar ha förekommit på Kristet Center Syd i Skåne: "Om du lämnar gemenskapen kan vi inte garantera beskydd över dina barn."

Har du erfarenhet av liknande miljöer? Stämmer beskrivningen? Den kan säkerligen kompletteras med fler karaktärsdrag. Samma grundmekanismer kan säkert driva maktmänniskor i andra miljöer än uttalat kristna. Skriv en kommentar, vetja!

Fredrik

Oreflekterade sheriffer

Igår kväll sändes andra avsnittet av höstens Existens. Granskningen av församlingen/affärsrörelsen med pastorn/sheriffen Christer Segerliv fortsatte. Man slås av en rad saker. Jag skulle framöver vilja ta upp några fenomen som har med osund kontroll att göra, men vill idag bara konstatera att denne Segerliv, som han kallar sig, verkar ganska korkad. På frågan varför de tonat ner en tidigare extrem undervisning om demoner svarar han att "vi bytt stil". Ungefär som en klädaffär som börjat med nytt utbud, eller som när Posten byter logga... "Varför då", frågar reportern. "Det vet jag inte", svarar pastorn.
Som kristen ledare måste jag ständigt ägna mig åt reflektion och självkritik. Om något överbetonats eller blivit fel måste förändringen teologiskt kunna motiveras. Man betonar inte bara vissa saker, eller "byter stil" för att liksom hitta ett koncept. Som kristen måste jag stämma av dels mot bibelns sanningsanspråk, och dels mot människors mående. Blir det här bra? Har jag på fötterna när jag säger eller gör såhär? Vad blir "frukten", för att använda bibelns språk. Den som utsätts för osunt maktutövande måste ställa samma frågor.

Gud bevare oss när kyrkan blivit ett koncept. När den leds av entreprenörer med Bert Karlsson-komplex istället för av reflekterande, lyssnande och teologiskt medvetna ledare.

Fredrik