Fokus på Jesus

Vi har i Betaniakyrkan inlett en period kallad "100 dagar med Jesus", då vi följer en bok med samma namn. Boken är skriven av Niklas Piensoho, pastor i Filadelfiakyrkan, Stockholm, och utgår från Johannesevangeliets beskrivning av Jesus. Det känns väldigt spännande att gång på gång närma sig Jesuspersonen - något åtminstone jag aldrig blir färdig med. Kristen tro är först och främst en fråga om Jesus, och Han är dess centrum. Hoppas du vill hänga med på upptäcksfärden oavsett om du är van vid kyrka och tro eller inte. Varje söndag kl 10 i Betania, Åbytorp är du varmt välkommen.
Jag skickar med ett gammalt favoritcitat från en sång, skriven för över 100 år sedan av Emil Gustafson, predikant från Närkebygden:

Det finns ej någon mer än du som frälsning ger
Och ej ens himlen räcker om inte dig vi ser
Ej dina gåvor heller, har värde utan dig
Blott du mig tillfredställer, blott du är nog för mig.

Nåd och sanning

De senaste dagarna har en infekterad debatt rasat på diverse kristna bloggar, framförallt här. Jag tar ibland långa perioder av paus från en del av dessa miljöer av ren självbevarelsedrift, men har läst ikapp en del i dagarna, och jag måste säga att jag sitter både fundersam, bestört och bedrövad.
Blogosfären för mycket gott med sig, det är helt klart. Men det finns också en del som i bästa fall kan beskrivas som mycket märkligt. Folk som sitter i sin ensamhet framför en dator (inte så sällan anonyma, och inte så sällan mitt i nätterna), tenderar att skriva sådant som man aldrig skulle säga till någon ansikte mot ansikte.
De kommentatorer som rör sig på dessa bloggar (man märker snart att det är samma lilla gäng hela tiden) avfärdar enkelt kristna syskon med hjälp av fruktansvärda tillmälen och projiceringar, och detta får mig att lägga fram en tes: Det verkar som om teologiska spörsmål och kyrkrelaterade bloggdebatter tenderar att hela tiden kretsa kring dogmer och sanningsfrågor i meningen att man lockas att jaga villolärare och strida för sina egna åsikter. Det är som om själva forumet lämpar sig för vassa sanningssägare som går över lik, och i den ivern avfärdar man gång efter annan meningsmotståndare på ett fullständigt hänsynslöst sätt.

Jesus beskrivs i Bibeln som full av nåd och sanning (Joh. 1:14). Båda dessa verkligheter måste leva sida vid sida. Endast den som möter den överväldigande nåden kan också bära sanningen om sig själv. Det är då kanske inte en tillfällighet att nåden kommer före sanningen i beskrivningen av Jesus. Man kan ibland läsa hur stora textmassor som helst i den kristna bloggvärlden, fulla av sanningsanspråk, utan att det andas ett uns av nåd, försoning, kärlek, generositet, ödmjukhet eller vilja till förståelse.

Nej, jag kommer osökt att tänka på ett citat av Philip Yancey från förra årets Torpkonferens:

"Det finns ca 34.000 kristna samfund i världen, och alla verkar tävla om sanningen. Tänk dig en kyrka som tävlar om att vara bäst på nåd!"

Konsten att erkänna sina misstag

Veckans så kallade "dopingavslöjanden" i samband med årets friidrotts-VM visade sig vara falska. Aftonbladet avslöjade med braskande rubriker att Usain Bolts träningskompisar var dopade, och det var Aftonbladet först i världen med att veta och skriva. Alla hängde på.
Problemet var att det inte stämde. Idag skriver journalisten Mats Wennerholm att han misstagit sig. Rakt upp och ner utan krusiduller erkänner han att han slarvat med källkontroll och eftertanke. Så befriande med raka besked. Mer sånt!

Dags att knyta ihop semestersäcken

Nedräkningen har börjat, och på måndag är jag åter i selen efter en riktigt skön semester. Vi har hunnit med lite av varje under ledigheten, och väldigt mycket blev väldigt bra.
På höjdarkontot finns mycket att välja på: Veckan på Kreta var fantastisk på många sätt. Vi i familjen reagerar lite olika på värmen, och själv får jag nästan aldrig nog. Kreta lär ha sommar mellan mars och november, och i övrigt är det att jämföra med svensk vår. Skulle jag kunna stå ut med...


En annan höjdare var självfallet U2-konserten på Ullevi. Första kvällen ansågs allmänt vara lite lam, men när vi var där andra kvällen var de grymma. Vi hade tur med låtlistan, som i och för sig aldrig skäms för sig, men vi prickade några riktiga russin. Scenen var totalt grym, ljudet bra, och killen som sjöng gjorde inte heller bort sig :)
Det enda lilla minuset med semestern är att jag gärna sett solen lite mer. Kan personligen inte få nog av baddagar vid ex-vis Hargebaden. En god bok, drygt 20 grader i vattnet, en kopp kaffe och goa mackor - vad mer kan man begära av livet? Borde också ha målat förrådet sista veckan, men det regnade bort. Det är dock en motgång jag kan leva med :)

Nåväl. Efter en så go semester blir det riktigt kul att börja göra lite nytta på måndag.

Missionärer i Aftonbladet

Johan Hakelius, som är en av mina personliga favoriter när det gäller träffsäkra krönikor, skriver i Aftonbladet om missionärer från förr.
Jag vill gärna tipsa om artikeln, dels för att Hakelius har en viktigt poäng, och dels för att jag ofta slås av att även kristna kan huka och slå ner blicken när vi talar mission. Som om man gått på den mediala, allmänt vedertagna bilden att mission är ett uttryck för trångsynthet, imperialism eller något överspänt och onödigt.
Hakelius skriver som jag skulle vilja skriva. Sådär så att man rätar lite på ryggen och inser att man är med om något som sätter avtryck. Detta är den historia och nutid jag och alla kristna är en del av.

1 augusti på Ullevi...

Ett helt liv

Jag läser just nu, som jag redan påpekat här på bloggen, en bok av Magnus Malm. Boken heter "Ett hjärta större än världen", och utgår från Jesu Bergspredikan. Jag har bestämt mig för att inte läsa boken för fort, utan försöka läsa så jag åtminstone i någon mening hinner fundera, be och korrigera i takt med vad jag läser.
Måste dela med mig av ett citat idag under rubriken Varför kom Jesus?:

"...att äntligen den andlighet som så länge levat ute i periferin skulle föras samman och försonas med den jordiska vardag vi alla brottas med, så att vi återigen skulle få smaka livet i dess fullhet. Nu får det vara slut med all privatiserad andlighet, alla bisarra fyrverkerier av andliga fenomen som vi tittar på medan världen sakta går under. Kristus är hela livets herre. I honom skapades allting. I honom försonades allting. I honom möts äntligen gudomligt och mänskligt. Därför är det lika viktigt vad som händer på arbetsplatsen, i köpcentret, i sängkammaren och på banken som vad som händer i min bönekammare. Kristus har rivit syndafallets pappkulisser och återupprättat världen till ett hem för hela människan. Nu ska allt spegla hans härlighet."

Konkret fattigdomsbekämpning

Många julaftnar från min barndom flyter ihop till ett töcken. De är helt enkelt ganska lika. Fina, men likadana. Utom en. Jag var 19 år, och på mitt jobb ordnade vi ett alternativt julfirande för flyktingar i Göteborg. Trots min begränsade insats är det då jag gav bort något i stället för att få som etsar sig fast.

Fick ett tips för ett tag sedan om en alldeles lysande idé på nätet. En internetbutik som kallar sig Webaidshop erbjuder produkter som man köper till någon annan.
Ni vet hur det är: När man säger att man ska ligga lågt med julklapparna eller födelsedagspresenterna, så blir det sällan så. Dels handlar man gärna en massa grejer i alla fall, och dels blir det inget konkret om man "bara" avstår från att köpa, men inte gör något annat i stället.
På Webaidshop kan man ge bort en present i form av en insats i tredje världen. Det är Läkarmissionen som driver sajten, och allt verkar väldigt seriöst.
Just nu kan man exempelvis köpa en del i en handtraktor till en bonde i Kambodja, eller en del i ett borrhål för en vattenbrunn i Uganda. En helt fantastisk idé!
Kolla in sidan, som fått pris för sin uppfinningsrikedom.

Vill bara antyda att jag fyller år på torsdag, om någon ville ge bort något bestående...

Uppdatering:
Jag har funnits med i ett litet samtal i anslutning till en artikel i Aftonbladet idag, måndag. Artikeln handlar just om millenniemålen, som varit på tapeten här på bloggen de senaste dagarna. Du kan läsa artikeln och kommentarerna här.

Gud, vi och de fattiga

Här på bloggen pendlar det vilt för tillfället mellan trivia och allvar. U2, fotboll och världens fattiga om vartannat. Betydligt mer allvar idag än sist.
Jag läste ett bibelcitat idag i Magnus Malms senaste bok "Ett hjärta större än världen". Boken handlar om Jesu bergspredikan, och citatet återfinns i ett kapitel om hur man ska se på pengar och Mammons makt över våra liv:

"Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom gör den som hjälper de fattiga." (Ords 14:31)

Om du inte sett videon jag länkade till häromdagen, tycker jag du ska göra det. Det är ett gott exempel på vad folk uträttar i de mest hjärtskärande situationer.

En kristenhet som ständigt känner sig manad att skriva insändare och påverka makten i vissa andra etiska frågor (läs abortfrågan, sexualetik och äktenskapssyn) måste också lyfta de som handlar om bistånd, rättvisa, hållbar fördelning, fattigdomsbekämpning, skuldavskrivning...
Jag tror vi som bekänner oss till en Gud som identifierar sig med de svagaste och fattigaste i världen måste bli en profetisk nagel i ögat på makthavare och kapital. Det verkar nämligen vara ett sätt på vilket man kan ära sin skapare.
Man kan fundera på vad som händer med ett samhälle vars högsta önskan är att byta köksmaskinerna till likadana, fast i annan färg, eller att skaffa nya fälgar till bilen. Vad som händer med en kristenhet som beter sig så är alldeles uppenbart: Enligt texten från ordspråksboken vanärar man då Gud med sitt liv och sina val.

Om du vill ha lite ved på brasan, lite fakta om hur det verkligen ser ut i världen, kan du besöka följande websidor:

Millenniemålen - om de åtta mål västvärlden satte upp år 2000 för att halvera fattigdomen till år 2015.

DATA - förkortningen står för Debt, Aids, Trade, Africa har just gått ihop med organisationen ONE och återfinns här. Bono och U2 är djupt involverade i detta arbete. Mycket bra info och statistik.

Grejen är nämligen att "...ärar Honom gör den som hjälper den fattige." Tror vi på det? Eller är det som man kan misstänka: något vi förpassat till periferin, något vi överlåtit åt några entusiaster i kyrkans missionsråd att fundera över, eller ännu värre, något vi tycker staten ska sköta om så vi slipper bry oss? Så vi kan fortsätta renovera köket som om allt stod väl till...

Tuff dag på jobbet

Jag tycker verkligen, helt ärligt, att jag har ett av världens bästa jobb. Känner mig grymt privilegierad som får pyssla med det jag brinner för. Men ändå...
Just idag kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. Det finns faktiskt de som jobbar med det här. Att sitta på U2:s världspremiär och rapportera hur varje låt funkar live. Mot betalning...


Bilden har jag lånat här.