Ett helt liv

Jag läser just nu, som jag redan påpekat här på bloggen, en bok av Magnus Malm. Boken heter "Ett hjärta större än världen", och utgår från Jesu Bergspredikan. Jag har bestämt mig för att inte läsa boken för fort, utan försöka läsa så jag åtminstone i någon mening hinner fundera, be och korrigera i takt med vad jag läser.
Måste dela med mig av ett citat idag under rubriken Varför kom Jesus?:

"...att äntligen den andlighet som så länge levat ute i periferin skulle föras samman och försonas med den jordiska vardag vi alla brottas med, så att vi återigen skulle få smaka livet i dess fullhet. Nu får det vara slut med all privatiserad andlighet, alla bisarra fyrverkerier av andliga fenomen som vi tittar på medan världen sakta går under. Kristus är hela livets herre. I honom skapades allting. I honom försonades allting. I honom möts äntligen gudomligt och mänskligt. Därför är det lika viktigt vad som händer på arbetsplatsen, i köpcentret, i sängkammaren och på banken som vad som händer i min bönekammare. Kristus har rivit syndafallets pappkulisser och återupprättat världen till ett hem för hela människan. Nu ska allt spegla hans härlighet."

Konkret fattigdomsbekämpning

Många julaftnar från min barndom flyter ihop till ett töcken. De är helt enkelt ganska lika. Fina, men likadana. Utom en. Jag var 19 år, och på mitt jobb ordnade vi ett alternativt julfirande för flyktingar i Göteborg. Trots min begränsade insats är det då jag gav bort något i stället för att få som etsar sig fast.

Fick ett tips för ett tag sedan om en alldeles lysande idé på nätet. En internetbutik som kallar sig Webaidshop erbjuder produkter som man köper till någon annan.
Ni vet hur det är: När man säger att man ska ligga lågt med julklapparna eller födelsedagspresenterna, så blir det sällan så. Dels handlar man gärna en massa grejer i alla fall, och dels blir det inget konkret om man "bara" avstår från att köpa, men inte gör något annat i stället.
På Webaidshop kan man ge bort en present i form av en insats i tredje världen. Det är Läkarmissionen som driver sajten, och allt verkar väldigt seriöst.
Just nu kan man exempelvis köpa en del i en handtraktor till en bonde i Kambodja, eller en del i ett borrhål för en vattenbrunn i Uganda. En helt fantastisk idé!
Kolla in sidan, som fått pris för sin uppfinningsrikedom.

Vill bara antyda att jag fyller år på torsdag, om någon ville ge bort något bestående...

Uppdatering:
Jag har funnits med i ett litet samtal i anslutning till en artikel i Aftonbladet idag, måndag. Artikeln handlar just om millenniemålen, som varit på tapeten här på bloggen de senaste dagarna. Du kan läsa artikeln och kommentarerna här.

Gud, vi och de fattiga

Här på bloggen pendlar det vilt för tillfället mellan trivia och allvar. U2, fotboll och världens fattiga om vartannat. Betydligt mer allvar idag än sist.
Jag läste ett bibelcitat idag i Magnus Malms senaste bok "Ett hjärta större än världen". Boken handlar om Jesu bergspredikan, och citatet återfinns i ett kapitel om hur man ska se på pengar och Mammons makt över våra liv:

"Att förtrycka de ringa är att smäda deras skapare, ärar honom gör den som hjälper de fattiga." (Ords 14:31)

Om du inte sett videon jag länkade till häromdagen, tycker jag du ska göra det. Det är ett gott exempel på vad folk uträttar i de mest hjärtskärande situationer.

En kristenhet som ständigt känner sig manad att skriva insändare och påverka makten i vissa andra etiska frågor (läs abortfrågan, sexualetik och äktenskapssyn) måste också lyfta de som handlar om bistånd, rättvisa, hållbar fördelning, fattigdomsbekämpning, skuldavskrivning...
Jag tror vi som bekänner oss till en Gud som identifierar sig med de svagaste och fattigaste i världen måste bli en profetisk nagel i ögat på makthavare och kapital. Det verkar nämligen vara ett sätt på vilket man kan ära sin skapare.
Man kan fundera på vad som händer med ett samhälle vars högsta önskan är att byta köksmaskinerna till likadana, fast i annan färg, eller att skaffa nya fälgar till bilen. Vad som händer med en kristenhet som beter sig så är alldeles uppenbart: Enligt texten från ordspråksboken vanärar man då Gud med sitt liv och sina val.

Om du vill ha lite ved på brasan, lite fakta om hur det verkligen ser ut i världen, kan du besöka följande websidor:

Millenniemålen - om de åtta mål västvärlden satte upp år 2000 för att halvera fattigdomen till år 2015.

DATA - förkortningen står för Debt, Aids, Trade, Africa har just gått ihop med organisationen ONE och återfinns här. Bono och U2 är djupt involverade i detta arbete. Mycket bra info och statistik.

Grejen är nämligen att "...ärar Honom gör den som hjälper den fattige." Tror vi på det? Eller är det som man kan misstänka: något vi förpassat till periferin, något vi överlåtit åt några entusiaster i kyrkans missionsråd att fundera över, eller ännu värre, något vi tycker staten ska sköta om så vi slipper bry oss? Så vi kan fortsätta renovera köket som om allt stod väl till...

Tuff dag på jobbet

Jag tycker verkligen, helt ärligt, att jag har ett av världens bästa jobb. Känner mig grymt privilegierad som får pyssla med det jag brinner för. Men ändå...
Just idag kan jag inte låta bli att vara lite avundsjuk. Det finns faktiskt de som jobbar med det här. Att sitta på U2:s världspremiär och rapportera hur varje låt funkar live. Mot betalning...


Bilden har jag lånat här.

Just nu, i en annan del av världen

Linda, som kommenterar här ibland, tipsade om en film från Uganda. Jag vet inte vad man säger efter detta, men tror det är bra att utsättas för sådant här gång på gång. I ljuset av detta blir vissa saker mindre viktiga än andra. Detta händer nämligen just nu, några flygtimmar härifrån.

Jackson i realtid

Kommer ihåg när jag kom hem från Göteborg med Michael Jacksons LP Thriller i näven. Det var en sån där lyxig variant där man kunde slå upp konvolutet som ett stort mittuppslag. (Du som är född 1985 eller senare fattar ingenting nu. Man fick alltså bära hem skivan från en riktig, fysisk affär efter att man betalat den med en papperssedel...)

Vi hade aldrig hört något liknande, och skivan gick varm. 1987 såg jag och lillebror honom live vid Eriksbergsvarvet i Göteborg, och det var både grymt bra och konstigt på samma gång. Han var ett geni, och balanserade på gränsen till galenskap, naturligtvis.

I torsdags kväll när jag precis skulle slå igen laptopen kom nyheten: Extra - Michael Jackson uppges vara död. Jag blev fast, och följde sändningar på nätet från CBS news, CNN m fl långt inpå nattkröken. Det är slående hur allt ändrats när det gäller nyhetsbevakning. Där jag satt i min fåtölj i vardagsrummet, uppfattade jag nyhetsflödet samtidigt som TT, Reuters och AP gjorde det. Allt händer live, i realtid numera. Det är häpnadsväckande, lite konstigt och grymt häftigt.
Nåväl, nu lär väl värsta Jacksonhypen uppstå. Märker själv att jag dammar av Thrillerskivan här hemma. På CD dock...

Jämställt på badhus

Kan inte motstå frestelsen att skriva något om toplessdebatten vid badhusen i Skåne. Tycker det är så skrattretande och fånigt. Vet inte om det är läge för Kumlapastorn med en blogpost om bara bröst, men skriver ändå. Sveriges Radio har rapporterat i ärendet under dagen, och frågan har handlat om huruvida kvinnor får bada topless inne på Malmös badhus eller inte. Man blir häpen, och full i skratt.
Sydsvenskan rapporterar:

Frågan hade fram till beslutet splittrat Malmös politiker över alla partilinjer.
– Det har varit delat på alla hålla och kanter. Men nu fick majoriteten som de ville och det är väl bra? Vi är helt eniga, säger fritidsnämndens ordförande Bengt Forsberg (S).

Jag tänker några olika saker:

1. Inser inte dessa s.k. jämlikhetsivrare att man sågar den gren man sitter på? Varför väljer man inte hellre att kämpa för riktiga jämställdhetsfrågor, typ lika lön för lika arbete, fler kvinnor på ledande poster i företagen etc? Nej, man strider för något helt obegripligt. Det är så dumt så klockorna stannar.

2. Tänk vad en sådan här process kostar! Man har idag suttit i två timmars möte i fritidsnämnden i ärendet. Om det satt tio pers i det mötet blir det dyrt...

Nej, tjejerna som processar om baddräkter i simhallen verkar ha för mycket fritid och för snäva perspektiv. Tänk om de kämpat för verkliga orättvisor! Tänk om de kanaliserat sin ilska och envishet åt ett håll där de kunnat göra riktiga avtryck i riktiga frågor. Tänk om man använt sin kraft till att slå näven i biståndsbordet och hävda allas rätt till rent vatten, eller alla barns rätt till malariamedicin oavsett var man än bor? Då kan vi börja snacka rättvisefrågor!

Nu har ju även jag ägnat tio minuter åt denna ickefråga. Där ser man hur det kan gå...

Fotbollsjakt

Kom hem ikväll lagom till att hinna fixa en fika och sjunka ner vid U21-fotbollen, men det sket sig. Ungdomarna har filmkväll och kompisar i TV-rummet.
Fick då för mig att jag skulle köpa en match på TV4 Anytime - en betaltjänst på nätet. Funkade kanonbra hela vägen via registrering till betalning, ända tills jag skulle börja kolla. Då var det tekniskt fel. Supportsamtal, mail mm för att få tillbaks pengarna jag betalt för ingenting, och allt slutade med Ralf Edström på radions P4. Bittert på nåt sätt... Härligt med svensk seger, dock!

Har sent omsider begått premiär på Facebook efter att tidigare varit väldigt sval inför detta. Skälet och farhågan håller på att besannas: Man kan inte låta bli att gå in och kolla. Hela tiden.
Sedan är det ju lite småkonstigt. Vi har i vår kyrka gång efter annan pratat om hur viktigt det är att tillhöra en liten cellgrupp (en gemenskapsgrupp där man delar livet ihop, ber, fikar, umgås...), eftersom man inte kan ha nära relationer med 150 personer.
På FB däremot, kan folk ha 700 vänner...
Kul är det dock.

Avslut på Torp

Nu är årets Torpkonferens till ända. Jag är ju lite partisk, eftersom jag sitter med i programgruppen för veckan, men eftersmaken är väldigt god, tycker jag.
Det är grymt mycket som ska klaffa på ett område som ligger i fullständig träda 50 veckor om året, och sedan plötsligt ska vara en mindre stad för tusentals människor under några intensiva dagar. En sak som blir tydligt en sådan här vecka är att hela vårt frikyrkosammanhang bygger på lidelse, engagemang och gott om frivillighet. Det är fantastiskt att se alla som satsar frivilligtid för att en sådan här vecka ska funka! Man blir stolt!

Jag ledde mötet i stora ladan ikväll, och sa även där att jag känner mig så stolt över att få vara en del av EFK, som är det samfund vår församling tillhör. En missionsinformation från veckan tog tag i mig särskilt: Pernilla Ardeby, missionär i Nepal, berättade om arbetet på ett missionssjukhus. Barnen i området är så undernärda att man får in tioåringar som inte kan gå. De väger tio kilo, vilket motsvarar en frisk ettåring, och är i akut behov av vård. Efter bara några veckor kan de gå igen, och kroppen börjar så smått fungera. Att vara en del av åtskilliga sådana projekt och initiativ gör mig glad och stolt över det sammanhang som kommit att bli mitt. Fina grejer!

Dagens citat kommer annars från en mig närstående 16-åring: "Det är synd att tonårsmötena är redan klockan 14, så man måste sätta väckarklockan."

Gissa varför inte jag och frun ville sova i den husvagnen?

Lördag på Torpkonferensen

Kvällen med prästen Hans Weichbrodt var grym. Kan inte bedöma om han var i sitt livs form, eller om detta är hans vanliga nivå. Enastående förmåga att kommunicera, och ett glasklart budskap. Fantastiskt! I övrigt finns det många goda karameller att suga på efter de senaste dagarna. Henrik Steen - en gammal god bekant - förkunnade mycket bra igår. Mycket väl framfört, och dessutom god teologi. Den gubben kommer vi att se mer av, tror jag...
Nu är det dags för kudden. I morgon kommer Niclas Piensoho, på tal om goda kommunikatörer...

Dagens godaste: Räkmackan på caféet.
Dagens roligaste: Hans Weichbrodt, som bjöd grymt på sig själv.
Dagens mest gripande: Informationen om de undernärda barnen i Nepal. De är tio år gamla, men väger som ettåringar!
Dagens förvirring: En dam i matkön tyckte vi i programgruppen misslyckats med variationen i musiken. Senare kom en man och berömde oss för den breda variationen i musiken. De lät inte som om de besökt samma ställe...